Kommerskollegium

Kammaren/Kammarkollegiet stod från 1500-talet för ledningen av statens hela ekonomiska verksamhet. Under 1600-talet överfördes efter hand olika verksamhetsområden till nya myndigheter. 1637 utfärdades en förordning om ett handelskollegium, men någon egentlig verksamhet kom inte till stånd förrän 1651 (instruktion den 23 augusti 1651). Ämbetsverket kom snart att kallas Kommerskollegium, och dess huvuduppgift blev att främja handel, sjöfart och manufakturer.

Tullärendena överflyttades 1654 från Kammarkollegiet till Kommerskollegium men återfördes 1676. Från 1666 kunde sjömål vid städernas domstolar överklagas hos Kommerskollegium, men 1679 flyttades denna uppgift till Svea hovrätt. 1684 upphörde Kommerskollegium som egen myndighet och det uppdrogs åt Kammarkollegiet att handha kommersärendena. 1711 blev Kommerskollegium åter ett självständigt ämbetsverk med samma allmänna uppgifter som tidigare.

Under 1700-talet vidgades kollegiets verksamhetsområde. 1727 bildades Landshjälpsdeputationen som handhade den s.k. landshjälpen till stöd för manufakturerna. 1739 ombildades denna till ett ämbetsverk, Manufakturkontoret, vilket 1766 införlivades med Kommerskollegium. Kollegiet fick även hand om bl.a. den år 1752 bildade fonden för fiskerinäringens främjande och åtgärder för främjande av fåraveln. Från 1724 hade kollegiet den ekonomiska ledningen av statens rasp- och spinnhus; ansvaret överfördes 1825 till den nyinrättade Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket. Kommerskollegiet hade betydande uppgifter för ledningen av konsulatsväsendet, som expanderade under 1700-talet.

1858 upphörde Bergskollegium och frågor angående bergshanteringen fördes till en avdelning inom Kommerskollegium.

Från senare delen av 1800-talet har Kommerskollegiets ansvarsområde successivt minskat. En rad uppgifter har brutits ut från verket, i många fall i samband med att nya myndigheter bildats. Som en följd av samhällets förändring har åtskilliga nya verksamhetsområden tillkommit men de har efterhand förts till andra myndigheter.

Förvaltningen av manufaktur- och diskontfonderna överfördes 1878 till Statskontoret. Patentärenden blev genom industrialismens genombrott ett viktigt område. Från 1885 handlades de av en särskild byrå inom kollegiet, 1892 ombildad till Patent- och registreringsverket. På 1890-talet utvecklades en verksamhet på det socialpolitiska området inom Kommerskollegium. Kollegiet hade överinseendet över yrkesinspektionen och statens förlikningsmän i arbetstvister och byggde upp en omfattande statistikproduktion. 1913 överfördes detta område till den då inrättade Socialstyrelsen. 1906 överfördes tillsynen över konsulatväsendet till Utrikesdepartementet. Vid Sjöfartsstyrelsens tillkomst 1956 upphörde kollegiets uppgifter i samband med sjöfarten. Näringsstatistiken fördes över till Statistiska centralbyrån 1962. 1973 bildades Statens industriverk, som övertog arbetsuppgifterna från Kommerskollegiets elektriska byrå, bergsbyrån och industribyrån. Under 1990-talet har olika näringsrättsliga frågor förts till andra myndigheter, så att kollegiets verksamhet därefter i huvudsak inriktats på frågor angående utrikeshandel och handelspolitik.

Kollegiets omfattande statistikproduktion är i stor utsträckning tryckt i Bidrag till Sveriges officiella statistik, Sveriges officiella statistik, Kommersiella meddelanden, Statistiska meddelanden m.fl. myndighetspublikationer.

