Esther E L Kjerner

Kjerner, Esther Emilia Léontine, f 29 okt 1873 i Sthlm, Klara, d 3 okt 1952 där, Matt. Föräldrar: överläkaren MD Karl K o Emilie Constance Magnell. Elev vid Tekn skolan i Sthlm, vid FrKA 90—95, studerade etsning för Axel Tallberg 95—96, studieresor till Italien, Frankrike o Holland hösten 96—hösten 98, Tyskland o Italien 03—04, Holland o Frankrike 08, Italien 21—23. Målare, grafiker. — Ogift.

Sina konstnärliga anlag ansågs Esther K ha ärvt efter sin mor, som utövade o hade fått viss utbildning i både sång o målning. Hennes lärare på akademin var främst Malmström o v Rosen, men hon tycks ha tagit störst intryck av Oscar Björck, som då tjänstgjorde som extra lärare. Hon följde också Tallbergs undervisning i etsning. K slöt en nära vänskap med studiekamraten Eva Bagge, också hon sthlmsflicka, o tillsammans for de 96 på en tvåårig studieresa, som först förde dem till Italien. Rom blev deras huvudsakliga uppehållsort o studiet av den stora klassiska konsten deras främsta mål. Våren 97 for de vidare o bosatte sig över sommaren i Bretagne (Ploumanach). Resultatet blev för K:s del både landskapsmålningar o genrebilder. Över vintern vistades de i Paris, där de fortsatte studierna med modellteckning på Académie Colarossi. Sommaren 98 återvände de båda över Holland, där de målade en tid i Katzand vid kusten före hemresan på hösten. Denna första, grundliga studieresa blev emellertid inte den enda. De båda väninnorna, som delade bostad o ateljé i Sthlm, gjorde även senare åtskilliga resor till de stora konstländerna.

Sin debut gjorde K 98 på Sv konstnärers förenings utställning. Hon deltog även senare i liknande samlingsutställningar o var även representerad i några av de sv kollektioner, som sändes till utlandet under åren efter sekelskiftet. Hon hade funnit sin stil o sin motivkrets, det trädrika park- eller ängslandskapet o stillebenet. I början av seklet var hennes målningssätt o ämnesval tidsenliga, o hon fick ett visst renommé, men när andra konstnärliga ideal började göra sig gällande o snart helt dominera både utställningsväggarna o konstdebatten ledde hennes ståndaktiga fasthållande vid en gång omfattade metoder o mål till en isolering, som avskärmade henne från det aktuella konstlivet. Hon var inte ensam i den situationen. Främst delades den av Eva Bagge, som målade på ett snarlikt sätt. Vad som skilde henne från det stora flertalet av "konservativa" målare var hennes förmåga o praktiska möjligheter att endast med stöd av en liten, uppskattande krets orka förfina sitt konstnärskap o behålla friskheten i syn o känsla.

Det var därför ett mycket konsekvent o vitalt livsverk, som redovisades, när hennes första separatutställning 41 ordnades i Stenmans konstsalong, då hon redan uppnått en ålder av 67 år. Så lång tid hade då förflutit o så många -ismer kommit o gått sedan den epok, då hennes konst glidit ut ur rampljuset som "omodern", att kritik o publik inte förhandsdömde den som otidsenlig utan kunde upptäcka den personliga kvaliteten. Under de sista tio åren av sitt liv fick hon alltså uppleva ett fullständigt erkännande.

Den stil K så ståndaktigt odlat till allt större finess kan närmast karaktäriseras som en målerisk realism med särskilt aktgivande på färgers o dagrars rika o harmoniska samspel. Hennes ofta mustigt mörka, brett o skissaktigt målade landskapsbilder ville återspegla en stämningsfylld naturglädje. I sina oftast raffinerat arrangerade stilleben med blommor, frukter o vackert, ibland praktfullt husgeråd fullföljde hon medvetet de gamla mästarnas tradition, ehuru med sekelskiftets breda penselföring, utan fruktan för den snarvackra effekt, som hennes fina färgsinne o samvetsgranna verklighetsstudium hjälpte henne att undvika. Vid hennes överraskande framträdande 41 skrev Gotthard Johansson i SvD: "I modernt sv måleri är K:s konst en anakronism. Men det är en ovanligt levande anakronism. Ur en stor tradition har hon inte som så många andra hämtat motiv till en banal imitation utan kraft till ett i varje penseldrag inspirerat måleri."