Arkiv

Manufakturkontoret

Basic data

Reference code

SE/RA/4113

Link to archive record

https://sok.riksarkivet.se/arkiv/xpsNeBUQrH6d0002H087k3

Extent

58 Hyllmeter

Date

1739 – 1764 (Tidsomfång)

Finding aid

Brevskrivarregister: Specialförteckning reseberättelser Manufakturkontoret (pdf) (Avser Huvudarkivet/ serie D5 Reseberättelser)

Archive institution

Riksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Marieberg)

Record creator / Origination

Manufakturkontoret, 1739 – 1766 (Arkivbildare)

Kategori: Statlig myndighet. Riksdagen och dess verk

Bongeska kommissorialrätten (Ingående arkivbildare)

Kategori: Statlig myndighet

Handlanden Peter Westman (Ingående arkivbildare)

Kategori: Person (släkt)

Content and Biographical History

Scope and Content

Om Manufakturkontoret (1739-1766)

Vid 1727 års riksdag lämnades till manufakturernas uppmuntran en s.k. landshjälp dels genom direkt bevillning (en extra skatt som staten tillfälligt tog ut), dels genom ett tillägg av fem procent till tullen på sådana inkommande varor som kunde tillverkas inom landet. Medlen ställdes under en särskild deputation som skulle lämna räntefria lån till nya manufakturverk.

1738 fick hattarna majoritet i adels- och borgarstånden ( Vid 1738-1739 års riksdag användes namnen ”Hattar” och ”Mössor” för första gången). Partiet önskade en mer handelsvänlig politik och utnyttja landets egna möjligheter. År 1739 efter Hattpartiets seger beslöt ständerna att höja tullavgifterna och att bilda en s.k. manufakturfond. Dess förvaltning skulle skötas av ett särskilt ämbetsverk, Manufakturkontoret, under ledning av ständernas fullmäktige.

Kontoret skulle stödja manufakturerna bland annat genom att för fondens medel köpa upp råämnen, utdela premier, förskott och lån. Manufakturkontoret kallades även Riksens ständers manufactur-contoir och övertog förvaltningen av de medel som anslagits för stöd till manufakturnäringen (manufakturfonden).

Vid 1756 års riksdag (sekreta utskottets protokoll den 19 juni och 4 oktober) höjdes ytterligare kontorets anslag från banken och en ny diskonteringsfond bildades för belåning av handlandens utgivna skuldsedlar till fabrikörer, förskrivningar och accepter för inköpta manufakturvaror. Dessa diskontlån skulle behandlas i särskilda protokoll och räkenskaper och ett särskilt Diskonteringskontor bildades som en avdelning av Manufakturkontoret.
Verket styrdes av fyra, senare åtta av ständerna utsedda fullmäktige. "Det gjorde sig till målsman för det allra strängaste skyddssystem; det ville icke höra talas om någon utvidgning af näringsfriheten och tyckte icke, att statens förmynderskap eller manufakturidkares anspråk på skydd och hjälp kunde sträckas för långt"

1766 upphörde Manufakturkontoret att vara ett rikets ständers verk. 1765-66 års riksdag lät upplösa Manufakturkontoret och dess verksamhet överläts på Kommerskollegium som 1766 övertog kontorets fonder och handlingar.
De politiska dispyterna mellan de båda partierna Hattar och Mössor i riksdagen var många, och ofta mycket hårda under stora delar av frihetstiden. Det fanns även korruption. Manufakturkontoret fick ett bristande förtroende under frihetstidens partistrider, och vid 1766 års riksdag inleddes en undersökning som resulterade i att hela kontoret upplöstes och verksamheten överläts på Kommerskollegium. Åren 1739-1765 fick verket mer än nio miljoner daler. Kollegiet gjorde en undersökning om hur kontoret hushållade med de statliga anslagen och kom fram till att mycket misshushållning och slöseri ägt rum.

Biographical history

Manufakturkontoret

Vid 1727 års riksdag lämnades till manufakturernas uppmuntran en s.k. landshjälp dels genom direkt bevillning, dels genom ett tillägg av 5 procent till tullen på sådana inkommande varor som kunde tillverkas inom landet. Medlen ställdes under en särskild deputation som skulle lämna räntefria lån till nya manufakturverk.

År 1739 efter hattpartiets seger beslöt ständerna att höja tullavgifterna och att bilda en s.k. manufakturfond. Dess förvaltning skulle skötas av ett särskilt ämbetsverk, Manufakturkontoret, under ledning av ständernas fullmäktige. Kontoret skulle stödja manufakturerna bland annat genom att för fondens medel köpa upp råämnen, utdela premier, förskott och lån.

Vid 1756 års riksdag (sekreta utskottets protokoll den 19 juni och 4 oktober) höjdes ytterligare kontorets anslag från banken och en ny diskonteringsfond bildades för belåning av handlandens till fabrikörer utgivna skuldsedlar, förskrivningar och accepter för inköpta manufakturvaror. Dessa diskontlån skulle behandlas i särskilda protokoll och räkenskaper och ett särskilt diskonteringskontor bildades som en avdelning av Manufakturkontoret.

1765-66 års riksdag lät upplösa Manufakturkontoret och dess verksamhet överläts på Kommerskollegium som 1766 övertog kontorets fonder och handlingar.

System of arrangement

Arkivförteckningen från 2019 följer strukturen i en äldre arkivförteckning (nu arkiverad) som upprättades gemensamt för Landshjälpsdeputationen (SE/RA 4112) och Manufakturkontoret (SE/RA/4113). 1907. Den äldre arkivförteckningen hänvisar även till en förteckning från 1766.
Arkivförteckningen utgår från det allmänna arkivschemat med serier. Volymerna har en löpande numrering genom de två arkiven Landshjälpsdeputationen (volym 1-44) och Manufakturkontoret (45-504).

