Karl Ulfsson

Karl Ulfsson, d 13 juli 1260 vid Durbe i Kurland. Föräldrar: jarlen Ulf fase (Folkungaätten) o möjligen (Carlsson) en dtr till Folke jarl (bd 16). Nämnd bland stormän i Sverige möjligen redan 48, säkert 51 o ännu 53. — Ogift.

K nämnes bland de närvarande i Birger jarls fördrag med Lübeck, som torde härröra från omkr 1250 (Kumlien), o tillsammans med konung Valdemar o andra stormän bland vittnena i ärkebiskopens o fyra biskopars stadfästelse 53 av ett jordabyte mellan Birger jarl o Gudhems kloster. Han uppträder också — ehuru med oriktigt patronymikon — som vittne i konung Erik Erikssons brev 48 för Nydala kloster, vilket misstänkts vara förfalskat men senare ansetts återgå på en äkta förlaga (H Schück).

Hakonarsagan uppger, att K jämte bl a två biskopar följde Birger jarls dotter Rikissa på hennes färd till sitt bröllop i Oslo med den norske tronföljaren 51, o att han var bland jarlens följeslagare till det nordiska förlikningsmötet vid Göta älv 53. Enligt Erikskrönikan skall "junker Karl" emellertid ha satt sig upp mot Birger jarl i samband med 51 års uppror. Då denne trots försoning senare sökte förgifta honom, tog han sin tillflykt till Tyska orden i Livland, där han stupade mot litauerna. Den sistnämnda uppgiften förekommer även i en handskrift i Tyska ordens arkiv i Wien, Necrologium Altenbiesanum, genom vilken K:s dödsdatum är känt.

Av påvliga stadfästelsebrev från 62 framgår, att K till Tyska orden donerade åtta södermanländska gods, bl a Tullgarn i Hölö, Sth. Flera av dessa tillhörde några decennier senare hans arvingar, o belägg saknas för att Tyska orden kom i besittning av något av dem. Ett annat södermanländskt gods, Ärsta i Österhaninge, Sth, blev emellertid senast 1308 säte för denna ordens komtur i Sverige o var centrum för dess omfattande godsbesittningar i Södermanland ända till deras försäljning 1467. Det förefaller alltså som om ersättning för de av K donerade godsen kom att bli ursprunget till detta godskomplex. Av flera brev framgår, att han även ägde Flasta i Sko (nu Skokloster), Upps, som han donerade till Sko kloster.

K är hjälten i A Lindebergs historiska roman Junker Carl (1847) o i L Dietrichsons dramatiska dikt Karl Folkunge (1874).