F E Björn Hodell

2 Hodell, Fritz Erik Björn, brorson till H 1, f 2 juli 1885 i Sthlm, Hedv El, d 22 juni 1957 där, Kat. Föräldrar: redaktör Carl Julius Mårten H o Ida Wilhelmina Åstrand. Studentex i Nyköping 07, kontorsskrivare vid Sthlms elektricitetsverk 1 jan 09, bokhållare där 1 jan 19—1 april 26, dir för Vanadislundens friluftsteater 21—26 o 33—37, för Folkets hus teater 22—29, för Mosebacke sommarteater 25, för Skansens friluftsteater 34. Lustspels- o revyförf.

G 4 nov 16 i Sthlm, Kat, m Elsa Margareta (Greta) Jäderström, f 15 dec 95 där, ibid, d 26 okt 47 där, ibid, dtr till handl Klas J o Anna Johansson.

Björn H upplevde sin barndom och sina första skolår på Östermalm och betraktade sig livet igenom som urstockholmare. Efter studentexamen i Nyköping 1907 blev han medarbetare i Östergötlands dagblad och senare i Östersunds-posten, 1909—26 var han tjänsteman vid Sthlms elektricitetsverk men hann dessutom med att vara tidningskåsör i bl a Aftonbladet, redaktör för den av fadern grundade skämttidningen Nya Nisse, teaterdirektör och författare till åtskilliga populära folkpjäser. Av de senare kan nämnas När byskräddaren och byskomakaren gifte bort sin pojk, med vilken Tantolundens friluftsteater invigdes 1919 och den på Sigge Strömbergs bok med samma titel byggda Styrman Karlssons flammor.

Som direktör för Folkets hus teater och Södra teatern var H ansvarig för och i stor utsträckning författare till en lång följd av revyer, i vilka han bemödade sig att vårda traditionerna från Emil Norlander, som var hans svåger. Som iscensättare hade han god blick för vad folk ville ha; han var ointresserad av riskfyllda experiment med nya revyformer men gav sina föreställningar en modern ram och ett snabbare tempo. Nyårspremiärerna på Södra teatern var stora händelser i Sthlms nöjesliv på 1930-talet. Flera populära artister som Fridolf Rhudin och Thor Modéen slog igenom på H:s teatrar, och han var den förste sv teaterdirektör som införde ordet Utsålt i annonserna.

1928—38 turnerade H under vissa tider av året i landsorten. På 1940-talet framträdde han i radio som skildrare av Sthlms folkliv och teaterliv. Hans kåserier var präglade av upplevelsens friskhet och återfinns bearbetade i senare av honom utgivna Sthlms-skildringar. Han var en av de sista representanterna för den gamla folkteatern.