Ingjald illråde

 Ingjald illråde, enligt uppg konung i Uppsala, i så fall möjligen på 600-talet, o son till sveakonungen (Bröt-) Anund (bd 2).

 I, vars historiska existens är oviss, skall enligt Snorre Sturlassons Ynglingasaga ha börjat sin regering med att i samband med sin fars gravöl i Uppsala låta innebränna sin svärfar samt konungarna i Attundaland, Fjädrundaland och Närke, varefter han lade under sig deras riken. Efter att förgäves ha sökt erövra Södermanland, innebrände han dess konung och dennes svärson på Selaön, varefter även detta rike blev hans. Sedan I:s dotter Åsa först eggat sin make konung Gudröd av Skåne att dräpa sin broder Halvdan och därefter låtit dräpa Gudröd, anfölls I av Halvdans son Ivar vidfamne. Inför hotet från dennes övermäktiga här lät I innebränna sig och Åsa. Därefter erövrade Ivar I:s rike, medan I:s son Olof trätälja gick i landsflykt. Denne skall ha blivit stamfar för Harald hårfagres dynasti.

Kärnan i Ynglingasagan, det enligt traditionen av den norske skalden Tjodolf från Hvin på 900-talet författade kvädet Ynglingatal, innehåller i fråga om I endast uppgifter om hans innebrännande i "Ræningi". Detta ortnamn har ansetts möjligen kunna vara en felskrivning för det senast på 1300-talet belagda, nu försvunna Revinge på Tosterön, Söd.

I har behandlats i skådespel av bl a G J Adlerbeth (1799), P H Ling (1824) o E Didring (1903).