bild
Arkiv

Statistiska byrån (1924-1962)

Kommerskollegium

Grunddata

ReferenskodSE/RA/420132/12/2
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/FZzBq5lDQeZJW0018W43t3
Omfång
595 Hyllmeter 
Datering
1919 – 1973  (Tidsomfång)
1924 – 1962  (Huvudsaklig tid)
VillkorDelvis
VillkorsanmSerierna från H Statistik kan innehålla sekretessbelagda uppgifter (statistikunderlag). OSL 24 kap 8 § (absolut sekretess), i högst 70 år.

Serie H 1 aah är genomgången och innehåller sekretessbelagda uppgifter. OSL 24 kap 8 § (absolut sekretess), i högst 70 år. Originalhandlingarna utlånas ej (finns på mikrofilm, se H 1 aak).

H I aak:1-96 filmat. För filmnummer, se mikrofilmsförteckning.
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd): F band (F-exp/band)
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Marieberg)
Arkivbildare/upphov
Kommerskollegium, 1651 – (Arkivbildare)
Alternativa namn: Kungl. Kommerskollegium
Kategori: Statlig myndighet. Centrala civila myndigheter

Innehåll och historik

Innehåll
INLEDNING TILL ARKIVFÖRTECKNINGEN ÖVER KOMMERSKOLLEGII STATISTISKA BYRÅS ARKIV 1924 - 30/6 1962.


I och med att den framställning av näringsstatistik, som utförts hos Kommerskollegium, överfördes till Statistiska centralbyrån den 1 juli 1962, överlämnades även Kommerskollegii statistiska byrås arkiv för tiden 1924 - 30/6 1962 till centralbyrån. Arkivhandlingarna för tiden före 1924, 1911-1923, förvaras hos Riksarkivet.

Tidsgränsen 1923/1924 vid arkivets delning har i vissa fall ej strikt kunnat iakttagas. Bundna volymer som omfattat material även från tiden före 1924 har, med undantag för enstaka diarier, förts till det hos centralbyrån förvarade arkivet, vilket framgår av förteckningen.

Förteckningen har gjorts upp i enlighet med Riksarkivets och Krigsarkivets cirkulär angående plan till förteckning över centrala ämbetsverks m. fl. arkiv, SFS 110/1962.

Ur det statistiska materialet, förtecknat under huvudavdelningen H, har hålkorten brutits ut och placerats under huvudavdelningen L.

Nedan gives en översikt över de olika statistikgrenarnas utveckling. Mer detaljerade upplysningar gives i vissa fall i inledningen till varje serie. Specialundersökningar redovisas ej i inledningen.


INDUSTRI- OCH BERGVERKSSTATISTIKEN.

Uppgifter ang. industri och bergshantering publiceras fr.o.m. 1911 i serien Sveriges officiella statistik: Industri respektive Bergshantering. Uppgifterna ang. kalkbruk och stenbrott publicerades 1911-1920 i berättelsen Industri och fr.o.m. 1921 i berättelsen Bergshantering.

Specialuppgifter ang. fabriker, bryggerier, brännerier, sockerbruk, gruvor och järnverk har inhämtats fr.o.m. 1858 eller tidigare. Uppgifter angående elverk har publicerats sedan år 1900 och uppgifter angående stenbrott och kalkbruk sedan år 1913. Uppgifterna är 1924-1951 ordnade efter län, kommun och industrigrupp och 1952-1959 efter industrigrupp, län och kommun.

Huvuduppgifter för samtliga industrigrenar har inhämtats sedan 1941 och ger summariska uppgifter angående produktionens värde, vissa produktionskostnader och personal jämte uppgift om använd drivkraft samt alstring och förbrukning av el-energi. Huvuduppgifterna ersätter de tidigare s.k. kartolinerna över arbetskraft och drivkraft. Huvuduppgifter och kartoliner är ordnade efter industrigrupp, län och distrikt. Redovisning ortsvis av arbetare, drivkraft och värde sker i de s.k. ortsstatistiska hjälptabellerna.

I de s.k. kvantitetsbilagorna (1924-1959) redovisas sammandrag över produktionen. Redovisningen sker industrigruppvis efter län, ortsenhet och anläggning och är grundad på specialuppgifterna. Kvantitetsbilagorna användes med fördel som hjälpmedel, då man önskar få reda på vilka företag som producerar en viss vara, framför allt för tiden före 1952 då specialuppgifterna är ordnade efter län, kommun och industrigrupp.

Förutom nämnda sammandrag finnes bl.a. även tabeller till industriberättelsen och arbetstabeller till bergverksstatistiken 1924-1959, tabeller över råvaruförbrukningen 1933-1959, bränsletabeller, sammandrag av huvuduppgifterna och tabeller rörande produktionskostnaderna 1941-1959.

Undersökningar rörande den svenska industrins kapitalinvesteringar har utförts av Kommerskollegium sedan år 1938. Uppgifter inhämtas om föregående år verkställd, innevarande år beräknad ev. verkställd samt nästkommande år planerad kapitalinvestering. Fr.o.m. 1955 utförs varje år en kompletterande undersökning ang. kapitalinvesteringarna, den s.k. vårundersökningen. Kvartalsuppgifter har insamlats sedan sommaren 1961. Samtliga uppgiftsblanketter är ordnade industrigruppvis.

Månatlig elstatistik utarbetades 1945-1950 av Statens Bränslekommission och 1951-30/6 1962 av Kommerskollegii statistiska byrå. Den 1/7 1962 överfördes statistiken till Statistiska centralbyrån. Arkivmaterialet för tiden 1945-1950 ingår i Kommerskollegii statistiska byrås arkiv och har förtecknats tillsammans med motsvarande material, som framställts hos Kommerskollegium.

Samtliga statistikgrenar som nämnts ovan överfördes den 1/7 1962 till Statistiska centralbyråns byrå för industristatistik.


UTRIKESHANDELSSTATISTIKEN.

Årliga uppgifter ang. utrikeshandeln finns fr.o.m. 1911 tryckta i serien Sveriges officiella statistik: Handel. Kortfattade månatliga uppgifter angående in- och utförseln av viktigare varuslag har publicerats av Generaltullstyrelsen fr.o.m. 1896. Fr.o.m. 1913 (med uppgifter fr.o.m. 1911) t.o.m. 1953 publicerades mer utförliga uppgifter av Statistiska centralbyrån i Statistiska Meddelanden serie C. Därefter ingår uppgifterna i serien Sveriges officiella statistik: Månadsstatistik över handeln.

