Johan Fredrik Kryger

Kryger, Johan Fredrik, f 26 aug 1707 i Alte Fehr på Rügen, d 16 febr 1777 i Sthlm, Nik. Son till kh Friedrich Andreas Krüger. Inskr vid univ i Greifswald 25, informator o handsekr hos presidenten O R Strömfelt 33, co kanslist i kanslikoll 14 febr 43, notarie i sekreta handels- o manufakturdeputationen vid riksdagen 46—47, andre kommissarie i riksens ständers manufakturkontor 29 okt 47, på indragn:stat 16 maj 66, kommerseråd 13 febr 70, led av tabellkommissionen 71, avsked med lönen som pension 26 mars 72. — LVA 55 (preses 58 o 67). — Ekon förf. — Ogift.

Efter att ha förlorat båda föräldrarna vid nio års ålder uppfostrades K av sin förmyndare, prosten Buschmann på Rügen. Tillsammans med dennes son kom han 1720 till gymnasiet i Stralsund o efter fem år till Greifswald, där han läste juridik. Till Sthlm anlände han som informator i presidenten O R Strömfelts hus men blev i två år utlånad som lärare i friherrliga familjen Sture. K blev mycket omtyckt av sin arbetsgivare Strömfelt; de två hade gemensamma religiösa o politiska intressen, o han medföljde denne som handsekreterare till Livland 38—39.

K har blivit känd som en av frihetstidens flitigaste författare i ekonomiska frågor. Hans första stora arbete gällde dock teologin. Mellan religion o ekonomi fanns ett djupare samband i hans åskådning. Hans stort upplagda verk Naturlig theologie är typisk för en rationalistisk strömning, som denna tid rymdes inom den ortodoxa kyrkans ram. Det gällde att med förnuftet som vapen försvara kristendomen o överbevisa ateister o upplysningsmän om deras misstag. K använde både en mera strikt logisk bevisföring o en skildring av fysikoteologisk art; största utrymmet ägnades åt att med "physicaliska skäl o bevis" demonstrera Guds existens. Till en del var K influerad av Christian Wolffs filosofiska lära utan att kunna karakteriseras som rättrogen wolffian.

Världen är enligt K uppbyggd av en gudomlig ordning, o människan skall anpassa sig efter denna ordning. Allt skapat har två syften, att ära Gud o tjäna människan till praktisk nytta. Religion o ekonomi är således två sidor av samma sak. K gör i sin bok en detaljerad genomgång av naturens tre riken för att visa hur väl planlagt allting är. Förekomsten av metaller är t ex anpassad efter användbarhet: järnet som är mest användbart finns i rikligare mängd än andra metaller, medan guld o silver är svåråtkomliga o därför lämpliga som betalningsmedel. Motsvarande tillgångar o utvinningsmöjligheter återfinns i växt- och djurriket. Denna balans i naturen kallar K "den allmänna hushållningen". Här finns också en "ekonomisk rudbeckianism"; K talar som en sann patriot. Sverige har blivit särskild rikt försett med naturrikedomar, o det är invånarnas plikt emot Gud att utvinna dem. Med handeln har Gud gett oss den näring som bäst passar oss. Vi har en rad produkter som är begärliga för utlandet, men själva kan vi undvara de flesta utländska varor. Här företräder K en ren merkantilism, som strävar efter maximal export o minimal import. Vidare hävdar han, att vi i stället för att exportera råvarorna borde förädla dem o på så sätt öka den nationella vinsten; i princip borde vi bli både självförsörjande o en stor handelsnation. Denna K:s världsåskådning lyser igenom också i de rent ekonomiska skrifterna. Som programförklaring i Den wälmenande patrioten (51) skrev han: "Att befordra rikets välmåga efter råd o ämne, det är en skyldighet, som både Guds o Naturens lag pålägger var redelig undersåte." Sann gudsfruktan o klok hushållning var således det centrala i samhället o därmed hos varje individ. Ekonomin borde enligt K vara ett oundgängligt inslag i all barnuppfostran o undervisning; då kunde man få ökad kunskap om landets näringar på längre sikt.

K började som utpräglad merkantilist o anhängare till hattarna men influerades alltmer av nya idéer o tänkesätt. Han hyste förståelse för fysiokratismen men menade, att utvecklingen drivit fram produkter som jordbruket inte kunde framställa. För att slippa köpa dem från utlandet borde vi själva framställa dem. Lantbruket, handaslöjderna o handeln skulle räcka varandra handen. K tog även intryck av den begynnande liberalismens frihetskrav, att följa naturens lag blev för honom att låta näringslivet fritt utveckla sig. I Tankar om swenske fabriquerna (55) framför han med eftertryck kravet på större näringsfrihet. Den fria konkurrensen är nyttig, eftersom den ger bättre o billigare varor. Var o en som vill bör få inrätta fabriker, menar han, men han medger, att vissa inskränkningar ibland måste göras; en oinskränkt frihet kan också leda till monopolbildningar. K:s skrift gav upphov till polemik på flera håll: merkantilisten E Salander ville ha strängare statsdirigering, medan fysiokraten C F Scheffer krävde fullständig näringsfrihet. K visade i olika artiklar o pamfletter besvikelse över hattarnas misslyckade dirigering av näringslivet o sörjde över de uteblivna framgångarna inom industri o handel. Förslagen om att i stället hjälpa upp lantbruket med statliga pengar gick han emellertid emot o föreslog i stället en fri spannmålshandel.

Den ekonomiska friheten skulle hos K följas o stöttas av andra borgerliga frihetskrav, även tanke- o yttrandefrihet. Denna uppfattning, som han framfört redan i den nämnda skriften 55, utvecklade han i tidskriften Den förnuftige fritänkaren (67); titeln har ingen religiös innebörd utan avser ursprungsbetydelsen "fri tänkare". Av alla borgerliga förmåner finns ingen större än friheten, skriver K, o en rätt borgerlig frihet består i att "efter naturens lag få nyttja sin kropp, sin egendom o sina rättigheter" på det sätt man anser förnuftigast, såvida det inte strider mot samhällets bästa. K var också medveten om vetenskapens stora betydelse för industrin. I sitt inträdestal i VA 55 gav han en rad exempel på hur vetenskapen kunde hjälpa "slögderna" o bidra till en god hushållning. Han tillhörde de trogna i akademin o valdes till preses vid två tillfällen. I presidietalet 58 behandlade han folkbristen, ett ämne som var angeläget för fler än merkantilistema denna tid. För att avhjälpa folkbristen föreslog han bl a tidigare äktenskap, bättre barnavård o hjälp åt industrin att skapa arbetstillfällen. På en av akademin utlyst pristävlan 63 om orsakerna till utflyttningen från Sverige svarade K med en analys av främst ekonomiska faktorer. Han vann första pris, men p g a frågans känslighet ville akademin ej trycka hans bidrag. K vägrade då mottaga priset o tryckte själv sin uppsats (64).

K, som från 47 varit kommissarie vid manufakturkontoret, överfördes vid dess sammanslagning med kommerskollegium till indragningsstat (66—70). Under denna tid koncentrerade han sig på sitt skriftställarskap. När han dog, 70 år gammal, hade han fortfarande anseende som en auktoritet i ekonomiska frågor.