K Robert Geete

2 Geete, Knut Robert, svåger till G 1, f 15 febr 1849 i Sthlm (Jak), d 10 mars 1928 där (Hedv El). Föräldrar: krigshovrättsrådet Sten Porse G o Johanna Helena Charlotta Juliana Elgenstierna. Studentex vid Sthlms gymn 20 maj 1868, inskr vid Uppsala univ 15 sept s å, fil kand 30 maj 1874, disp 26 maj 1875, fil dr 31 maj s å, eo amanuens vid KB 22 okt s å, led av NF:s red 1 jan 1877–15 juni 1880, amanuens vid VA:s bibl 8 maj 1878–10 maj 1893, led av styr för Sv fornskriftsällsk 20 mars 1885–25 april 1925 (sekr o skattmästare från 19 april 1905), amanuens vid KB 30 juni 1893, förest för handskriftsavd där 5 juni 1909 (1:e bibliotekarie 1 jan 1910)–18 febr 1916. – LSkS 1901, RVO 1904, RNO 1909, SA:s Karl Johanspris 1913, HedL av Sv bibliotekariesamf 1921. – Ogift.

I Klara femklassiga lärdomsskola var Robert G kamrat till August Strindberg och har i en klassisk, i Strindbergslitteraturen uppmärksammad skildring, »Till August Strindbergs ungdomshistoria», berättat om deras gemensamma skolgång. Skolan leddes då av rektor J Söderlind och kollega F L Samuelson, vilkas tydligen nästan sadistiska metoder i hög grad skadade pojkarnas nervsystem – G anser, att detta just skedde med Strindberg.

I Uppsala ägnade sig G främst åt språk och sv litteraturhistoria. Även där fortsatte umgänget med Strindberg. Han disputerade våren 1875 på en avhandling om Eufemia-visorna. Avhandlingen anses visa god beläsenhet i ämnet men inte någon högre grad av självständighet. G började i okt 1875 vid K biblioteket, där Klemming då var chef. Han arbetade till en början med att ordna och sortera det inkommande sv småtrycket men nyttjades även för den inre bibliotekstjänsten och vid utlåningen. Tjänstgöringstiden var inte lång och detta gav G möjligheter att samtidigt vara amanuens vid Vetenskapsakademins bibliotek.

Av K biblioteket under Klemmings epok har G i Strindbergsuppsatsen givit en belysande skildring. Biblioteket låg vid den tiden ännu kvar i K slottets nordöstra flygel, där nu konungens privatbibliotek finns, med utsikt över Logården och Skeppsbron. Lokalerna var trånga och anspråkslösa, vintertiden hälsofarliga genom kölden, besökarna få och utlåningen ringa. Det blev Strindberg, som utsågs att visa G omkring på hans första dag i bibliotekets tjänst. När de kom till den stora Gigas librorum, »Djävulsbibeln», ett bekant krigsbyte från Prag, slog Strindberg upp den och sade med värme: »Hör du andeviskningarna?», vilket gjorde att nykomlingen kände sig stämningsfull och gripen.

När G våren 1893 vid 44 års ålder blivit ordinarie amanuens – så långsam var befordringsgången – blev han tvungen att en längre tid söka tjänstledighet för sjukdom. Då han återvände okt 1895, var han invalidiserad och kunde endast med möda förflytta sig med hjälp av käpp och krycka. Emellertid arbetade han intensivt under de perioder, då sjukdomen något lättade. Han katalogiserade sålunda i många år den äldre delen av sv trycksamlingen (böcker tr före 1700). Efter K H Karlssons oväntade död våren 1909 blev han föreståndare för handskriftsavdelningen, en plats som han behöll till sin avgång 1916.

G passade visserligen genom sina intressen och sin lärdom utmärkt väl som handskriftschef, men hans sjukdom och orörlighet band honom vid skrivbordet, där han arbetade med sina alltmer älskade Vadstenahandskrifter. Hans intresse för dessa sammanhängde med den ställning han kommit att intaga i Sv fornskriftsällskapet, där han 1905 efterträtt Harald Wieselgren som sekreterare och skattmästare. G hade 1878 utgivit en normaliserad upplaga av »Um styrilsi kununga ok höfpinga» och kom i sällskapets tjänst att utöva en ivrig verksamhet som utgivare av en rad publikationer (jfr bibliografi nedan), högt värderade både genom texternas korrekthet och de lärda och grundliga kommentarerna (Wieselgren, s 133; Collijn, s 41–61). Hans första edition blev en medeltidsroman om trojanska kriget, »Historia Trojana» (1892). Därpå följde en hel rad utgåvor av medeltida handskrifter med religiöst innehåll. En särskild favorit fick G på senare år i biskopen och författaren Peder Månsson (d 1534). G utgav hans Skrifter på svenska (1913–15) med en längre biografisk inledning och hans brev på svenska från Rom till Vadstena kloster 1508–19 (1915; i Småstycken på forn svenska). Wieselgren har skildrat G:s entusiasm för sitt ämne: »Trädde man in i hans studiecell, . .. kunde man vara ganska säker om att förr eller senare få höra något nytt om Peder Månsson .. . Då han kom in på detta ämne, lyste hans milda och vänliga ögon under de buskiga ögonbrynen, och rösten fick ett tonfall av värme, som förrådde att mäster Peders eftermäle verkligen var honom en hjärtesak». G:s sista textedition var »Jungfru Marie psaltare» (1923–25) efter en översättning från dominikanmunken Alanus de Rupe.

En av G:s viktigaste prestationer som vetenskapsman och medeltidsforskare är hans noggranna »Fornsvensk bibliografi» (1903), följd av Supplement för åren 1901–17 (1919). Genom dessa översikter har G givit forskningen en av dess viktigaste nycklar på området. Av stort personhistoriskt intresse är hans studie om »De sista nunnorna i Vadstena».

G var en rättsinnig man, originell, plikttrogen och vänfast. Han var mycket musikalisk och spelade klarinett och oboe samt deltog i sin ungdom i musikaliska sällskap.