Floderus, släkt

Floderus, släkt, härstammande från kronolandbon Jöns Persson (1640–1702) i Höreda, Lekeryds sn (Jönk), vars son Per Jönsson kallade sig Petrus F, enligt en uppgift från 1759 efter »Floda i Malmbäcks sn». Då detta ej kunnat identifieras, har man i stället sökt släktens ursprung i Floryd i samma sn (Jönk). Petrus F (1683–1741) blev fil mag i Uppsala 1713, konsistorienotarie i Växjö 1714, lektor där 1720, kyrkoherde i Skatelöv 1726 samt prost 1732. Med sin första hustru (g 1717) Helena Catharina Cavallia (f 1728), dotter till biskop Olaus Cavallius i Växjö, hade han flera barn. Äldste sonen Olof F (1720–89) blev fil mag i Uppsala 1743 och rektor för Växjö skola 1763.

Från Olof F:s bror Johan(nes) F (F 1), professor i grekiska vid Uppsala universitet, härstammar släktens nu levande grenar. En son till honom var Matthias F (1766–1822), som blev fil mag (ultimus) i Uppsala 1788, docent i grekiska 1789 och akademie adjunkt i grekiska och hebreiska 1790. Prästvigd 1791 blev M F 1796 konsistorienotarie och 1797 kyrkoherde i Rasbo och Kil i ärkestiftet (tilltr 1799) och prost 1799. Han blev teol dr 1809 och var historiograf vid K M:ts orden 1812. M F var umgängesvän till den litterate greve Claes A Fleming på Lydinge (se s 164). Han korresponderade 1782–1811 med Gjörwell (korresp i KB) och nedskrev 1809 intressanta karakteristiker av professorerna i Uppsala (tr i PHT 1922). Han ägde bl a Halmbyboda säteri i Funbo sn.

Av prosten M F:s barn var Gustav F (1797–1822) den äldste. Han har efterlämnat dagboksanteckningar för 1813 och åren 1818–22, som tillhör släkten. Den unge G F hade litterära ambitioner. Han studerade i Uppsala och tog 1816 kameralexamen. Han utgav de bekanta »Handlingar hörande till Carl XII:s historia» (1–2, 1819–20, 3–4, utgivna postumt 1824–26). De omfattar bl a taffeltäckaren J D Hultmans anteckningar om Karl XII, handlingar rörande Sven Lagerbergs beskickningar, en översättning av F E v Fabrices skildring av konungen i Turkiet, m m. Själv gick Gustav F bort tidigt, endast 25 år gammal.

Gustav F:s bror Uno F (1804–74), av en sonson kallad »den store familjefadern» – han hade 10 barn i sitt första och 9 i sitt andra gifte – studerade också i Uppsala. Han ägnade sig sedan åt lantbruk och övertog 1824 det av fadern 1815 inköpta säteriet Halmbyboda i Funbo, som sedan övergick till hans måg, den berömde Enköpingsdoktorn Ernst Westerlund. Själv var Uno F landstingsman och politiskt intresserad (reformvänlig). Av sönerna i U F:s första gifte med Erika Wilhelmina Théel var Ali F (1827–77) läroverkslärare i naturvetenskap, sedan lektor i Falun i teologi, grekiska och hebreiska och från 1874 (tilltr 1876) kyrkoherde i Färlöv och N Strö (Krist). Han var botaniskt intresserad. Ali F:s broder var stadsläkaren i Nora, med lic och kir mag Björn Matthias F (1830–82). Ännu en broder var släktens mest bekante man, rektorn i Uppsala fil dr Manfred Mustafa F (F 2), känd skolman och botanist. Av barnen i Uno F:s andra gifte märkes stadsläkaren i Enköping Thore F (1853–1935).

Stadsläkaren Björn M F (se ovan) var fader till lektorn i biologi och kemi i Västerås Oskar Matthias (Matts) F (F 4). Dennes son var antikvarien i riksantikvarieämbetet fil lic Per Erik Gustaf F (1902–55). Erik F ledde 1925 tillsammans med Holger Arbman grävningar i Sigtuna, varigenom det äldsta Sigtunas utbredning och topografi kunde bestämmas. Han ordnade även samlingarna i Sigtuna fornhem. Han deltog 1930 i grävningarna i Hedeby i Slesvig. År 1941 lämnade han i »Sigtuna, Sveriges äldsta medeltidsstad» en sammanfattning av Sigtunaforskningens dåvarande ståndpunkt. Son till Manfred Mustafa F (F 2) var överläkaren med dr Björn Gustaf Oscar F (F 3), även känd botanist. Dennes bror var översten Simon Erik Tycho F (1873–1949). Bådas släktgrenar fortlever.