Klinckowström, släkter

Klinckowström (Klinkowström, Klinkouenström, Clinkouenström; före adl Klinkow), släkt, möjligen från byn Klinkow i norra Brandenburg. Rådmannen i Stralsund Heinrich Klinkow (1456—omkr 1504) blev stamfar för fem generationer rådmän där, bland vilka främst märkes hans sonson borgmästaren Joachim Klinkow (1518—1601), som var en av Stralsunds tre representanter vid Erik XIV:s kröning 1561. Dennes brorsons son rådmannen i Stralsund Brand Klinkow (1599—1658) var far till assessorn i Wismarska tribunalet Friedrich Klinckow (1631—85), som 1682 blev sv adelsman med namnet Klinckow von Friedenschildt. Två av hans söner stupade 1712 vid Gadebusch, o en tredje blev 1715 tillfångatagen vid Stralsunds kapitulation. Någon senare generation av denna släktgren är ej känd.

Friedrich Klinckow von Friedenschildts kusin rådmannen i Stralsund Martin Klinkow (1613—63) var far till Johann Klinkow (1642—1702). Denne deltog i venetianarnas försvar av Candia (nu Herakleion) på Kreta mot turkarna 1669 o som sv överstelöjtnant i O W v Königsmarcks återtagande av Rugen 1678 samt adlades s å med namnet Klinkouenström men introducerades aldrig på sv riddarhuset. Då Rügen åter gick förlorat på hösten s å, förde han befälet i skansen vid Neuefähr, som var svenskarnas sista återstående besittning på ön, o då denna skans till följd av manskapets myteri måste kapitulera, blev han brandenburgsk fånge. 1681 blev han kommendant i Wol-gast. I striden om det genom hertigsläktens utslocknande ledigblivna hertigdömet Mecklenburg-Güstrow förde han 1697 befälet över de trupper, med vilka direktoriet för den nedersachsiska kretsen, i vilken Sverige var medlem, ur Güstrow drev ut kejsarens sändebud o hertigen av Mecklenburg-Schwerin, den kejserlige successionskandidaten. 1698—1702 var han kommendant i Stralsund, o 1699 blev han överste. Hans släktgren fortlever under namnet von Klinkowström i Tyskland, där flera medlemmar gjort sig kända (se Allg Deutsche Biographie).

Johann Klinkouenströms bror Baltzer Klinkow (1656—1719) deltog i kriget mot turkarna o i Pfalziska tronföljdskriget, besökte Jerusalem o blev till sist hannove-ransk generallöjtnant. 1690 blev han sv adelsman med namnet Klinkowström jämte sina bröder Jochim (1659-—90), som efter deltagande i kriget mot turkarna stupade som kapten i slaget vid Fleurus, o Brand (1662—95), vilken stupade som kapten vid belägringen av Namur. Ej heller dessa blev introducerade på riddarhuset.

Ytterligare en bror, lanträntmästaren i Pommern Martin Klinkow (1650—1717), hade adlats 1684. Genom adelsbrevet fick han namnet Clinkouenström, men han skrev sig K. Han befordrades till överkrigskommissarie vid holsteinska armén 1689, statskommissarie i Pommern s å, generalkrigskommissarie vid sv armén i Tyskland 1700 samt slottshauptman o regeringsråd i Pommern 1701. Son till honom var kanslirådet Otto Wilhelm K (K 1). Dennes äldre bror, Carl Bernhard K (1682—1704), blev tidigt page hos Karl XII o tillhörde dennes närmaste omgivning även i fält. Kort efter slaget vid Kliszow blev han 1702 sårad o tillfångatagen, då han tillsammans med tre andra personer (jfr bd 10, s 30) täckte kungens reträtt vid ett överfall. Han frigavs efter några månader men blev ihjälskjuten i samband med Kalisz kapitulation. En yngre bror stupade som fänrik i slaget vid Poltava. En annan bror Fredrik Wilhelm K (1686—1750) blev till sist hannoveransk generallöjtnant. Den näst yngste bland bröderna Johan Mauritz K (1692—1768) deltog i slaget vid Gadebusch 1712, tillfångatogs vid Stralsunds kapitulation 1715 o under hemresan kort därpå utanför Marstrand. Mauritz K var ledamot av SU 1738—41 o även av flera riksdagsdeputationer, deltog i C G Tessins ambassad till Berlin 1744 för att hämta den blivande sv drottningen Lovisa Ulrika o blev s å överste. Från 1747 var han gränskommissarie vid regleringen av gränsen mot Norge, som 1751 avslutades med en av honom undertecknad traktat, varefter han ända till 1767 organiserade markeringen av gränsen med uthuggning o uppsättande av gränsrösen. Han var zoologiskt intresserad o brevväxlade med Linné samt insände till VA talrika natura-lier, delvis insamlade av honom själv under tjänstgöringen som gränskommissarie. 1754 fick K som ordf i slottsbyggnadsdeputationen mottaga o lyckönska kungaparet vid inflyttningen i det nya slottet i Sthlm. 1756 fick han generalmajors karaktär, o han var även länge verksam som fullmäktig i ge-neraltullarrendesocieteten. Från 1736 hade K av kronan arrenderat Skällnora kungsgård i Fresta, Sth, där han 1741 byggt ett stenhus.

