Carl Wilhelm Herlitz

3 Herlitz, Carl Wilhelm, f 29 jan 1895 i Sthlm (Ad Fredr; enl fb för Klinte, Gotl), d 11 dec 1969 där (Kungsh). Föräldrar: prakt läk Carl Wilhelm H o folkskollär Sigrid Dryselius. Studentex vid h a l i Visby 16 juni 13, inskr vid UU ht 13, MK där 26 febr 17, ML vid Karol inst 17 sept 21, underläk vid barnsjukhuset Samariten 22 o 24—25, amanuens o underläk vid Karol inst:s barnklinik på Allm barnhuset 23 o 25—29, bataljonsläk i Fältläkarkåren 21 nov 24—33 o därefter i reserven, disp vid Karol inst 28 april 28, MD där 28 maj 30, prakt barnläk i Sthlm 30—42, ordf i Sv skolläkarefören 30—33, doc i pediatrik vid Karol inst 11 juni 32—55, tf överläk vid Sthlms barnavårdsnämnd 39—41, tf prof i pediatrik vid Karol inst 39—41, tf överläk vid Norrtulls sjukhus 40—41, skolöverläk hos Skolöverstyr 18 dec 42—59, ordf i 1943 års sexualunderv:sakk aug 43—46, led av 1941 års befolkningsutredn:s socialped deleg nov 43—46, prof:s namn 47. — Iqml 59.

G 3 dec 22 i Linköping m Elsa Katharina Emanuelsson, f 28 mars 94 i Dannäs (Jönk), dtr till kh Axel E o Brita Maria Lemchen.

Sin utbildning till barnläkare började H på barnsjukhuset Samariten i Sthlm 1922. Han övergick därefter till Allmänna barnhuset, sedermera Norrtulls sjukhus, den ena av Karolinska institutets pediatriska kliniker (chef prof I Jundell). Under sin tjänst där publicerade H talrika vetenskapliga arbeten, bl a 1928 sin gradualavhandling om blodsockerregulationen hos barn.

Från 1930 var H verksam som praktiserande barnläkare i Sthlm. Han fortsatte emellertid sitt vetenskapliga arbete och publicerade undersökningar bl a om det ultravioletta ljusets effekt och om sjukdomsförloppet vid diabetes mellitus hos barn. 1932 blev han docent vid Karolinska institutet.

Redan under sin tjänstgöring vid Allmänna barnhuset började H intressera sig för skolhygieniska frågor. Skolhälsovården var av mycket växlande kvalitet i den mån den överhuvudtaget existerade. ,Genom föredrag och artiklar verkade H för en förbättring av förhållandena, bl a som ordf i Sv skolläkare-föreningen. 1941 publicerade han sitt stora arbete om den sv skolungdomens arbetsbörda, en skrift som väckte en livlig och långvarig debatt. H:s verksamhet resulterade i att riksdagen 1944 bl a beslöt att statsbidrag skulle utgå till kommuner som anordnade skolhälsovård enligt vissa givna riktlinjer. Dessa hade utarbetats av H.

Som skolöverläkare i skolöverstyrelsen från 1943 var H verksam på många områden: specialundervisning för handikappade elever, skollokalernas hygien, gymnastikundervisning m m. Han blev 1943 ordf i den kommitté som utredde frågan om sexualundervisning i det allmänna skolväsendet och satte sin prägel på de förslag till handledningar för lärare som kommittén framlade, liksom på de omarbetade handledningar som utgavs 1956.

H gjorde under sin tid som skolöverläkare talrika resor i landet, talade för lärare och föräldrar och var outtröttlig i sin propaganda för en förbättrad skolhälsovård och för införandet av sexualundervisning. 1929—65 var han lärare i barnavård på Statens di-striktsköterskeskola. Likaså anordnade han skolöverstyrelsens kurser i skolhygien för läkare, sjuksköterskor och lärare och medverkade vid dessa. — Inom skolhälsovården utförde H ett banbrytande arbete och utformade de principer för verksamheten, efter vilka denna fortfarande bedrivs.