Kommerskollegiets arkiv blev under 1700- och 1800-talen föremål för omfattande gallring, bl.a. av från privatpersoner inkomna handlingar och sjöpass- och fribrevshandlingar. En grundläggande förteckning över arkivet upprättades 1907. Handlingar i sammanhängande serier från verksamhetsområden som flyttats från en organisatorisk enhet till en annan sammanfördes i arkivet för den byrå eller det kontor där de sist hamnat. Då utformades även "huvudarkivet" med utgångspunkt från arkivbildningen hos den för kollegiet gemensamma registratorn.

Huvudarkivet

Huvudarkivet innehåller handlingar från 1651 t.o.m. 1943, för hemliga handlingar till 1973. Fram till 1892 omfattar huvudarkivet kollegiets arkiv med undantag för kamrerarekontoret, advokatfiskalskontoret, kammarkontoret, manufakturdiskontkontoret, sjöpassexpeditionen, bergsavdelningen, gruvkartekontoret och patentbyrån, som bildar separata arkiv. 1892-1919 innehåller huvudarkivet byråernas och äldste ledamotens (administrationens) handlingar, från 1920 handlingarna från handels- och administrativa byrån, sjöfartsbyråns administrativa sektion och huvuddelen av industribyrån samt verkets hemliga handlingar. Fr.o.m. 1944 decentraliserades diarieföringen helt till byråerna och kollegiets huvudarkiv upphör med undantag för de hemliga handlingarna.

Advokatfiskalskontoret 1716-1876

Advokatfiskalen hade närmast hand om kollegiets rättsliga ärenden och skulle företräda kronans intressen i förekommande mål. Advokatfiskalen tog emot de berättelser och renovationer av rättsprotokoll, som sändes in från myndigheter och domstolar. Renoverade protokoll och domböcker från magistrater och domstolar i Finland har överlämnats till Finland.

Kamrerarekontoret 1651-1679

Tjänsten som kamrerare upphörde 1679 i samband med kollegiets sammanslagning med Kammarkollegiet.

Kammarkontoret 1737-1891

Kammarkontoret hade hand om bokföring och andra ekonomiska angelägenheter. Då kammarkontoret svarade för granskningen av årsberättelser och räkenskaper från underställda myndigheter, fonder m.m. innehåller arkivet serier av sådana handlingar från en mängd olika samhällsområden. Serierna av årsberättelser om handel, industri och hantverk, som gav stommen till näringsstatistiken, har tilldragit sig stort intresse från forskningen.

Manufakturdiskontkontoret 1766-1877

Kommerskollegium övertog 1766 förvaltningen av manufakturdiskontfonden och andra fonder för stöd till näringslivet. Se därom Manufakturkontoret.

Sjöpassexpeditionen 1832-1891

1831 tillsattes en särskild sjöpassnotarie med uppgift att föra fartygsregistret, kontrasignera fribrev och sjöpass. Från 1878 utfärdade Kommerskollegium styrmans- och befälhavarebrev. 1892 ombildades sjöpassexpeditionen till en sektion inom inrikesbyrån (se sjöfartsbyrån, fartygsregistreringssektionen).

Fribrevs- och sjöpasshandlingar före 1832 återfinns i Kommerskollegiets huvudarkiv. Uppgifter om de fribrev som fartygen erhållit 1841-1891 finns samlade i en alfabetiskt uppställd fribrevsliggare; genom där noterade fartygsregistreringsnummer leder denna över till den fr.o.m. 1892 gällande registreringsordningen.

Bergsavdelningen 1858-1891

Avdelningen inrättades då Bergskollegium upphörde 1858. 1892 omvandlades avdelningen till bergs- och industribyrån (se huvudarkivet, bergsbyrån och industribyrån). 1885 överfördes ärenden angående stämpelmärken till patentbyrån. Vissa handlingar från bergsavdelningen ingår i Bergskollegiets arkiv.

Patentbyrån 1885-1891

Patentväsendet har en föregångare i privilegia exclusiva, vilka meddelades av Kungl. Maj:t (förordning den 18 september 1668). Från 1819 meddelade Kommerskollegium sådana privilegier. 1834 utfärdades patentförordningen (SFS 1834:41), som gav Kommerskollegium i uppgift att meddela patent. 1885 inrättades en särskild patentbyrå som 1892 ombildades till en självständig myndighet, från 1896 med namnet Patent- och registreringsverket.