Statistiken bygger på uppgifter från Generaltullstyrelsen i form av sammandrag och tabeller. Allt arkivmaterial för tiden 1924-1960 redovisas årsvis. Vid förtecknandet har endast littera eller andra kortfattade benämningar använts på tabellerna.

Då 1961 års uppgifter bearbetats och publicerats av SCB:s byrå för handels-, samfärdsel- och prisstatistik har materialet överförts till denna byrås arkiv, sektionen för utrikeshandel.


STATISTIK RÖRANDE SJÖFART OCH ANNAN TRANSPORTVERKSAMHET.

Årliga uppgifter ang. Sveriges sjöfart finns tryckta i följande redogörelser:

Sveriges officiella statistik: Sjöfart 1911 och framåt.

Berättelsen om inrikes sjöfart innehöll till en början bl.a. uppgifter om antalet och lästetalet av i städerna hemmahörande till inrikes sjöfart använda fartyg samt fartyg tillhöriga lantmän. Så småningom tillkom uppgifter om ångfartyg tillhörande enskilda, om fartyg, i inrikes fart som ankommit till eller avgått från stapelstäderna, med fördelning på lastade och olastade fartyg jämte utförligare uppgifter om lantmannafartygen och deras besättningar. Fr.o.m. 1892 var redarna skyldiga att registrera sina för handelssjöfart avsedda fartyg om 20 ton och däröver och i en kungörelse 1901 stadgades att redare av fartyg om 20 tons dräktighet och däröver skulle vara pliktig att varje år avlämna statistiska uppgifter. Uppgifterna skulle avse för bevittning uppskattad inkomst av rederirörelse, de registreringsskyldiga fartygens användning i olika fraktfart, av dem införtjänta bruttofrakter i fart på Norge samt fartygsbesättningarna och deras fördelning. 1903 utsträcktes redarnas uppgiftsskyldighet till att omfatta specificerad redogörelse för fartygens samtliga i utrikes fart verkställda resor och införtjänta bruttofrakter och fr.o.m. 1912 skulle de lämna uppgifter även beträffande i inrikes fart införtjänta bruttofrakter jämte uppgifter om fartygens värde (försäkringsvärde). Förutom nämnda uppgifter finns på de hos Statistiska centralbyrån förvarade blanketterna fr.o.m. år 1924 även uppgifter om fartygens ommätning, köp eller försäljning, nybygge, förolyckande, kondemnering m.m.

Uppgifter rörande kanalerna finns i de tidigare berättelserna avseende skepps- och båtfarten på kanalerna bl.a. med kvantitetsuppgifter för de varor som fraktades. Från 1835 finns uppgifter om beloppet av de avgifter, som uppburits för fartyg och båtar som passerat kanalerna. Fr.o.m. 1913 lämnades uppgifter till Kommerskollegium angående trafiken och uppbörden på kanaler eller annan vattentrafikled, för vars begagnande avgifter uppburits enligt av Kungl. Maj:t fastställd taxa, på särskilt formulär. Uppgifterna avser fartygstrafik, varutrafik (lastade och lossade varor) och avgiftsuppbörd.

Uppgifter angående trafiken och uppbörden i rikets hamnar har ingått i berättelsen sedan 1870-talet. Fr.o.m. 1913 har uppgifter lämnats till Kommerskollegium på ett särskilt fastställt formulär beträffande hamnar och lastageplatser, för vilkas begagnande avgifter uppbäras enligt av Kungl. Maj:t fastställd taxa. På formuläret lämnas uppgifter angående fartygs- och pråmtrafiken, hamnuppbörden och varutrafiken (lastade och lossade varor).

Uppgifter rörande utländska fartygs deltagande i svensk kustfart (kustfart och varuforsling) har avlämnats till Kommerskollegium sedan år 1901 till en början av kanaldirektioner och tullkammare, senare enbart av Generaltullstyrelsen.

Uppgifter rörande lastpenningar och fyr- och båkmedel, lotsavgifter och tonavgifter till sjömanshusen avgavs fr.o.m. år 1901 av Generaltullstyrelsen resp. Lotsstyrelsen och sjömansdirektionerna även som beträffande tonavgifter till svenska kyrkan i London, av utrikesdepartementet.

De tidigare berättelserna om utrikes handel och sjöfart upptogo vad sjöfarten beträffar, förutom en översikt av svenska sjöfarten på konsulsdistrikt och norska hamnar, uppgifter om från olika länder ankomna och till olika länder avgångna fartyg samt om stapelstädernas i utrikes sjöfart använda fartyg m.m. Fr.o.m. 1871 utnyttjades Tullverkets uppgifter i större utsträckning än tidigare och då tillkom bl.a. en tabell rörande ökning eller minskning i städernas och köpingarnas handelsflotta i följd av nybyggnad eller inköp från utlandet resp. förlisning, kondemnering eller försäljning till utlandet. Från 1873 redovisas de av svenska fartyg i utrikes sjöfart införtjänta bruttofrakterna grundade på konsulernas uppgifter. I kungörelse 1901 fastställdes att årliga uppgifter rörande sjöfarten mellan Sverige och främmande länder skulle avlämnas av Generaltullstyrelsen. 1912 ändrades denna bestämmelse så till vida som det nu fastställdes att Generaltullstyrelsen månatligen skulle redovisa in- och utklarerade fartyg. Fr.o.m. 1953 har särskilda uppgifter angående färj- och passagerartrafiken mellan Sverige och utlandet lämnats.

Kvartalsuppgifter angående handelsflottans bruttointäkter och kostnader i utrikes sjöfart insamlades första gången år 1949. Dessförinnan hade uppgifter om bruttofrakter publicerats i årsberättelsen 1873 grundade på konsulernas uppgifter. Fr.o.m. 1901 lämnade redarna uppgifter om införtjänta bruttofrakter i fart på Norge, 1903 utökades dessa uppgifter till att omfatta i utrikes fart införtjänta bruttofrakter. I fråga om kostnader föreligger före år 1949 praktiskt taget inga andra uppgifter än de som framkommit i samband med de av Kommerskollegium under 1930-talet företagna undersökningarna rörande den svenska sjöfartsnäringens ekonomi åren 1933 samt 1936 och 1937.

