Helvig

Helvig, trol f i början av 1260-talet, d 1324. Föräldrar: greve Gerhard I av Holstein o Elisabet av Mecklenburg. G 11 nov 76 i Kalmar m konung Magnus ladulås av Sverige, d 18 dec 90 på Visingsö (Jönk).

H var ett av de yngre barnen i en stor syskonskara. Äktenskapet mellan henne och konung Magnus var ej den enda förbindelsen mellan Holsteins grevar och Norden. H:s faster Mechtild, som var änka efter den danske konungen Abel (d 1252), gifte 1261 om sig med Magnus far Birger jarl (d 1266). Knappt ett år före H:s eget bröllop hade hennes bror Gerhard II gift sig med Ingeborg, en dotter till Magnus bror, den då nyligen avsatte konung Valdemar. Gerhard skymtar stundom i H:s söners politik, dock utan att spela någon större roll. Mer betydande var Gerhard III, en son till en annan av H:s bröder. Hans politiska strävanden ledde till att han kort efter H:s död kom att behärska det regentlösa Danmark tillsammans med Gerhard II:s son Johan.

Våren 1288, alltså nästan tolv år efter bröllopet, fick Magnus påvligt tillstånd att fortsätta äktenskapet med H, trots det att han före detta varit trolovad med H:s brylling Sofia och haft ett förhållande med en annan brylling till henne. Därvid uppges, att Magnus ingått detta äktenskap för att hindra den danske konungen från att få hjälp av hennes far mot honom. Enligt Olaus Petri skall greve Gerhard ha fått 600 mark penningar årligen av Magnus som sold. Under upproret mot Magnus i slutet av 1270-talet blev H och hennes far enligt Erikskrönikan överfallna i Skara av upprorsmännen. H lyckades fly till ett kloster, men Gerhard blev tillfångatagen.

H:s kröning ägde rum i Söderköping 29 juli 1281 och är den äldsta kända sv drottningkröningen. I äktenskapet föddes åtminstone sex barn, av vilka fem överlevde barnaåren. Efter Magnus död bodde H på Dåvö i Munktorp (Vm), som hon enligt Erikskrönikan fått som morgongåva jämte tre härad däromkring. Där daterade hon ett nu förlorat brev 1321, och till denna gård skrevs hon 1324. Enligt Erikskrönikan möttes hennes söner hertigarna Erik och Valdemar där före sin avresa till Nyköpings gästabud 1317.

H fick mot slutet av sin långa änketid uppleva talrika dödsfall bland sina ättlingar. 1318 omkom Erik och Valdemar. 1319 dog H:s dotter drottning Ingeborg av Danmark och dennas make konung Erik menved. Samma år dog konung Birgers son Erik, och 1320 avrättades hans son Magnus. 1321 avled Birger själv. Då H dog, levde av alla hennes barn endast dottern Rikissa, som var nunna och senare blev abbedissa i Klara kloster.

I konung Magnus grav i Riddarholmskyrkan i Sthlm påträffades vid undersökning 1915—16 skelett av bl a två kvinnor, vilka förmodats vara identiska med H och hennes dotter Rikissa. Kranierna företer i båda fallen en egendomlig deformering (Fürst). Vid restaureringsarbetena i samma kyrka fann man ett litet fragment av en murmålning, som antogs vara en samtida bild av H men senare visats härröra från 1400-talet. — En romantisk ballad om H och en Folke Lagmansson saknar historisk grund.