Kollegiets patenthandlingar från tiden före 1885 ingår i huvudarkivet, handlingar angående järnstämplar i bergsavdelningen. Patentbyråns varumärkeshandlingar är överförda till Patent- och registreringsverket.

Statistiska avdelningen 1892-1902

Statistiska avdelningen inrättades 1892 och tog då över ansvaret för den statistikproduktion som tidigare bedrivits vid kammarkontoret och bergsavdelningen. Verksamheten utvidgades snart, bl.a. med arbetsstatistik. 1902 delades avdelningen i en avdelning för näringsstatistik, en för arbetsstatistik. I arkivet ingår uppgifter om minderårigas arbete i fabriker 1882-1900, ursprungligen insända till Civildepartementet.

Avdelningen för arbetsstatistik 1903-1912

Avdelningen överfördes 1913 till Socialstyrelsen, som även övertog vissa handlingar. I arkivet ingår handlingar från den 1910 inrättade sjukkassebyrån.

Avdelningen för näringsstatistik 1903-1919

Statistiska avdelningen delades 1903 i avdelningen för näringsstatistik och avdelningen för arbetsstatistik. Avdelningen för näringsstatistik omvandlades 1920 till statistiska byrån.

Vissa handlingar ingår i statistiska avdelningens och statistiska byråns arkiv.

Statistiska byrån 1920-1962

Kommerskollegiets statistiska byrå tillkom den 1 januari 1920 och ersatte då avdelningen för näringsstatistik. Byrån upphörde 1962 och dess uppgifter övertogs av Statistiska centralbyrån (SCB). Arkivet är uppdelat i två kronologiskt skilda delarkiv; tidsgränsen är dock inte helt konsekvent. Vissa handlingar från byråns verksamhet ingår i avdelningen för näringsstatistik och i SCB:s arkiv. Andra delarkiv har bildats för företagsräkningarna 1931 och 1951 samt den s.k. Dahlgrenska samlingen (nationalinkomstutredningen).

Tiden 1920-1923

Tiden 1924-1962.

Företagsräkningen 1931

Företagsräkningen 1951

Dahlgrenska samlingen

Vid sidan av Kommerskollegiets löpande verksamhet utförde redaktören Einar Dahlgren en utredning om Sveriges nationalinkomst 1930-1954.

Bergsbyrån 1920-1973

Bergsbyrån tillkom 1920 genom uppdelning av byrån för ärenden angående bergshanteringen och andra industriella näringar (bergs- och industribyrån, vars handlingar med undantag för gruvkartekontoret ingår i huvudarkivet). Bergsbyrån handlade frågor angående gruv- och bergshanteringen samt stenindustri och torvhantering. Sprängämnesinspektionen lydde under bergsbyrån 1925-1955. Då byrån upphörde 1973 övertogs dess verksamhet av Statens industriverk, mineralbyrån och nämnden för statens gruvegendom. Delarkiv har bildats för gruvkartekontoret, statens torvingenjör, statsmossinventeringen samt de statsägda Mertainens och Ruotivare gruvaktiebolag.

Huvudarkivet

Gruvkartekontoret

Gruvkartekontoret tillhörde bergsavdelningen 1858-1891, bergs- och industribyrån 1892-1919 och bergsbyrån 1920-1973. Gruvkartekontorets samlingar av kartor och ritningar, vilka till stor del övertagits från Bergskollegium, förvaras till betydande delar i Riksarkivet. Åtskilliga kartor förvaras dock hos andra myndigheter, bl.a. Sveriges geologiska undersökning och bergmästarna. Kartbestånden skall redovisas mer i detalj i en kommande del av beståndsöversikten.