Då 1960 års material bearbetats och publicerats av SCB:s byrå för handels-, samfärdsel- och prisstatistik har materialet fr.o.m. detta år överförts till denna byrås arkiv.


KVARTALS- OCH LAGERSTATISTIK.

Bearbetning av lagerstatistik påbörjades i statlig regi år 1939 och anförtroddes då åt Statens Industrikommission, fr.o.m. 1950 Statens Handels- och Industrikommission. Redan dessförinnan insamlades dock lageruppgifter regelbundet av vissa av exportindustrins branschföreningar för internt bruk. Under krigstiden med dess varuknapphet dominerades lagerstatistikens innehåll och utformning av försörjningssynpunkterna. Lageruppgifterna avsåg kvantiteter av i huvudsak råvaror, halvfabrikat och förnödenheter såsom järn och andra metaller, livsmedels- råvaror, textilråvaror och - halvfabrikat, kautschuk, hudar, läder och skinn, kemikalier, bränslen o.s.v. Redovisningen av denna statistik begränsades i allmänhet till uppgifter från industri och grosshandel. Allt efter behov inhämtades lageruppgifterna vid denna tid månadsvis, kvartalsvis eller för längre perioder. Efter kriget nedlades denna fortlöpande statistik till största delen. Kvarstående statistikbearbetning förändrades så till vida, att uppgifterna inhämtades för längre perioder än tidigare, i allmänhet kvartalsvis eller årsvis. Förenklingar vidtogs också med avseende på uppgifternas specifikation i olika hänseenden.

Den 1 juli 1956 överflyttades statistiken till Kommerskollegii statistiska byrå. Fr.o.m. 1959 användes en ny varunomenklatur (samma som användes för utrikeshandelsstatistiken) grundad på Brysselnomenklaturen. I samband med denna ändring infördes inga uppgiftsblanketter.

I samband med överförandet av statistiken till Statistiska centralbyrån den 1 juli 1962 utbyttes ånyo uppgiftsblanketterna. Detta har skett vid varierande tidpunkter på året. Vid arkivläggningen har den regeln tillämpats, att samtliga nya blanketter har hänförts till Statistiska centralbyråns arkiv medan blanketter tillhörande den äldre serien har införlivats med Kommerskollegii statistiska byrås arkiv. Var de olika uppgiftsblanketterna förvaras framgår i varje enskilt fall av arkivförteckningen.

Då det statistiska materialet till kvartals- och lagerstatistiken tillhörande Statens Industrikommission och Statens Handels- och Industrikommission i samband med överförandet av statistiken till Kommerskollegii statistiska byrå överfördes till dess arkiv och därpå, i samband med överflyttandet av statistiken till Statistiska centralbyrån, överlämnades dit som en del av kollegii statistiska byrås arkiv, har hela det bevarade materialet för tiden 1939-30/6 1962 upptagits i en gemensam serie i förteckningen för Kommerskollegii statistiska byrås arkiv.

Enligt kungl. brev den 22 februari 1946 och 22 september 1949 har i stort sett allt primärmaterial, utom vissa typexemplar, för tiden 1939-1949 utgallrats.

För att underlätta användandet av arkivförteckningen har ett särskilt alfabetiskt register över de varor som upptagits på uppgiftsblanketterna upprättats och ingår som bilaga till förteckningen.

Jämförelser mellan uppgifter fr.o.m. 1959 med uppgifter från 1958 och bakåt försvåras p.g.a. den nya varunomenklatur som togs i bruk 1959.


PARTIPRISINDEX.

Genom skrivelse den 13 december 1913 uppdrog Kungl. Maj:t åt Kommerskollegium att upprätta en svensk prisindex. (Komm. Medd. 1914 sid. 22.). Denna index har basåret 1913.

1937 godkände Kungl. Maj:t en omläggning och utvidgning av indexberäkningarna. 1935 fastställdes som nytt basår och indexberäkningarna utvidgades till att omfatta, förutom partipriser, även import- och exportpriser. Genom Kungl. Maj:ts beslut 1956 ändrades basåret från 1935 till 1949.

Svensk kolnotering har publicerats av Kommerskollegium sedan år 1922 och svensk oljenotering sedan 1948.

Prisindex för byggnadsmaskiner beräknas halvårsvis sedan december 1954 och upptogs av Kommerskollegium efter en framställning från några av de myndigheter som handhar den statliga byggnads- och anläggningsverksamheten samt Svenska Byggnadsentreprenörsföreningen. Indexen utnyttjas för justering av hyrespriserna för byggnadsmaskiner. En redogörelse för indexen har lämnats i Kommersiella Meddelanden nr 3 år 1958.

Försvarsprisindex beräknas i enlighet med de riktlinjer som angivits i Kungl. Maj:ts proposition 1959:19 med kompletteringar och jämkningar som angivits i Kungl. Maj:ts propositioner 1960:110 (punkt 12), 1961:110 (punkt 24), 1962:110 (punkt 14), 1963:110 (punkt 19) och 1964:110 (punkt 8 samt bilaga 1 och 2). Indexen som är en kedjeindex, beräknas fyra gånger per år och har till syfte att mäta löne- och kostnadsförändringar för försvarshuvudtiteln. En redogörelse för försvarsprisindex återfinnes i Kommersiella Meddelanden 1959 nr 11 sid 518 ff.

För handläggning av vissa frågor, som kan uppkomma i samband med beräkningarna finns en särskild delegation, försvarets prisregleringsdelegation. För denna har en särskild arkivförteckning upprättats.

Index för internationella råvarupriser beräknas fr.o.m. 1960. 1957-1959 utfördes likartade beräkningar av finansdepartementets ekonomiska avdelning. (Något arkivmaterial 1960-30/6 1962 har ej påträffats).

Sammanställningar över prisnoteringar för vissa rå- och stapelvaror publicerades årligen av Kommerskollegium sedan år 1959 efter en överenskommelse med riksskattenämnden. Fr.o.m. 1963 handhas publiceringen av Statistiska centralbyrån.