Till den talrika brödrakretsen hörde även Leonhard (Lennart) K (1685—1759) som 1705 blev kopist i k kansliet o tillfångatogs vid Poltava 1709. Han flydde 1712 över Königsberg o återkom till Sverige våren 1714. K fick sekreterares titel 1720, blev expeditionssekreterare vid utrikesexpeditionen 1728, kansliråd 1739 o överpostdirektör 1743 samt fick statssekreterares titel 1747. Ge- nom äktenskap med en dotter till Hans Ehrenpreus dy (bd 12) blev han delägare i Vedevågs bruk vid Lindesberg. K hade 1726 fått k privilegium på uthyrning av bärstolar till allmänheten i Sthlm, o åren närmast efter 1734 uppbar han pension som fransk spion (Malmström). Han var länge fullmäktig i generaltullarrendesocieteten. Tillsammans med sin bror kanslern i Pommern Gustaf Thure (ej Ture Gustaf) K (1693—1765), som var den yngste i brödrakretsen, blev han friherre 1758 (resolution; brev först 1759). Thure K:s son Thure Leonhard K (1735—1821) var 1782—99 president i Wismarska tribunalet. Efter att 1795 för Gustav IV Adolfs räkning ha friat till Lovisa Charlotta av Mecklenburg-Schwerin o representerat denne vid förlovningens eklatering upphöjdes Thure K d y till En av rikets herrar s å. Sedan kungen i stället gift sig med Fredrika av Baden, blev han 1797 överstemarskalk hos henne. För ett genom arv efter farbrodern Leonhard K erhållet fideikommisskapital köpte K 1768 säteriet Rinkesta i Arla, Söd. I äktenskap med en dotter till Axel v Fersen dä (bd 15) var han svärfar till justitiekanslern Hans Gabriel Trolle-Wachtmeister o far till Otto Wilhelm K (1778—1850). Denne deltog i försvaret av Pommern 1805—06 o av Finland 1808—09 samt blev kammarherre o överstelöjtnant 1809 men flyttade till Finland 1816. Där blev han kammarherre hos den ryske kejsaren, var landshövding i Vi-borgs län 1821—25, fick geheimeråds titel 1835 o blev generallöjtnant 1841 samt hovmästare vid kejserliga hovet 1847. Denna finländska släktgren utdog på manssidan 1883 o på kvinnosidan 1925.

Otto Wilhelm K:s äldre bror Axel Leonhard K (1775—1837) deltog 1808 i O R Cederströms (bd 8) återtagande av Gotland o 1809 i striden vid Ratan i Västerbotten samt hjälpte 1810 efter mordet på morbrodern Axel v Fersen d y mostern Sophie att fly från Sthlm (bd 15, s 752). Axel K blev 1816 överstelöjtnant i flottornas generalstab. Han blev 1817 bekant genom att han rapporterade ett av traktören o spionagenten J Lindbom utspritt rykte om en komplott mot kronprinsen Karl Johans o prins Oscars liv, vilken vid undersökning visade sig sakna grund. 1818—20 vistades han i Förenta staterna för att för den sv flottans räkning studera de nyuppfunna ångbåtarna. 1824 publicerade K Bref om de Förenta Staterna, författade under en resa till Amerika åren 1818, 1819, 1820 (engelsk övers tr 1952 med titeln Baron Klinkowström's America 1818—1820), en klarsynt o intelligent skildring med pigga iakttagelser om dåtida amerikanskt vardagsliv. En samtidigt utkommen Atlas til Friherre Klinckowströms Bref om de Förente Staterne innehåller förutom kartor även skisser o akvareller av honom. 1824 prisbclönte KrVA hans svar på dess fråga Vad nytta kan en skärgårdsflotta o krigsflottor i allmänhet hava att vänta av ångfartyg (Jansson). K överflyttade fideikommissnaturen från det av fadern försålda Rinkesta till Graneberg i Gryt, Söd, som ägdes av ättlingar till honom ända till 1915, då fideikommisset genom försäljning förvandlades till fideikommisskapital. Hans yngste son, överste Rudolf Mauritz K (K 2), var far till docent Axel Alexander Camille Rudolf Emanuel K (K 3), med vars son landskapsmålaren Harald Hugo Mauritz Axelsson K (1897—1973) släktens sv gren dog ut på manssidan. Syster till denne var Thora Hamilton, f K (f 1899), vilken gjort sig känd som romanförfattarinna under namnet Thora Dardel o även 1953 publicerade en bek om konstnären Nils von Dardel (1888— 1943), med vilken hon varit gift 1921—34. Deras syster Ebba Astrid Beate-Sophie (Linde) Axelsdotter K (f 1902), senare gift von Rosen, gjorde sig i ungdomen känd genom sina långdistansritter genom Europa o genom deltagande i ridsporttävlingar.