Statens torvingenjör 1901-1940

Svenska mosskulturföreningen fick 1901 statsanslag för att anställa en torvingenjör. Denne skulle ge råd och upplysningar i torvtekniska frågor, göra torvundersökningar och förslag till torvindustriella anläggningar m.m. Torvingenjören sorterade först under Lantbruksstyrelsen och från 1921 under Kommerskollegiets bergsbyrå. Den siste torvingenjören pensionerades 1940.

Statsmossinventeringen 1917-1923

En inventering av statens mossar söder om 61° nordlig bredd påbörjades 1917. Inventeringen avsåg rekognoscering och detaljundersökning av mossar lämpliga för exploatering.

Mertainens gruvaktiebolag 1901-1954

Mertainenfyndigheten vid Svappavaara by i Jukkasjärvi socken upptäcktes 1897. Fyndigheten ägdes av AB Gällivare Malmfält och övertogs av staten 1908. Mertainens gruvaktiebolag, bildat 1901, fick då i uppdrag att förvalta även vissa andra av staten ägda gruvegendomar, bl.a. Svappavaara malmfält. Bolaget drev ingen gruvrörelse, endast undersöknings- och underhållsarbete. Det trädde i likvidation 1951.

Ruotivare gruvaktiebolag 1905-1968

Ruotivarefyndigheten nära Kvikkjokk är känd sedan 1796. Ruotivare gruvaktiebolag bildades 1905. Staten köpte aktierna i bolaget 1939 av Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund. Bolaget, som endast bedrev undersöknings- och underhållsarbeten, trädde i likvidation 1968.

Industribyrån 1920-1973

Industribyrån tillkom 1920 genom delning av byrån för bergshantering och andra industriella näringar. Byrån var från början indelad i en administrativ och en elektrisk sektion. Den senare omvandlades 1938 till en självständig byrå. Industribyrån upphörde 1973, då verksamheten överfördes till Statens industriverk.

Handlingar som 1920-1943 diarieförts vid kollegiets gemensamma registratorskontor återfinns i kollegiets huvudarkiv.

Huvudarkivet

Lånehandlingar

Tekniske konsulenten 1907-1943

Garantilånesektionen 1957-1973

Arkivet innehåller även handlingar övertagna från Handelsdepartementets sektion för lånegarantiärenden, inrättad 1954.

Sektionen för strukturstöd 1971-1973

Statens instruktör för linberedning 1920-1924

För den inhemska linodlingens främjande tillsattes 1920 en Statens instruktör för linberedning (instruktion SFS 1920:206). Verksamheten, som sorterade under kollegiets industribyrå, nedlades 1924.

Statens instruktör i hemslöjd 1921-1952

En befattning som Statens instruktör i hemslöjd tillkom 1921; den ombildades 1952 till en tjänst som förste hemslöjdskonsulent i Kommerskollegium. Instruktörens verksamhet bestod främst i rådgivning och upplysning till hemslöjdsorganisationer. Instruktören handlade också frågor om hemslöjdens råvaror och avsättning.

Förste hemslöjdskonsulenten 1952-1974

Tjänsten som förste hemslöjdskonsulent ersatte 1952 Statens instruktör i hemslöjd. Konsulenten beredde hemslöjdsärenden i kollegiet, gav råd och upplysningar till hemslöjdens organisationer och bedrev informations- och konsultverksamhet. 1973 överfördes hemslöjdsfrågorna till Statens industriverk. Handlingar angående hemslöjd ingår även i statens instruktörs för hemslöjd arkiv och i industribyråns huvudarkiv.

Sekretariatet för TEKO- och glasexport 1970-1976

Sekretariatet för TEKO- och glasexport inrättades 1970 sedan Kommerskollegium fått uppdraget att administrera statligt stöd för exportfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrin och glasbruken. Administrationen av exportstödet till glasindustrin överfördes 1973 till Sveriges exportråd. Enheten kallades därefter TEKO-sekretariatet. Sekretariatet upphörde 1976 och uppgifterna överfördes till Statens industriverk. Samtliga akter rörande garantilån för 1973 har överlämnats till Statens industriverk.