Upprättad 1965

av B. Fredberg.
Arkivbildarhistorik
Kommerskollegium




Kammaren/Kammarkollegiet stod från 1500-talet för ledningen av statens hela ekonomiska verksamhet. Under 1600-talet överfördes efter hand olika verksamhetsområden till nya myndigheter. 1637 utfärdades en förordning om ett handelskollegium, men någon egentlig verksamhet kom inte till stånd förrän 1651 (instruktion den 23 augusti 1651). Ämbetsverket kom snart att kallas Kommerskollegium, och dess huvuduppgift blev att främja handel, sjöfart och manufakturer.



Tullärendena överflyttades 1654 från Kammarkollegiet till Kommerskollegium men återfördes 1676. Från 1666 kunde sjömål vid städernas domstolar överklagas hos Kommerskollegium, men 1679 flyttades denna uppgift till Svea hovrätt. 1684 upphörde Kommerskollegium som egen myndighet och det uppdrogs åt Kammarkollegiet att handha kommersärendena. 1711 blev Kommerskollegium åter ett självständigt ämbetsverk med samma allmänna uppgifter som tidigare.



Under 1700-talet vidgades kollegiets verksamhetsområde. 1727 bildades Landshjälpsdeputationen som handhade den s.k. landshjälpen till stöd för manufakturerna. 1739 ombildades denna till ett ämbetsverk, Manufakturkontoret, vilket 1766 införlivades med Kommerskollegium. Kollegiet fick även hand om bl.a. den år 1752 bildade fonden för fiskerinäringens främjande och åtgärder för främjande av fåraveln. Från 1724 hade kollegiet den ekonomiska ledningen av statens rasp- och spinnhus; ansvaret överfördes 1825 till den nyinrättade Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket. Kommerskollegiet hade betydande uppgifter för ledningen av konsulatsväsendet, som expanderade under 1700-talet.



1858 upphörde Bergskollegium och frågor angående bergshanteringen fördes till en avdelning inom Kommerskollegium.



Från senare delen av 1800-talet har Kommerskollegiets ansvarsområde successivt minskat. En rad uppgifter har brutits ut från verket, i många fall i samband med att nya myndigheter bildats. Som en följd av samhällets förändring har åtskilliga nya verksamhetsområden tillkommit men de har efterhand förts till andra myndigheter.



Förvaltningen av manufaktur- och diskontfonderna överfördes 1878 till Statskontoret. Patentärenden blev genom industrialismens genombrott ett viktigt område. Från 1885 handlades de av en särskild byrå inom kollegiet, 1892 ombildad till Patent- och registreringsverket. På 1890-talet utvecklades en verksamhet på det socialpolitiska området inom Kommerskollegium. Kollegiet hade överinseendet över yrkesinspektionen och statens förlikningsmän i arbetstvister och byggde upp en omfattande statistikproduktion. 1913 överfördes detta område till den då inrättade Socialstyrelsen. 1906 överfördes tillsynen över konsulatväsendet till Utrikesdepartementet. Vid Sjöfartsstyrelsens tillkomst 1956 upphörde kollegiets uppgifter i samband med sjöfarten. Näringsstatistiken fördes över till Statistiska centralbyrån 1962. 1973 bildades Statens industriverk, som övertog arbetsuppgifterna från Kommerskollegiets elektriska byrå, bergsbyrån och industribyrån. Under 1990-talet har olika näringsrättsliga frågor förts till andra myndigheter, så att kollegiets verksamhet därefter i huvudsak inriktats på frågor angående utrikeshandel och handelspolitik.



Kollegiets omfattande statistikproduktion är i stor utsträckning tryckt i Bidrag till Sveriges officiella statistik, Sveriges officiella statistik, Kommersiella meddelanden, Statistiska meddelanden m.fl. myndighetspublikationer.



Kommerskollegiets arkiv blev under 1700- och 1800-talen föremål för omfattande gallring, bl.a. av från privatpersoner inkomna handlingar och sjöpass- och fribrevshandlingar. En grundläggande förteckning över arkivet upprättades 1907. Handlingar i sammanhängande serier från verksamhetsområden som flyttats från en organisatorisk enhet till en annan sammanfördes i arkivet för den byrå eller det kontor där de sist hamnat. Då utformades även "huvudarkivet" med utgångspunkt från arkivbildningen hos den för kollegiet gemensamma registratorn.



Huvudarkivet




Huvudarkivet innehåller handlingar från 1651 t.o.m. 1943, för hemliga handlingar till 1973. Fram till 1892 omfattar huvudarkivet kollegiets arkiv med undantag för kamrerarekontoret, advokatfiskalskontoret, kammarkontoret, manufakturdiskontkontoret, sjöpassexpeditionen, bergsavdelningen, gruvkartekontoret och patentbyrån, som bildar separata arkiv. 1892-1919 innehåller huvudarkivet byråernas och äldste ledamotens (administrationens) handlingar, från 1920 handlingarna från handels- och administrativa byrån, sjöfartsbyråns administrativa sektion och huvuddelen av industribyrån samt verkets hemliga handlingar. Fr.o.m. 1944 decentraliserades diarieföringen helt till byråerna och kollegiets huvudarkiv upphör med undantag för de hemliga handlingarna.



Advokatfiskalskontoret 1716-1876




Advokatfiskalen hade närmast hand om kollegiets rättsliga ärenden och skulle företräda kronans intressen i förekommande mål. Advokatfiskalen tog emot de berättelser och renovationer av rättsprotokoll, som sändes in från myndigheter och domstolar. Renoverade protokoll och domböcker från magistrater och domstolar i Finland har överlämnats till Finland.



Kamrerarekontoret 1651-1679




Tjänsten som kamrerare upphörde 1679 i samband med kollegiets sammanslagning med Kammarkollegiet.



Kammarkontoret 1737-1891



Kammarkontoret hade hand om bokföring och andra ekonomiska angelägenheter. Då kammarkontoret svarade för granskningen av årsberättelser och räkenskaper från underställda myndigheter, fonder m.m. innehåller arkivet serier av sådana handlingar från en mängd olika samhällsområden. Serierna av årsberättelser om handel, industri och hantverk, som gav stommen till näringsstatistiken, har tilldragit sig stort intresse från forskningen.



Manufakturdiskontkontoret 1766-1877




Kommerskollegium övertog 1766 förvaltningen av manufakturdiskontfonden och andra fonder för stöd till näringslivet. Se därom Manufakturkontoret.



