Manufakturkontoret  (1739 – 1766)

Vid 1727 års riksdag lämnades till manufakturernas uppmuntran en s.k. landshjälp dels genom direkt bevillning, dels genom ett tillägg av 5 procent till tullen på sådana inkommande varor som kunde tillverkas inom landet. Medlen ställdes under en särskild deputation som skulle lämna räntefria lån till nya manufakturverk.

År 1739 efter hattpartiets seger beslöt ständerna att höja tullavgifterna och att bilda en s.k. manufakturfond. Dess förvaltning skulle skötas av ett särskilt ämbetsverk, Manufakturkontoret, under ledning av ständernas fullmäktige. Kontoret skulle stödja manufakturerna bland annat genom att för fondens medel köpa upp råämnen, utdela premier, förskott och lån.

Vid 1756 års riksdag (sekreta utskottets protokoll den 19 juni och 4 oktober) höjdes ytterligare kontorets anslag från banken och en ny diskonteringsfond bildades för belåning av handlandens till fabrikörer utgivna skuldsedlar, förskrivningar och accepter för inköpta manufakturvaror. Dessa diskontlån skulle behandlas i särskilda protokoll och räkenskaper och ett särskilt diskonteringskontor bildades som en avdelning av Manufakturkontoret.

1765-66 års riksdag lät upplösa Manufakturkontoret och dess verksamhet överläts på Kommerskollegium som 1766 övertog kontorets fonder och handlingar.