Ernst H Larson

3 Larson, Ernst Henrik, bror till L 1 o L 2, f 21 sept 1885 på Brevens bruk, Asker, Ör, d 5 april 1941 på Björneborg, Visnum, Värml. Mogenhetsex vid h a l i Uppsala vt 03, elev vid bergsskolan i Filipstad 04—05, ing vid Hallstahammars ab 05—08, elev vid Technische Hochschule und Bergakademie, Berlin, diploming:ex där 12, ing vid A Borsig, Berg- und Hüttenverwaltung (Borsig-werk), Oberschlesien, Tyskland, 12—16, vid Freistädter Stahl- und Eisenwerke AG, Freistadt, dåv österrikiska Schlesien, 16— 18, disponent för Guldsmedshytte ab, Linde, Ör, 18—23 (led av styr 19—27), disponent o VD för Smedjebackens valsverks ab, Kopp, 23—38 (led av styr från 23), led av styr för Morgårdshammars mek verkstads ab, Norrbärke, Kopp, från 24, för Järnverksfören från 26, av kommunalfullm i Smedjebacken 27—38 (v ordf från 34), av kommunalnämnden där 27—38, av styr för Halmstads järnverks ab från 27, för Järnbruksförb från 36, fullm i JK från 38, ägare av o disponent för Björneborgs järnverk, Visnum, Värml, från 38, led av styr där från 39.

G 15 juli 17 i Biskupitz, Oberschlesien, m Elisabeth (Lilli) Anna Thum, d 8 april 95 i Borsigwerk, Biskupitz, dtr till övering Heinrich T o Elisabeth Haude.

Järnhanteringens grunder lärde Ernst L liksom sina bröder (L 1 o L 2) vid Hallstahammar, som fadern 1906 inköpte o utvecklade. Efter kurs vid Filipstads bergsskola o tjänstgöring som kemist vid bruket avslutade han 1912 sin utbildning vid bergsakademin i Berlin. Han praktiserade därefter vid tyska o österrikiska järnverk. Vid krigsslutet återvände han till Sverige för att tillträda disponentbefattningen vid Guldsmedshyttan. Huvuddelägare var den spekulative finansmannen Knut Tillberg. Det blev för L fem strävsamma år under ekonomiskt tryck. Företaget hade blomstrat under kriget, varvid dock materialkostnaderna stigit kraftigt. 20-talets depression medförde stort prisfall på metaller, o 23 måste Tillberg överlämna Guldsmedshyttan till Skandinaviska kreditab. I samband därmed avgick L som disponent men kvarstod några år i styrelsen.

L blev i stället chef för Smedjebackens valsverks ab med martinugnar, stålgjuteri, mekanisk verkstad, manufaktursmedja o 4 valsverk för järn o stål. Detta företag gick också med förlust, men L lyckades genom att pressa ner driftskostnaderna o öka omsättningen hålla sysselsättningen uppe utan permitteringar under krisåren. När läget ljusnade genomförde han en modernisering av anläggningarna. Konjunkturuppgången från 25 kulminerade 29, varpå en ny nedgång följde. L fortsatte dock energiskt o med framgång samma företagspolitik som under den förra krisen med uppehåll i investeringar, allmän sparsamhet o anställningstrygghet. De tekniska förbättringarna fortsatte, o 33 hade götproduktionen fördubblats. 36 blev en 40-tons stålugn färdig, varefter Smedjebackens valsverk stod tekniskt fulländat med stora möjligheter till god driftsekonomi trots förhållandevis många anställda. Framgången blev till gagn för hela Smedjebackens köping, i vars kommunala liv L deltog.

L var även verksam i branschorganisationerna o räknades under många år som en av de ledande krafterna inom valsjärns- o stålgjutgodsgrupperna. Stålverkens råvarubas var tackjärn o skrot, som huvudsakligen importerades. L engagerade sig därför kraftigt i landets skrotförsörjning o var flera år Sveriges representant i den internationella skrotregleringskartellen.

38 blev L egen företagare, då han av Wermlands enskilda bank förvärvade Björneborgs järnverk i Värmland med masugnar, martinverk, ånghammare o manufaktursmedja. Redan i juni 40 drabbades han emellertid av slaganfall o hann aldrig genomföra några mera omfattande förändringar på bruket som efter hans död övertogs av ab Atlas-Diesel.