Sjöpassexpeditionen 1832-1891



1831 tillsattes en särskild sjöpassnotarie med uppgift att föra fartygsregistret, kontrasignera fribrev och sjöpass. Från 1878 utfärdade Kommerskollegium styrmans- och befälhavarebrev. 1892 ombildades sjöpassexpeditionen till en sektion inom inrikesbyrån (se sjöfartsbyrån, fartygsregistreringssektionen).



Fribrevs- och sjöpasshandlingar före 1832 återfinns i Kommerskollegiets huvudarkiv. Uppgifter om de fribrev som fartygen erhållit 1841-1891 finns samlade i en alfabetiskt uppställd fribrevsliggare; genom där noterade fartygsregistreringsnummer leder denna över till den fr.o.m. 1892 gällande registreringsordningen.



Bergsavdelningen 1858-1891



Avdelningen inrättades då Bergskollegium upphörde 1858. 1892 omvandlades avdelningen till bergs- och industribyrån (se huvudarkivet, bergsbyrån och industribyrån). 1885 överfördes ärenden angående stämpelmärken till patentbyrån. Vissa handlingar från bergsavdelningen ingår i Bergskollegiets arkiv.



Patentbyrån 1885-1891



Patentväsendet har en föregångare i privilegia exclusiva, vilka meddelades av Kungl. Maj:t (förordning den 18 september 1668). Från 1819 meddelade Kommerskollegium sådana privilegier. 1834 utfärdades patentförordningen (SFS 1834:41), som gav Kommerskollegium i uppgift att meddela patent. 1885 inrättades en särskild patentbyrå som 1892 ombildades till en självständig myndighet, från 1896 med namnet Patent- och registreringsverket.



Kollegiets patenthandlingar från tiden före 1885 ingår i huvudarkivet, handlingar angående järnstämplar i bergsavdelningen. Patentbyråns varumärkeshandlingar är överförda till Patent- och registreringsverket.


Statistiska avdelningen 1892-1902




Statistiska avdelningen inrättades 1892 och tog då över ansvaret för den statistikproduktion som tidigare bedrivits vid kammarkontoret och bergsavdelningen. Verksamheten utvidgades snart, bl.a. med arbetsstatistik. 1902 delades avdelningen i en avdelning för näringsstatistik, en för arbetsstatistik. I arkivet ingår uppgifter om minderårigas arbete i fabriker 1882-1900, ursprungligen insända till Civildepartementet.



Avdelningen för arbetsstatistik 1903-1912




Avdelningen överfördes 1913 till Socialstyrelsen, som även övertog vissa handlingar. I arkivet ingår handlingar från den 1910 inrättade sjukkassebyrån.



Avdelningen för näringsstatistik 1903-1919



Statistiska avdelningen delades 1903 i avdelningen för näringsstatistik och avdelningen för arbetsstatistik. Avdelningen för näringsstatistik omvandlades 1920 till statistiska byrån.



Vissa handlingar ingår i statistiska avdelningens och statistiska byråns arkiv.



Statistiska byrån 1920-1962



Kommerskollegiets statistiska byrå tillkom den 1 januari 1920 och ersatte då avdelningen för näringsstatistik. Byrån upphörde 1962 och dess uppgifter övertogs av Statistiska centralbyrån (SCB). Arkivet är uppdelat i två kronologiskt skilda delarkiv; tidsgränsen är dock inte helt konsekvent. Vissa handlingar från byråns verksamhet ingår i avdelningen för näringsstatistik och i SCB:s arkiv. Andra delarkiv har bildats för företagsräkningarna 1931 och 1951 samt den s.k. Dahlgrenska samlingen (nationalinkomstutredningen).



Tiden 1920-1923



Tiden 1924-1962.




Företagsräkningen 1931



Företagsräkningen 1951



Dahlgrenska samlingen


Vid sidan av Kommerskollegiets löpande verksamhet utförde redaktören Einar Dahlgren en utredning om Sveriges nationalinkomst 1930-1954.



Bergsbyrån 1920-1973


Bergsbyrån tillkom 1920 genom uppdelning av byrån för ärenden angående bergshanteringen och andra industriella näringar (bergs- och industribyrån, vars handlingar med undantag för gruvkartekontoret ingår i huvudarkivet). Bergsbyrån handlade frågor angående gruv- och bergshanteringen samt stenindustri och torvhantering. Sprängämnesinspektionen lydde under bergsbyrån 1925-1955. Då byrån upphörde 1973 övertogs dess verksamhet av Statens industriverk, mineralbyrån och nämnden för statens gruvegendom. Delarkiv har bildats för gruvkartekontoret, statens torvingenjör, statsmossinventeringen samt de statsägda Mertainens och Ruotivare gruvaktiebolag.



Huvudarkivet




Gruvkartekontoret


Gruvkartekontoret tillhörde bergsavdelningen 1858-1891, bergs- och industribyrån 1892-1919 och bergsbyrån 1920-1973. Gruvkartekontorets samlingar av kartor och ritningar, vilka till stor del övertagits från Bergskollegium, förvaras till betydande delar i Riksarkivet. Åtskilliga kartor förvaras dock hos andra myndigheter, bl.a. Sveriges geologiska undersökning och bergmästarna. Kartbestånden skall redovisas mer i detalj i en kommande del av beståndsöversikten.



Statens torvingenjör 1901-1940


Svenska mosskulturföreningen fick 1901 statsanslag för att anställa en torvingenjör. Denne skulle ge råd och upplysningar i torvtekniska frågor, göra torvundersökningar och förslag till torvindustriella anläggningar m.m. Torvingenjören sorterade först under Lantbruksstyrelsen och från 1921 under Kommerskollegiets bergsbyrå. Den siste torvingenjören pensionerades 1940.


Statsmossinventeringen 1917-1923



En inventering av statens mossar söder om 61° nordlig bredd påbörjades 1917. Inventeringen avsåg rekognoscering och detaljundersökning av mossar lämpliga för exploatering.



Mertainens gruvaktiebolag 1901-1954


Mertainenfyndigheten vid Svappavaara by i Jukkasjärvi socken upptäcktes 1897. Fyndigheten ägdes av AB Gällivare Malmfält och övertogs av staten 1908. Mertainens gruvaktiebolag, bildat 1901, fick då i uppdrag att förvalta även vissa andra av staten ägda gruvegendomar, bl.a. Svappavaara malmfält. Bolaget drev ingen gruvrörelse, endast undersöknings- och underhållsarbete. Det trädde i likvidation 1951.