Elektriska byrån med föregångare 1903-1973

Tillsynen över elektriska anläggningar överfördes 1903 från Telegrafstyrelsen till Kommerskollegium och under kollegiet lydande inspektörer (fr.o.m. 1927 Statens elektriska inspektion). Ärendena handlades först vid bergs- och industribyrån, från 1920 av en sektion inom industribyrån, 1938 ombildad till en självständig byrå. Verksamheten expanderade efter hand starkt då enheten handlade ärenden om installatörsbehörighet samt lån och bidrag till utbyggnaden av kraftverk, ledningsnät och andra anläggningar. 1973 överfördes uppgifterna till Statens industriverk. Arkivet omfattar elektriska sektionens och byråns arkiv. Vissa handlingar från tiden före 1938 ingår dock i kollegiets huvudarkiv.

Huvudarkivet

Avdelningen för elektrifieringsbidrag 1962-1973

Elektrifieringsberedningen, som handlade ärenden rörande statligt stöd till anläggning och upprustning av elektriska distributionsnät på landsbygden, upphörde 1962 och dess uppgifter övertogs av Kommerskollegium. 1973 överfördes arbetsuppgifterna till Statens industriverk. Även huvuddelen av arkivet överfördes dit.

Sjöfartsbyrån 1920-1955

1892-1919 var sjöfartsärendena fördelade på två byråer, byrån för ärenden angående utrikeshandeln och sjöfarten samt byrån för ärenden angående inrikeshandeln och sjöfarten. Sjöfartsbyrån tillkom 1920 och var indelad i en administrativ sektion och en fartygsregistreringssektion. Till administrativa sektionen hörde även vissa fristående befattningshavare: navigationsskoleinspektören, skeppsmätningsöverkontrollören och sjötekniske konsulenten.

Administrativa sektionen 1920-1955

Sektionens handlingar från tiden 1920-1944 ingår med vissa undantag i Kommerskollegiets huvudarkiv, bl.a. i stora dossierserien.

Skeppsmätningsöverkontrollören 1875-1955

Skeppsmätningsorganisationen fick 1875 en fastare administrativ struktur (SFS 1874:39, 40 och 42). Riket indelades i fem skeppsmätningsdistrikt, vart och ett med en skeppsmätningskontrollör direkt underställd (Generaltullstyrelsen. Skeppsmätningskontrollören i Stockholm skulle som överkontrollör bereda skeppsmätningsärenden vid Generaltullstyrelsen. 1920 blev Kommerskollegium chefsmyndighet för skeppsmätningsväsendet. Skeppsmätningsöverkontrollörens arbetsuppgifter övertogs 1956 av Sjöfartsstyrelsens fartygsbyrås skeppsmätningssektion.

Fartygsregistreringssektionen 1902-1955

Under större delen av 1800-talet var registreringen av svenska fartyg decentraliserad. Fartygsregister fördes vid de olika sjömanshusen, medan Kommerskollegium utfärdade pass- och nationalitetshandlingar för svenska fartyg i utrikesfart (sjöpass resp. fribrev). 1892 (SFS 1891:77) överflyttades registreringen av svenska fartyg till Kommerskollegium. I samband därmed ersattes fribreven med nationalitets- och registreringscertifikat för fartyg. 1901 gjordes fartygsregistret till underlag för inteckningsväsendet rörande fartyg. Registreringsärendena handlades 1892-1901 av sjöpassnotarien vid inrikesbyrån. År 1902 inrättades en särskild fartygsregistreringsavdelning. Fr.o.m. 1920 ingick avdelningen såsom fartygsregistreringssektion i den nybildade sjöfartsbyrån, som 1956 överfördes till Sjöfartsstyrelsen. 1976 övertog Stockholms tingsrätt uppgiften att föra sjöfartsregistret. Fartygsregistreringsavdelningen/sektionen utgav vidare Sveriges Code-List (signalregister över svenska fartyg på engelska) samt fr.o.m. 1907 Sveriges skeppslista.

