Gustaf A Hallström

Hallström, Gustaf Axel, f 11 juli 1880 i Sthlm (Maria), d 5 okt 1962 där (ibid). Föräldrar: folkskollär August Reinhold H o Anna Hilda Andriette Svensson. Mogenhetsex i Sthlm vt 00, inskr vid UU ht 00, FK 30 jan 04, amanuens vid Livrustkammaren vissa perioder 06—08 o vid Riksmus etnografiska avd 07—08, amanuens vid Statens hist mus 09—25, lär vid KTH i fornlämnings- o naturskyddslära 11—56 (speciallär från 35), FL vid UU 29 maj 14, antikvarie o föredragande för fornminnesärenden hos Riksantikvarieämb 25—38 (tjänstl från 31), antikvarie vid fornminnesavd där 1 nov 38—31 juli 45. Tills med sin hustru Sv Röda kors-delegat i hjälparbetet för krigsfångar i Sibirien och Kina, deltog i organiserandet av Sv brigaden till Finland 1918. — Fil hedersdr vid UU 31 maj 44.

G 2 okt 07 i Sthlm (Matt) m Astrid Anna Elisabeth Berg, f 21 aug 81 i Gbg (Garnisonsförs), dtr till byråchefen Georg Wilhelm B (bd 3) o Ulrika Charlotta Emerentia (Emy) Gumaelius.

I en skrivelse 1912 till Vitterhetsakademin redovisar Gustaf H sina studieplaner. Han nämner, att han 1906 påbörjade materialstudier och 1909—10 företagit forskningsresor för ett arbete över n Skandinaviens befolknings- och bebyggelsehistoria. Han framhåller, att han hade utfört fältarbeten rörande Tanums härads fasta fornlämningar, hällristningar i Bohuslän, bohuslänska bygdeborgar, lapska offerplatser, järnåldern i fjällbygden, hällmålningar och hällristningar i n Skandinavien, hällristningar vid Onegasjön i Ryssland och stenåldersundersökningar vid Vita havet med flera andra arbeten. Denna uppräkning kan sägas inrama H:s kommande forskning. Under många och långa resor och med lång tjänstledighet för vetenskapligt arbete ägnade han sig i hög grad åt valda fältarbeten och publicering av sina fältstudier och fullföljde också stora delar av sitt skisserade arbetsprogram. I mindre utsträckning kom han därigenom att ägna sig åt de dagliga arbetsuppgifterna vid Riksantikvarieämbetet och Historiska museet.

Från de västsv fältarbetena publicerade H redogörelse över bronsåldersgravarna i Tanum, hällristningar i Gbgs och Bohus län, hällristningar i Dalsland och en utgrävning av fornborgen Börsås kulle i Skredsvik i Bohuslän.

Fältarbetena i Tanum ingick i ett större inventeringsarbete, som utfördes tillsammans med arkeologerna O Almgren, E Ekhoff och O Frödin. Han utgav också tillsammans med K-A Gustawsson en handledning för fornminnesinventering (1930), som fick betydelse för den systematiska inventering, som från slutet av 1930-talet blev en av Riksantikvarieämbetets stora uppgifter.

Det blev dock åt Norrlands förhistoria, som H kom att ägna sitt mesta arbete. Med hans vidsträckta intressen kom detta att omfatta också angränsande områden i Finland, Norge och Ryssland. Han sysslade med den norska, finska och ryska klippkonsten, insamlade material från stenåldersboplatser på Kolahalvön och skrev om gravplatser och offerplatser i ryska lappmarken.

Redan tidigt publicerade H översikter över de nordskandinaviska hällristningarna i sv (1907—09) och norsk facklitteratur (1908). Men han behandlade också tidigt hela den norrländska förhistorien och publicerade de norrländska bronsåldersfynden (1917), behandlade järnåldern i fjällbygden (1912), Norrbottens och Västerbottens förhistoria (1922, 1924), diskuterade tidpunkten för den äldsta bebyggelsen i Norrland (1926) och skrev om den tidigaste järnåldern i ett angränsande område, Dalarna (1931). Han sammanfattade sin uppfattning om den norrländska kolonisationen i en brett upplagd studie över Norrlands bebyggelsehistoria (1942). Till dessa arbeten sluter sig en rad landskaps- och sockenbeskrivningar över Norrbotten och Västerbotten, över Medelpad, Hälsingland och Gästrikland, över socknarna Torp, Ovanåker, Lövånger, Skog samt Segersta och Hanebo.

H intresserade sig också för lapparna och deras ursprung. Han publicerade en utredning om lapptrummorna (1910) och skrev om Kolalapparna (1911), som han hade besökt. Han behandlade även den omdiskuterade frågan om lapparnas invandringstid (1929). Från sina undersökningar av de lapska offerplatserna publicerade han en förberedande studie (1932).

Hällristningarna och hällmålningarna i n Skandinavien blev dock det centrala temat i H:s forskning. Som en första del av det arbete, han hade påbörjat redan 1909, publicerade han 1938 Monumental art of northern Europe from the stone age. En andra del Monumental art of northern Sweden from the stone age kom 1960. Dessa stora arbeten ger en totalbild av H:s forskning. De utmärks av stor noggrannhet beträffande avbildningar och beskrivningar. H:s detaljrikedom gör ofta hans arbeten svåröverskådliga, men den är en följd av hans inlevelse i uppgiften och hans beskrivande framställningssätt. Hans omständliga arbetssätt gjorde, att hans första del inte fick åsyftad betydelse, eftersom det norska materialet hann bli publicerat och diskuterat, innan H:s arbete kom. Hans andra del är den första samlade framställningen av det sv materialet. Den utförliga skildringen av Nämforsens ristningar dominerar här. H hade planerat att även utge ett arbete över de lapska offerfynden. Fyndmaterialet publicerades 1956 av I Serning, och meningen var att H därefter skulle utge sina undersökningsrapporter.

H kan sägas dela en hävdvunnen arkeologisk inställning till den norrländska förhistorien med ett starkt betonande av sydskandinaviskt inflytande och hävdande av rådande arkeologiska tidsperioder. Han har genom sitt målmedvetna arbete varit den arkeolog, som utförligast har behandlat de norrländska områdena, och som har givit upphovet omfattande norrlandsforskning.