Ruotivare gruvaktiebolag 1905-1968


Ruotivarefyndigheten nära Kvikkjokk är känd sedan 1796. Ruotivare gruvaktiebolag bildades 1905. Staten köpte aktierna i bolaget 1939 av Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund. Bolaget, som endast bedrev undersöknings- och underhållsarbeten, trädde i likvidation 1968.


Industribyrån 1920-1973



Industribyrån tillkom 1920 genom delning av byrån för bergshantering och andra industriella näringar. Byrån var från början indelad i en administrativ och en elektrisk sektion. Den senare omvandlades 1938 till en självständig byrå. Industribyrån upphörde 1973, då verksamheten överfördes till Statens industriverk.


Handlingar som 1920-1943 diarieförts vid kollegiets gemensamma registratorskontor återfinns i kollegiets huvudarkiv.



Huvudarkivet



Lånehandlingar



Tekniske konsulenten 1907-1943



Garantilånesektionen 1957-1973


Arkivet innehåller även handlingar övertagna från Handelsdepartementets sektion för lånegarantiärenden, inrättad 1954.



Sektionen för strukturstöd 1971-1973



Statens instruktör för linberedning 1920-1924


För den inhemska linodlingens främjande tillsattes 1920 en Statens instruktör för linberedning (instruktion SFS 1920:206). Verksamheten, som sorterade under kollegiets industribyrå, nedlades 1924.



Statens instruktör i hemslöjd 1921-1952


En befattning som Statens instruktör i hemslöjd tillkom 1921; den ombildades 1952 till en tjänst som förste hemslöjdskonsulent i Kommerskollegium. Instruktörens verksamhet bestod främst i rådgivning och upplysning till hemslöjdsorganisationer. Instruktören handlade också frågor om hemslöjdens råvaror och avsättning.



Förste hemslöjdskonsulenten 1952-1974


Tjänsten som förste hemslöjdskonsulent ersatte 1952 Statens instruktör i hemslöjd. Konsulenten beredde hemslöjdsärenden i kollegiet, gav råd och upplysningar till hemslöjdens organisationer och bedrev informations- och konsultverksamhet. 1973 överfördes hemslöjdsfrågorna till Statens industriverk. Handlingar angående hemslöjd ingår även i statens instruktörs för hemslöjd arkiv och i industribyråns huvudarkiv.



Sekretariatet för TEKO- och glasexport 1970-1976


Sekretariatet för TEKO- och glasexport inrättades 1970 sedan Kommerskollegium fått uppdraget att administrera statligt stöd för exportfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrin och glasbruken. Administrationen av exportstödet till glasindustrin överfördes 1973 till Sveriges exportråd. Enheten kallades därefter TEKO-sekretariatet. Sekretariatet upphörde 1976 och uppgifterna överfördes till Statens industriverk. Samtliga akter rörande garantilån för 1973 har överlämnats till Statens industriverk.



Elektriska byrån med föregångare 1903-1973


Tillsynen över elektriska anläggningar överfördes 1903 från Telegrafstyrelsen till Kommerskollegium och under kollegiet lydande inspektörer (fr.o.m. 1927 Statens elektriska inspektion). Ärendena handlades först vid bergs- och industribyrån, från 1920 av en sektion inom industribyrån, 1938 ombildad till en självständig byrå. Verksamheten expanderade efter hand starkt då enheten handlade ärenden om installatörsbehörighet samt lån och bidrag till utbyggnaden av kraftverk, ledningsnät och andra anläggningar. 1973 överfördes uppgifterna till Statens industriverk. Arkivet omfattar elektriska sektionens och byråns arkiv. Vissa handlingar från tiden före 1938 ingår dock i kollegiets huvudarkiv.



Huvudarkivet


Avdelningen för elektrifieringsbidrag 1962-1973



Elektrifieringsberedningen, som handlade ärenden rörande statligt stöd till anläggning och upprustning av elektriska distributionsnät på landsbygden, upphörde 1962 och dess uppgifter övertogs av Kommerskollegium. 1973 överfördes arbetsuppgifterna till Statens industriverk. Även huvuddelen av arkivet överfördes dit.



Sjöfartsbyrån 1920-1955


1892-1919 var sjöfartsärendena fördelade på två byråer, byrån för ärenden angående utrikeshandeln och sjöfarten samt byrån för ärenden angående inrikeshandeln och sjöfarten. Sjöfartsbyrån tillkom 1920 och var indelad i en administrativ sektion och en fartygsregistreringssektion. Till administrativa sektionen hörde även vissa fristående befattningshavare: navigationsskoleinspektören, skeppsmätningsöverkontrollören och sjötekniske konsulenten.



Administrativa sektionen 1920-1955


Sektionens handlingar från tiden 1920-1944 ingår med vissa undantag i Kommerskollegiets huvudarkiv, bl.a. i stora dossierserien.



Skeppsmätningsöverkontrollören 1875-1955


Skeppsmätningsorganisationen fick 1875 en fastare administrativ struktur (SFS 1874:39, 40 och 42). Riket indelades i fem skeppsmätningsdistrikt, vart och ett med en skeppsmätningskontrollör direkt underställd (Generaltullstyrelsen. Skeppsmätningskontrollören i Stockholm skulle som överkontrollör bereda skeppsmätningsärenden vid Generaltullstyrelsen. 1920 blev Kommerskollegium chefsmyndighet för skeppsmätningsväsendet. Skeppsmätningsöverkontrollörens arbetsuppgifter övertogs 1956 av Sjöfartsstyrelsens fartygsbyrås skeppsmätningssektion.