Behörighetsbevis för fartygsbefäl utfärdades enligt befälsförordningarna (SFS 1878:46, 1912:54, 1936:315) av Kommerskollegium. Behörighetsbreven (befälhavarbrev och styrmansbrev) ingår t.o.m. 1891 i sjöpassexpeditionens arkiv. Liggare angående maskinbefäl fördes hos navigationsskoleinspektören.

Fartygsakterna avställs i första hand efter fartygens registreringsnummer och innehåller handlingar fram till 1976. Fartygsakterna skall således sökas i arkiven från fartygsregistreringssektionen (nr 1-9631), Sjöfartsstyrelsens juridisk-sociala byrå (nr 9632-11076) och Sjöfartsverkets centralförvaltning, administrativa avdelningen (nr 11077-11606). Register och stora delar av de dossierlagda handlingarna har överförts till Sjöfartsstyrelsen, juridisk-sociala byrån.

Sjötekniske konsulenten 1906-1955

Sjötekniska biträdet vid Kommerskollegium, fr.o.m. 1929 kallad sjötekniske konsulenten, tillsattes 1906. Tjänsten hörde till utrikeshandelsbyrån till 1920, därefter till sjöfartsbyrån. 1956 överfördes befattningen till Sjöfartsstyrelsen.

Sjötekniske konsulenten utövade efterhandskontroll av fartygens säkerhet. Vid sjöolyckor som medfört skador skulle enligt sjölagen (SFS 1891:35) fartygens befälhavare avge sjöförklaring inför domstol eller svensk konsul, vilket främst avsåg att klarlägga den privaträttsliga ansvarigheten. I anslutning därtill skulle en undersökning av orsakerna till olyckan företas (från 1915 kallad sjöförhör). Kommerskollegiets sjötekniske konsulent skulle granska undersökningsprotokoll och sjöförklaringar från sjöteknisk synpunkt och avge yttrande över olycksorsakerna.

Handlingar angående sjöolyckor återfinns även i huvudarkivet och i sjöfartsbyråns administrativa sektions arkiv.

Navigationsskoleinspektören 1864-1955

Grunden till den statliga sjöbefälsutbildningen lades 1841, då navigationsskolor inrättades i Stockholm, Göteborg, Gävle, Malmö och Kalmar. Senare tillkom skolor i Härnösand, Visby, Karlshamn, Västervik och Strömstad. År 1912 indrogs skolorna i Gävle, Visby, Karlshamn, Västervik och Strömstad.

Tillsynen över navigationsskolorna utövades först av Kommerskollegium. 1858 inrättades en tjänst som navigationsskoleinspektör med uppgift att övervaka undervisningen, förrätta examina, meddela examensföreskrifter och inkomma med förslag om undervisningen och skolornas organisation. 1877 överflyttades handläggningen av navigationsskoleärendena från Kommerskollegium till Förvaltningen av sjöärendena, fr.o.m. 1878 Marinförvaltningen. 1920 blev Kommerskollegium åter överstyrelse för navigationsskolorna. Till inspektörens tidigare arbetsuppgifter inom utbildningsväsendet lades nu handläggningen av behörighetsärenden, som tidigare hade legat hos kollegiets inrikesbyrå. Tjänsten delades 1949 på två befattningshavare, nautiske inspektören och maskintekniske inspektören över navigationsskolorna/sjöbefälsskolorna. 1956 överfördes inspektörerna till Sjöfartsstyrelsens juridisk-sociala byrå.

Statens isbrytardirektör 1947-1955

Det första statliga isbrytarfartyget Atle togs i bruk 1926. Isbrytarverksamheten leddes då av chefen för Sjöförsvarets kommandoexpedition, från 1940 av Marinstaben. Till verksamheten knöts Statens isbrytarnämnd. 1947-1955 lydde verksamheten under Kommerskollegiets sjöfartsbyrå med Statens isbrytardirektör som verkställande tjänsteman. Isbrytardirektören hade lokala isbrytarombud och vid behov kunde lokala iskontor upprättas. Bemanning m.m. av de statliga isbrytarna sköttes av marinen.