Manufakturkontorets arkiv innehåller ett Huvudarkiv (som omfattar kommissariernas, notariernas och kansliets handlingar), ett arkiv för Advokatfiskalkontoret, ett arkiv för Kamrerarekontoret (även med Revisionskontorets handlingar) och ett Diskontkontorsarkiv.

Vissa samlingar har brutits ur Kamrerarkontoret, som handlanden Peter Westmans arkiv (vars handlingar konfiskerades när denne häktades på 1750-talet eftersom han inte infriat sina förbindelser till Manufakturkontoret), dels
handlingar från Kommissarialrätten i kamrerare Bonges balansmål.

Archival history

Landshjälpsdeputationens och Manufakturkontorets arkiv har tillhört Kommerskollegium. Vid 1766 års riksdag inleddes en undersökning som resulterade i att hela kontoret upplöstes och verksamheten överläts på Kommerskollegium.

Kommerskollegium övertog 1766 förvaltningen av manufakturdiskontfonden och andra fonder för stöd till näringslivet. 1766 upphörde Manufakturkontoret att vara ett rikets ständers verk. 1765-66 års riksdag lät upplösa Manufakturkontoret och dess verksamhet överläts på Kommerskollegium som 1766 övertog kontorets fonder och handlingar. Då bildades Manufakturdiskontkontoret. Förvaltningen överfördes 1878 till Statskontoret

1907 gjordes en genomgång av arkiven för Landhjälpsdeputationen och Manufakturkontoret. Då förtecknades de som egna arkiv. 1907 års ordningsarbete och förteckning har utgått från en förteckning som upprättades vid arkivets överlåtelse till Kommerskollegium 1766.

Arkiven har olika serier men en löpande numrering av volymer. Troligen fick volymerna denna numrering när arkiven flyttades till Riksarkivets nuvarande byggnad i Marieberg på 1960-tal.

Liksom Kommerskollegiums arkiv så har även Manufakturkontorets varit utsatt för påverkan. Protokoll och räkenskaper, både original och koncept är så gott som fullständigt bevarade. Däremot saknas åtskilliga reseberättelser, skrivelser och räkenskaper som funnits 1766. Många handlingar kan vara infogade i Riksarkivets ämnessamlingar.

I Manufakturkontoret finns underarkiv: Huvudarkivet, Advokatfiskalskontoret, Kamrerarkontoret, Diskontkontoret, Revisionskontoret, Handlanden Peter Westman och Bongeska kommissorialrätten. Bonge var kamrerare på Kommissoralrätten. Peter Westman var handlare som på 1750-talet häktades eftersom han inte infriat sina förbindelser till Manufakturkontoret.

I Kamrerarekontorets serie B1 finns Hallrätternas berättelser om fabrikernas tillstånd. Hall- och manufakturrättens uppgift var att ha uppsikt över manufakturer och fabriker. Rätten gav t.ex. tillstånd att starta fabriksrörelse, granskade varor och försåg dem med hallstämpel, behandlade mål rörande varutillverkning och tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare. Hallrätter fanns i hela Sveriges städer och avskaffades 1846.

Det finns en specialförteckning/ register till reseberättelser m.fl. skrivelser i Manufakturkontorets arkiv/ Huvudarkivet/serie D5. Registret som upprättades 1941 och redovisar innehållet i Utländska reseberättelser 1746-1763 (volym 177), Reseberättelser om svenska fabriker 1742-1760 (volym 178) och beskrivningar över uppfinningar 1744-1765 (volym 180). Skrivelserna och reseberättelserna ger bland annat rapporter om manufakturer i Sverige och utomlands, och om olika tekniker och uppfinningar.
Kommerskollegiums räkenskaper för manufaktur- och diskontfonderna i Manufakturdiskontkontoret har lagts upp i en direkt fortsättning på Manufakturkontorets när man tog över verksamheten.

Topics

Topic, object

Hallrättsberättelser (Lokalt ämnesord)

Vedevågs bruk (Lokalt ämnesord)

References

Related archival units

Se även: Kommissorialrätt ang kamreraren Bonges balans (SE/RA/310138)

Se även: Kommerskollegium (SE/RA/420132)

Se även: Kammarkontoret (SE/RA/420132/3)

Se även: Manufakturdiskontkontoret (SE/RA/420132/5)

Se även: Landshjälpsdeputationen (SE/RA/4112)

Reproduced

Nej

Control

Created	30/09/1993 00:00:00
Amended	21/09/2023 10:43:28

Arkiv (9 st)

Reference code	Title	Note
Se även: SE/RA/4112	Landshjälpsdeputationen
Se även: SE/RA/420132	Kommerskollegium
Se även: SE/RA/420132/5	Manufakturdiskontkontoret
1	Huvudarkivet	Diskontlån var den vanligaste formen av lån. Det var räntefria lån där man använde utgivna skuldsedlar och för belåning. Avdrag beräknades per år i procent av skuldens växel och gjordes när en skuld betalades. Första köpet skedde mot utställande av skuldsedel på kortare eller längre sikt för att affärsmännen skulle få tillgång till ett nödvändigt kapital mellan försäljning av varor och betalningen för dem.
2	Advokatfiskalkontoret
3	Kamrerarekontoret
4	Diskontkontoret
5	Handlanden Peter Westmans arkiv
6	Bongeska kommissorialrätten

Search help: arkiv

News