Fartygsregistreringssektionen 1902-1955


Under större delen av 1800-talet var registreringen av svenska fartyg decentraliserad. Fartygsregister fördes vid de olika sjömanshusen, medan Kommerskollegium utfärdade pass- och nationalitetshandlingar för svenska fartyg i utrikesfart (sjöpass resp. fribrev). 1892 (SFS 1891:77) överflyttades registreringen av svenska fartyg till Kommerskollegium. I samband därmed ersattes fribreven med nationalitets- och registreringscertifikat för fartyg. 1901 gjordes fartygsregistret till underlag för inteckningsväsendet rörande fartyg. Registreringsärendena handlades 1892-1901 av sjöpassnotarien vid inrikesbyrån. År 1902 inrättades en särskild fartygsregistreringsavdelning. Fr.o.m. 1920 ingick avdelningen såsom fartygsregistreringssektion i den nybildade sjöfartsbyrån, som 1956 överfördes till Sjöfartsstyrelsen. 1976 övertog Stockholms tingsrätt uppgiften att föra sjöfartsregistret. Fartygsregistreringsavdelningen/sektionen utgav vidare Sveriges Code-List (signalregister över svenska fartyg på engelska) samt fr.o.m. 1907 Sveriges skeppslista.


Behörighetsbevis för fartygsbefäl utfärdades enligt befälsförordningarna (SFS 1878:46, 1912:54, 1936:315) av Kommerskollegium. Behörighetsbreven (befälhavarbrev och styrmansbrev) ingår t.o.m. 1891 i sjöpassexpeditionens arkiv. Liggare angående maskinbefäl fördes hos navigationsskoleinspektören.


Fartygsakterna avställs i första hand efter fartygens registreringsnummer och innehåller handlingar fram till 1976. Fartygsakterna skall således sökas i arkiven från fartygsregistreringssektionen (nr 1-9631), Sjöfartsstyrelsens juridisk-sociala byrå (nr 9632-11076) och Sjöfartsverkets centralförvaltning, administrativa avdelningen (nr 11077-11606). Register och stora delar av de dossierlagda handlingarna har överförts till Sjöfartsstyrelsen, juridisk-sociala byrån.



Sjötekniske konsulenten 1906-1955



Sjötekniska biträdet vid Kommerskollegium, fr.o.m. 1929 kallad sjötekniske konsulenten, tillsattes 1906. Tjänsten hörde till utrikeshandelsbyrån till 1920, därefter till sjöfartsbyrån. 1956 överfördes befattningen till Sjöfartsstyrelsen.


Sjötekniske konsulenten utövade efterhandskontroll av fartygens säkerhet. Vid sjöolyckor som medfört skador skulle enligt sjölagen (SFS 1891:35) fartygens befälhavare avge sjöförklaring inför domstol eller svensk konsul, vilket främst avsåg att klarlägga den privaträttsliga ansvarigheten. I anslutning därtill skulle en undersökning av orsakerna till olyckan företas (från 1915 kallad sjöförhör). Kommerskollegiets sjötekniske konsulent skulle granska undersökningsprotokoll och sjöförklaringar från sjöteknisk synpunkt och avge yttrande över olycksorsakerna.


Handlingar angående sjöolyckor återfinns även i huvudarkivet och i sjöfartsbyråns administrativa sektions arkiv.



Navigationsskoleinspektören 1864-1955


Grunden till den statliga sjöbefälsutbildningen lades 1841, då navigationsskolor inrättades i Stockholm, Göteborg, Gävle, Malmö och Kalmar. Senare tillkom skolor i Härnösand, Visby, Karlshamn, Västervik och Strömstad. År 1912 indrogs skolorna i Gävle, Visby, Karlshamn, Västervik och Strömstad.


Tillsynen över navigationsskolorna utövades först av Kommerskollegium. 1858 inrättades en tjänst som navigationsskoleinspektör med uppgift att övervaka undervisningen, förrätta examina, meddela examensföreskrifter och inkomma med förslag om undervisningen och skolornas organisation. 1877 överflyttades handläggningen av navigationsskoleärendena från Kommerskollegium till Förvaltningen av sjöärendena, fr.o.m. 1878 Marinförvaltningen. 1920 blev Kommerskollegium åter överstyrelse för navigationsskolorna. Till inspektörens tidigare arbetsuppgifter inom utbildningsväsendet lades nu handläggningen av behörighetsärenden, som tidigare hade legat hos kollegiets inrikesbyrå. Tjänsten delades 1949 på två befattningshavare, nautiske inspektören och maskintekniske inspektören över navigationsskolorna/sjöbefälsskolorna. 1956 överfördes inspektörerna till Sjöfartsstyrelsens juridisk-sociala byrå.



Statens isbrytardirektör 1947-1955



Det första statliga isbrytarfartyget Atle togs i bruk 1926. Isbrytarverksamheten leddes då av chefen för Sjöförsvarets kommandoexpedition, från 1940 av Marinstaben. Till verksamheten knöts Statens isbrytarnämnd. 1947-1955 lydde verksamheten under Kommerskollegiets sjöfartsbyrå med Statens isbrytardirektör som verkställande tjänsteman. Isbrytardirektören hade lokala isbrytarombud och vid behov kunde lokala iskontor upprättas. Bemanning m.m. av de statliga isbrytarna sköttes av marinen.


1956 överfördes verksamhetsområdet till Sjöfartsstyrelsen.



Fartygsinspektionsbyrån 1915-1955


Under 1800-talets senare hälft tillkom alltmer omfattande bestämmelser om sjösäkerhet. 1899 förordnade Kungl. Maj:t tre inspektörer för passagerarångfartyg, underställda Kommerskollegium, 1909 en inspektör för fartygs bärgningsredskap. 1915 inrättades en regional fartygsinspektion med sex distrikt och Kommerskollegium som chefsmyndighet. Samtidigt tillkom inom kollegiets byrå för utrikes handeln och sjöfarten en fartygsinspektionsavdelning, 1920 ombildad till fartygsinspektionsbyrån. 1956 överfördes fartygsinspektionen från Kommerskollegium till Sjöfartsstyrelsen.


Fartygsinspektionsbyråns arkiv omfattar även handlingarna från fartygsinspektionsavdelningens tid. Omfattande handlingsbestånd är överförda till Sjöfartsstyrelsen, bl.a. dossierer över svenska fartyg som var registrerade vid 1955 års utgång och samtliga separat förvarade ritningar.



Sjöfartssociala avdelningen 1915-1955


Inom Socialstyrelsens arbetarskyddsbyrå inrättades 1915 en avdelning för sjöfartsärenden. Fr.o.m. 1938 ingick den i Riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå men fördes den 1 juli 1938 till Kommerskollegium som en självständig avdelning, sjöfartssociala avdelningen. 1956 uppgick avdelningen i Sjöfartsstyrelsens juridisk-sociala byrå.