1956 överfördes verksamhetsområdet till Sjöfartsstyrelsen.

Fartygsinspektionsbyrån 1915-1955

Under 1800-talets senare hälft tillkom alltmer omfattande bestämmelser om sjösäkerhet. 1899 förordnade Kungl. Maj:t tre inspektörer för passagerarångfartyg, underställda Kommerskollegium, 1909 en inspektör för fartygs bärgningsredskap. 1915 inrättades en regional fartygsinspektion med sex distrikt och Kommerskollegium som chefsmyndighet. Samtidigt tillkom inom kollegiets byrå för utrikes handeln och sjöfarten en fartygsinspektionsavdelning, 1920 ombildad till fartygsinspektionsbyrån. 1956 överfördes fartygsinspektionen från Kommerskollegium till Sjöfartsstyrelsen.

Fartygsinspektionsbyråns arkiv omfattar även handlingarna från fartygsinspektionsavdelningens tid. Omfattande handlingsbestånd är överförda till Sjöfartsstyrelsen, bl.a. dossierer över svenska fartyg som var registrerade vid 1955 års utgång och samtliga separat förvarade ritningar.

Sjöfartssociala avdelningen 1915-1955

Inom Socialstyrelsens arbetarskyddsbyrå inrättades 1915 en avdelning för sjöfartsärenden. Fr.o.m. 1938 ingick den i Riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå men fördes den 1 juli 1938 till Kommerskollegium som en självständig avdelning, sjöfartssociala avdelningen. 1956 uppgick avdelningen i Sjöfartsstyrelsens juridisk-sociala byrå.

Avdelningen skulle ha tillsyn över förhållandena inom sjöfarten i fråga om de anställdas skydd mot olycksfall och ohälsa. Det gällde bl.a. frågor om bostäder, kosthåll, bemanning, arbetstid och organisationen av lastning och lossning.

Arkivet omfattar handlingar från avdelningens hela verksamhetsperiod, oavsett myndighetstillhörighet. Protokoll i sjöfartssociala ärenden ingår dock i respektive byrås arkiv. I avdelningens arkiv ingår vissa handlingar från tiden efter 1956.

Fraktfartslicensavdelningen 1919-1921

1916 inrättades en fartygsavdelning inom Statens handelskommission för handläggningen av ärenden om undantag från förbud mot tidsbefraktning av svenskt fartyg, upplåtande av nyttjanderätt till svenskt fartyg åt utlänning m.m. 1917 fick avdelningen även hand om ärenden om tillstånd till utförsel av skeppsproviant och skeppsförnödenheter. 1919 överfördes ärenden angående tillstånd till transport av gods med svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort, upplåtelse av svenskt fartyg genom tidsbefraktning till utlänning samt vissa ärenden rörande fartygsproviant m.m. till Kommerskollegium (SFS 1919:615). Där inrättades en särskild avdelning för fraktfartslicenser. Avdelningen avvecklades 1921.

Allmänna byrån 1944-1973

Handels- och administrativa byrån tillkom 1920 och ändrade namn till allmänna byrån 1956. Byrån ombildades 1973 till inrikeshandels- och administrativa byrån (se näringsrättsliga byrån). Till byrån hörde kassakontoret och registratorskontoret. 1920-1924 fanns vid byrån en särskild upplysningssektion, som bedrev kommersiell upplysningsverksamhet. T.o.m. 1955 handlade byrån ärenden angående hamn-, grundpenning- och kanaltaxor samt reglementen för kanaler. 1956 överfördes dessa ärenden till den nyinrättade Sjöfartsstyrelsen. Ärenden angående traktater och andra överenskommelser med främmande makter överfördes 1956 till utrikes- och utredningsavdelningen. 1956 övertog byrån från Handelsdepartementet ärenden rörande tillstånd för utlänningar och i utlandet bosatta svenskar att inneha vissa uppdrag i aktiebolag och ekonomiska föreningar. 1967 tillkom en ny omfattande ärendegrupp, resegarantiärenden.

