Handikappförbundens Centralkommitté (Handikappförbunden)

Rikskommittén (Samarbetskommittén) för partiellt arbetsföra.

Samarbetskommittén bildades 1942 och var avsedd att vara ett kontaktorgan mellan de olika handikapporganisationerna. De skulle också verka för de partiellt arbetsföras intressen. Medlemmarna var vid starten De Blindas förening, de Lungsjukas riksförbund, de Vanföras väl samt Svenska föreningen för dövas väl. Hörselfrämjandet tillkom snart som dess femte medlem.

1949 ombilades samarbetskommittén till en rikskommitté och riktlinjer drogs upp för en arbetsform med samarbetskommittéer på läns- och ortsnivå. 1950-talet präglades av en låg aktivitetsnivå med endast ett fåtal styrelsesammanträden. 1956 togs ett viktigt steg mot en aktivisering då det konstaterades att Rikskommittén inte kunnat förverkliga sina uppgifter. En orsak till detta var att det inte fanns någon administration och 1959 anställdes en ombudsman på heltid. Med detta följde också att Rikskommittén kom att överta en del av de uppgifter som tidigare legat hos de enskilda handikapporganisationerna. 1962 drog sig några av medlemmarna ur Rikskommittén och det innebar i praktiken att den upphörde.

Handikapporganisationernas centralkommitté.

Omedelbart efter Rikskommitténs splittring hölls konstituerande styrelsesammanträde för den nya organisationen de båda utbrytarna bildade - Handikapporganisationernas centralkommitté .
1972 bytte de namn till Handikappförbundens centralkommitté - HCK. De fem "gamla" förbunden återförenades i den nya organisationen och dessutom tillkom ett flertal nya. Läns- och lokal-HCK kommittér fanns i alla län och i ett dussintal städer. Parallellt med medlemstillströmningen byggdes också rikskansliet ut.

HCK blev en betydande remissinstans och den utvecklingen möjliggjordes dels av ytterligare utbyggnad av rikskansliet och dels av en aktivering av förbundens medlemmar. En stor del av verksamheten var de arbetsgrupper som tillsattes och ett flertal av dessa grupper blev fasta. 1977 tog styrelsen ett beslut om att arbetsgrupperna skulle ersätta av fasta råd. Rådens uppgift blev att under styrelse och arbetsutskott kontinuerligt bevaka utvecklingen inom sina respektive områden, ta initiativ till förbättringar och hålla kontakter med berörda samhällsorgan och andra organisationer. Rådsmedlemmarna utsågs av medlemsförbunden.

HCK var även aktivt inom det internationella handikapparbetet och var tidigt medlem i den Svenska kommittén av International Soceity för Rehabliltation of the Disabled - ISRD.
Genom bildandet av Disabled Peoples International- DPI, ökade HCK:s engagemang ytterligare då DPI:s kansli förlades till Sverige och de kom att dela lokal. HCK var också engagerad i Handikapporganisationenernas Nordiska Råd - HNR.

1992 bytte de namn till Handikappförbundens samarbetsorgan, HSO. Idag kallar man sig enbart Handikappförbunden, 37 förbund ingår.

Arkivets tillväxt har framför allt ägt rum från och med 1970-talets början och följer naturligt nog organisationens allmänna tillväxt.

Uppgifterna är hämtade ur en äldre arkivförteckning.

Serierna följer inte alltid på varandra utan vissa serier verkar saknas, men då det inte är något avslutat arkiv så har den befintliga serieindelningen behållits då det är möjligt att dessa serier kommer till Riksarkivet vid en senare leverans från Handikappförbundens samarbetsorgan.
Dokumentationsbanken som tidigare legat utanför arkivet gjordes till en Ö-serie och den tidigare U-serien - Ungdoms-HCK gjorde om till en F-serie.

Arkivet ordnades och förtecknades av Petra Standert 2006-08-15.

Rikskommittén (Samarbetskommittén) för partiellt arbetsföra.

Samarbetskommittén bildades 1942 och var avsedd att vara ett kontaktorgan mellan de olika handikapporganisationerna. De skulle också verka för de partiellt arbetsföras intressen.
Medlemmarna var vid starten De Blindas förening, de Lungsjukas riksförbund, de Vanföras väl samt Svenska föreningen för dövas väl. Hörselfrämjandet tillkom snart som dess femte medlem.

1949 ombilades samarbetskommittén till en rikskommitté och riktlinjer drogs upp för en arbetsform med samarbetskommittéer på läns- och ortsnivå. 1950-talet präglades av en låg aktivitetsnivå med endast ett fåtal styrelsesammanträden. 1956 togs ett viktigt steg mot en aktivisering då det konstaterades att Rikskommittén inte kunnat förverkliga sina uppgifter. En orsak till detta var att det inte fanns någon administration och 1959 anställdes en ombudsman på heltid. Med detta följde också att Rikskommittén kom att överta en del av de uppgifter som tidigare legat hos de enskilda handikapporganisationerna.
1962 drog sig några av medlemmarna ur Rikskommittén och det innebar i praktiken att den upphörde.

Handikapporganisationernas centralkommitté.