Avdelningen skulle ha tillsyn över förhållandena inom sjöfarten i fråga om de anställdas skydd mot olycksfall och ohälsa. Det gällde bl.a. frågor om bostäder, kosthåll, bemanning, arbetstid och organisationen av lastning och lossning.


Arkivet omfattar handlingar från avdelningens hela verksamhetsperiod, oavsett myndighetstillhörighet. Protokoll i sjöfartssociala ärenden ingår dock i respektive byrås arkiv. I avdelningens arkiv ingår vissa handlingar från tiden efter 1956.



Fraktfartslicensavdelningen 1919-1921


1916 inrättades en fartygsavdelning inom Statens handelskommission för handläggningen av ärenden om undantag från förbud mot tidsbefraktning av svenskt fartyg, upplåtande av nyttjanderätt till svenskt fartyg åt utlänning m.m. 1917 fick avdelningen även hand om ärenden om tillstånd till utförsel av skeppsproviant och skeppsförnödenheter. 1919 överfördes ärenden angående tillstånd till transport av gods med svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort, upplåtelse av svenskt fartyg genom tidsbefraktning till utlänning samt vissa ärenden rörande fartygsproviant m.m. till Kommerskollegium (SFS 1919:615). Där inrättades en särskild avdelning för fraktfartslicenser. Avdelningen avvecklades 1921.



Allmänna byrån 1944-1973


Handels- och administrativa byrån tillkom 1920 och ändrade namn till allmänna byrån 1956. Byrån ombildades 1973 till inrikeshandels- och administrativa byrån (se näringsrättsliga byrån). Till byrån hörde kassakontoret och registratorskontoret. 1920-1924 fanns vid byrån en särskild upplysningssektion, som bedrev kommersiell upplysningsverksamhet. T.o.m. 1955 handlade byrån ärenden angående hamn-, grundpenning- och kanaltaxor samt reglementen för kanaler. 1956 överfördes dessa ärenden till den nyinrättade Sjöfartsstyrelsen. Ärenden angående traktater och andra överenskommelser med främmande makter överfördes 1956 till utrikes- och utredningsavdelningen. 1956 övertog byrån från Handelsdepartementet ärenden rörande tillstånd för utlänningar och i utlandet bosatta svenskar att inneha vissa uppdrag i aktiebolag och ekonomiska föreningar. 1967 tillkom en ny omfattande ärendegrupp, resegarantiärenden.


1920-1943 diariefördes byråns ärenden på kollegiets gemensamma registratorskontor och handlingarna arkivlades i huvudarkivets dossierserier. 1944 decentraliserades diarieföring och arkivbildning till de olika byråerna.



Upplysningssektionen 1920-1924



Näringsrättsliga byrån 1981-1995


Näringsrättsliga frågor handlades inom allmänna byrån till 1973, då de fördes till inrikeshandels- och administrativa byrån. Denna byrå delades 1981 i näringsrättsliga byrån och administrativa byrån. Enheterna hade dock i stort fungerat fristående från varandra med separat arkivläggning sedan 1973. Näringsrättsliga byråns arkiv börjar därför 1973. Åren 1992- 1995 avvecklades byråns olika verksamheter och arbetsuppgifterna övertogs av andra myndigheter.


Byrån handlade bl.a. ärenden om tillstånd för utländska medborgare att sitta i svenskt aktiebolags styrelse eller idka näring i Sverige, resegarantier, Sydafrikabojkotten och granskningen av vissa branscher. Dess uppgift att auktorisera och utöva tillsyn över revisorer överfördes till Revisorsnämnden 1995, motsvarande uppgift i fråga om tolkar och translatorer till Kammarkollegiet 1994.



Monopolutredningsbyrån 1946-1956


1946 fick Kommerskollegium i uppdrag att utöva övervakning enligt lagen om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet (SFS 1946:448). Byrån upprättade ett register över konkurrensbegränsande överenskommelser och genomförde olika undersökningar om konkurrensbegränsning. Monopolutredningsbyråns uppgifter överfördes 1957 till (Statens pris- och kartellnämnd, som övertog kartellregistret, akter och oavslutade undersökningar.



Kommissioner



1672 års kommission angående tullen i Göteborg m.fl. orter


Kommissionen tillsattes av kollegiet den 24 december 1672 för undersökning av tull- och nederlagsverket i Göteborg.



1711 års kommission i Halmstad angående tobak och vin, som olovligen införts på ett holländskt fartyg


Kommissionen tillsattes den 7 december 1711 av Kammar- och Kommerskollegierna.



1713 års kommissorialrätt i Marstrand angående en tvist mellan magistraten i Göteborg och rådmannen i Marstrand Olof Arvidsson


Kommissorialrätten tillsattes av Kommerskollegium den 2 mars och fick Göta hovrätts konstitutorial den 7 mars 1713.



Handlingar från företag och enskilda


I anslutning till Kommerskollegiets arkiv finns några mindre arkivbestånd som troligen till en del härrör från enskilda personer och företag. De har inte kunnat hänföras till ett visst arkiv inom kollegiet.



Mariebergs porslinsfabrik


Brännugnsbok från Mariebergs porslinsfabrik, med uppgifter om tillverkningen: antal, beskrivning, värde. Mikrofilmad.



Ostindiska kompaniet


Försäljningsböcker med protokoll med detaljerade uppgifter om auktionerna på de olika fartygens laster insändes till Kommerskollegium. De förvaras separat här tillsammans med två kapitalböcker.



Strömsholms slussverk



Handlingarna från Strömsholms kanal- och slussverks direktion härrör från advokatfiskalen C. M. Rydqvist, som var ledamot av kanaldirektionen. Huvuddelen av Strömsholms slussverks arkiv förvaras hos Hallstahammars kommun.



Presidenten Erland Broman



Advokatfiskalen A.J. Edman och familjen Tottie



Sjökapten Thomas Thomaeus 1762-



Kommerserådet J.O. Wennberg



Oordnade handlingar


Oordnade handlingar som ej förts till visst delarkiv (23 hm)



Ämnesord

Ämnesord, sak
Industristatistik (Lokalt ämnesord)

Hänvisningar

ReproduceratDel
Repro. anm.Huvuduppgifter (H I aah) även på mikrofilm (H I aai, aak).

Kontroll

Skapad1993-09-30 00:00:00
Senast ändrad2024-07-05 10:52:01