1920-1943 diariefördes byråns ärenden på kollegiets gemensamma registratorskontor och handlingarna arkivlades i huvudarkivets dossierserier. 1944 decentraliserades diarieföring och arkivbildning till de olika byråerna.

Upplysningssektionen 1920-1924

Näringsrättsliga byrån 1981-1995

Näringsrättsliga frågor handlades inom allmänna byrån till 1973, då de fördes till inrikeshandels- och administrativa byrån. Denna byrå delades 1981 i näringsrättsliga byrån och administrativa byrån. Enheterna hade dock i stort fungerat fristående från varandra med separat arkivläggning sedan 1973. Näringsrättsliga byråns arkiv börjar därför 1973. Åren 1992- 1995 avvecklades byråns olika verksamheter och arbetsuppgifterna övertogs av andra myndigheter.

Byrån handlade bl.a. ärenden om tillstånd för utländska medborgare att sitta i svenskt aktiebolags styrelse eller idka näring i Sverige, resegarantier, Sydafrikabojkotten och granskningen av vissa branscher. Dess uppgift att auktorisera och utöva tillsyn över revisorer överfördes till Revisorsnämnden 1995, motsvarande uppgift i fråga om tolkar och translatorer till Kammarkollegiet 1994.

Monopolutredningsbyrån 1946-1956

1946 fick Kommerskollegium i uppdrag att utöva övervakning enligt lagen om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet (SFS 1946:448). Byrån upprättade ett register över konkurrensbegränsande överenskommelser och genomförde olika undersökningar om konkurrensbegränsning. Monopolutredningsbyråns uppgifter överfördes 1957 till (Statens pris- och kartellnämnd, som övertog kartellregistret, akter och oavslutade undersökningar.

Kommissioner

1672 års kommission angående tullen i Göteborg m.fl. orter

Kommissionen tillsattes av kollegiet den 24 december 1672 för undersökning av tull- och nederlagsverket i Göteborg.

1711 års kommission i Halmstad angående tobak och vin, som olovligen införts på ett holländskt fartyg

Kommissionen tillsattes den 7 december 1711 av Kammar- och Kommerskollegierna.

1713 års kommissorialrätt i Marstrand angående en tvist mellan magistraten i Göteborg och rådmannen i Marstrand Olof Arvidsson

Kommissorialrätten tillsattes av Kommerskollegium den 2 mars och fick Göta hovrätts konstitutorial den 7 mars 1713.

Handlingar från företag och enskilda

I anslutning till Kommerskollegiets arkiv finns några mindre arkivbestånd som troligen till en del härrör från enskilda personer och företag. De har inte kunnat hänföras till ett visst arkiv inom kollegiet.

Mariebergs porslinsfabrik

Brännugnsbok från Mariebergs porslinsfabrik, med uppgifter om tillverkningen: antal, beskrivning, värde. Mikrofilmad.

Ostindiska kompaniet

Försäljningsböcker med protokoll med detaljerade uppgifter om auktionerna på de olika fartygens laster insändes till Kommerskollegium. De förvaras separat här tillsammans med två kapitalböcker.

Strömsholms slussverk

Handlingarna från Strömsholms kanal- och slussverks direktion härrör från advokatfiskalen C. M. Rydqvist, som var ledamot av kanaldirektionen. Huvuddelen av Strömsholms slussverks arkiv förvaras hos Hallstahammars kommun.

Presidenten Erland Broman

Advokatfiskalen A.J. Edman och familjen Tottie

Sjökapten Thomas Thomaeus 1762-

Kommerserådet J.O. Wennberg

Oordnade handlingar

Oordnade handlingar som ej förts till visst delarkiv (23 hm)