Omedelbart efter Rikskommitténs splittring hölls konstituerande styrelsesammanträde för den nya organisationen de båda utbrytarna bildade - Handikapporganisationernas centralkommitté .
1972 bytte de namn till Handikappförbundens centralkommitté - HCK. De fem "gamla" förbunden återförenades i den nya organisationen och dessutom tillkom ett flertal nya. Läns- och lokal-HCK kommittér fanns i alla län och i ett dussintal städer.
Parallellet med medlemstillströmningen byggdes också rikskansliet ut.
HCK blev en betydande remissinstans och den utvecklingen möjliggjordes dels av ytterligare utbyggnad av rikskansliet och dels av en aktivering av förbundens medlemmar.
En stor del av verksamheten var de arbetsgrupper som tillsattes och ett flertal av dessa grupper blev fasta och 1977 tog styrelsen ett beslut om att arbetsgrupperna skulle ersätta av fasta råd. Rådens uppgift blev att under styrelse och arbetsutskott kontinuerligt bevaka utvecklingen inom sina respektive områden, ta initiativ till förbättringar och hålla kontakter med berörda samhällsorgan och andra organisationer. Rådsmedlemmarna utsågs av medlemsförbunden.

HCK var även aktivt inom det internationella handikapparbetet och var tidigt medlem i den Svenska kommittén av International Soceity för Rehabliltation of the Disabled - ISRD.
Genom bildandet av Disabled Peoples International- DPI, ökade HCK:s engagemang ytterligare då DPI:s kansli förlades till Sverige och de kom att dela lokal. HCK var också engagerad i Handikapporganisationenernas Nordiska Råd - HNR.

1992 bytte de namn till Handikappförbundens samarbetsorgan.

Arkivets tillväxt har framför allt ägt rum från och med 1970-talets början och följer naturligt nog organisationens allmänna tillväxt.

Uppgifterna är hämtade ur en äldre arkivförteckning.

Rikskommittén (Samarbetskommittén) för partiellt arbetsföra.

Samarbetskommittén bildades 1942 och var avsedd att vara ett kontaktorgan mellan de olika handikapporganisationerna. De skulle också verka för de partiellt arbetsföras intressen.
Medlemmarna var vid starten De Blindas förening, de Lungsjukas riksförbund, de Vanföras väl samt Svenska föreningen för dövas väl. Hörselfrämjandet tillkom snart som dess femte medlem.

1949 ombilades samarbetskommittén till en rikskommitté och riktlinjer drogs upp för en arbetsform med samarbetskommittéer på läns- och ortsnivå. 1950-talet präglades av en låg aktivitetsnivå med endast ett fåtal styrelsesammanträden. 1956 togs ett viktigt steg mot en aktivisering då det konstaterades att Rikskommittén inte kunnat förverkliga sina uppgifter. En orsak till detta var att det inte fanns någon administration och 1959 anställdes en ombudsman på heltid. Med detta följde också att Rikskommittén kom att överta en del av de uppgifter som tidigare legat hos de enskilda handikapporganisationerna.
1962 drog sig några av medlemmarna ur Rikskommittén och det innebar i praktiken att den upphörde.

Handikapporganisationernas centralkommitté.

Omedelbart efter Rikskommitténs splittring hölls konstituerande styrelsesammanträde för den nya organisationen de båda utbrytarna bildade - Handikapporganisationernas centralkommitté .
1972 bytte de namn till Handikappförbundens centralkommitté - HCK. De fem "gamla" förbunden återförenades i den nya organisationen och dessutom tillkom ett flertal nya. Läns- och lokal-HCK kommittér fanns i alla län och i ett dussintal städer.
Parallellet med medlemstillströmningen byggdes också rikskansliet ut.
HCK blev en betydande remissinstans och den utvecklingen möjliggjordes dels av ytterligare utbyggnad av rikskansliet och dels av en aktivering av förbundens medlemmar.
En stor del av verksamheten var de arbetsgrupper som tillsattes och ett flertal av dessa grupper blev fasta och 1977 tog styrelsen ett beslut om att arbetsgrupperna skulle ersätta av fasta råd. Rådens uppgift blev att under styrelse och arbetsutskott kontinuerligt bevaka utvecklingen inom sina respektive områden, ta initiativ till förbättringar och hålla kontakter med berörda samhällsorgan och andra organisationer. Rådsmedlemmarna utsågs av medlemsförbunden.

HCK var även aktivt inom det internationella handikapparbetet och var tidigt medlem i den Svenska kommittén av International Soceity för Rehabliltation of the Disabled - ISRD.
Genom bildandet av Disabled Peoples International- DPI, ökade HCK:s engagemang ytterligare då DPI:s kansli förlades till Sverige och de kom att dela lokal. HCK var också engagerad i Handikapporganisationenernas Nordiska Råd - HNR.

1992 bytte de namn till Handikappförbundens samarbetsorgan.

Arkivets tillväxt har framför allt ägt rum från och med 1970-talets början och följer naturligt nog organisationens allmänna tillväxt.

Uppgifterna är hämtade ur en äldre arkivförteckning.

Arkivet ordnades och förtecknades av Petra Standert 2006-08-15.

Handikappförbundens Centralkommitté (Handikappförbunden)

Grunddata

Innehåll och historik

Leveranser

Kontroll

Serier (9 st)

Sökhjälp: arkiv

Nyheter

Handikappförbundens Centralkommitté (Handikappförbunden)

Grunddata

Innehåll och historik

Leveranser

Kontroll

Serier (9 st)

Nyheter