August Zacharias Collin

2. August Zacharias Collin, den föregåendes brorson, f. 23 aug. 1833 i Glimåkra, d 23 juli 1886 å Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Föräldrar: prosten Martin Elmgren Collin och Charlotta Sofia Olin. Student i Lund 3 juni 1852; fil. kand. 17 sept. 1856; disp. 20 febr. 1858; fil. doktor (primus) 1 juni 1859; företog studieresor till England, Skottland och Frankrike maj—nov. 1861, till Frankrike och Tyskland juni 1862—jan. 1863, till Tyskland sommaren 1867, till Tyskland och Frankrike febr. 1874—mars 1875 och juni—okt. 1876. Docent i kemi vid Lunds universitet 7 dec. 1858; tf. adjunkt vid Carolinska katedralskolan i Lund 22 dec. 1859; adjunkt därstädes 1 febr. 1860; uppfördes ensam å förslag till adjunkt i nyeuropeisk lingvistik vid Lunds universitet 26 apr. 1862 och 30 dec. 1863; lektor i främmande levande språk vid Hälsingborgs h. elementarläroverk 19 okt. 1864 (tillträdde vt. 1865); uppförd å andra förslagsrummet till Norbergska professuren i nyeuropeisk lingvistik och modern litteratur vid Lunds universitet 24 okt. 1877; tjänstefri för sjukdom 29 sept. 1880. Korresp. ledamot av Société académique de Cherbourg 1867; ledamot av Société des sciences naturelies de Cherbourg och av Svenska fornskriftsällskapet. — Ogift.

C. var en synnerligen mångsidig forskare, såsom framgår redan av det faktum, att han samma år, som han disputerade över ett till den engelska lingvistiken hörande ämne, utnämndes till docent i kemi vid Lunds universitet. Han hade först ägnat sig åt kemien men vände sig sedan till studiet av de moderna språken och den komparativa språkforskningen. Bland svenska språkforskare intager han en framstående plats och var en av de första, som togo upp studiet av den fornindiska litteraturen. Skrifterna »Molnbudet» (en översättning av Kalidasas' »Megha-duta»), »Vedatidens menniskor» och »Vedatidens gudaverld» äro resultaten av detta studium. Ingen av våra högre lärdomsanstalter ansåg sig dock ha någon användning för hans förmåga. Vid tvenne tillfällen, 1862 och 1863, uppfördes han ensam å förslag till en akademisk befattning, men platsen tillsattes ej förrän 1866, och då fick en av hans föregående medtävlare första förslagsrummet.

Sedan C. 1864 som lektor i Hälsingborg övergått i skolans tjänst, fångades hans intresse i rätt hög grad av pedagogiska frågor. Både genom kritiska uppsatser och utarbetandet av läroböcker sökte han bidraga till språkundervisningens förbättring. En aktningsvärd insats gjorde han genom sina lexikaliska arbeten. Tillsammans med L. G. Nilsson och P. F. Widmark utarbetade han en bekant engelsk-svensk ordbok, som på sin tid fick god spridning. En bitter missräkning blev det emellertid för honom, att utgivandet av en stor svensk-fransk ordbok, varåt han ägnat mycket arbete och varav en tredjedel redan var tryckt, måste avbrytas på grund, av hans förläggares iråkade obestånd. Även med skolpolitiska frågor sysslade C. Sina åskådningar på detta område sammanfattade han i en broschyr, »Svenska statens undervisningsmonopol», som han utgav anonymt 1875. Han såg kritiskt både på den bildning, som blev resultatet av de allmänna läroverkens undervisning, och på det lärarproletariat, som uppstått till följd av statens lönepolitik. Botemedlet ville han söka i avskaffandet av den kostnadsfria undervisningen för icke-obemedlade elever. Denna kostnadsfria undervisning skapade nämligen, enligt hans mening, ett det verksammaste monopol, då den faktiskt omöjliggjorde alla enskilda skolor. Toge åter staten ersättning för vad undervisningen kostade, måste en fri tävlan uppstå, som både skulle höja undervisningens resultat och rycka upp lärarkåren ur dess försoffning.

C:s verksamhet hämmades otvivelaktigt alltmer av en tilltagande sjuklighet. Han åtnjöt — jämte ledighet för vetenskapligt arbete kalenderåret 1874 och ht. 1876 — sjukledighet största delen av läsåret 1868—69, vt. 1875, ht. 1878—vt. 1880 samt från och med 29 sept. 1880. Vid ett tillfälle, då C. var sjuk, lät han tillkalla författaren Karl August Cederborg. Han meddelade denne, att han länge tänkt dikta ett epos till minne av Mickel Pedersen till Hemlinge, om vilken han i torpstugorna i Örkened insamlat en mängd gamla sägner. Han befarade nu, att hela denna plan på grund av hans sjukdom skulle gå om intet och att detta minne, varåt han ägnat så mycken tid och intresse, skulle för alltid med honom begravas. Därför ville han till Cederborg överlämna sina anteckningar och uppdrog åt honom att i berättelseform hugfästa den namnkunnige Göingehövdingens minne. Resultatet av Cederborgs arbete blev den ypperliga romanen Mickel Göing. Men hur mången, som läst den, vet något om den roll, som C:s samlarflit spelat för dess tillkomst.

C. tillfrisknade emellertid och fick tid att sysselsätta sig med andra poetiska arbeten. Till offentligheten nådde blott några mindre dikter. Men i manuskript föreligger ett stort romantiskt epos av hans hand från snapphanetiden. Hans studier över det skotska folkspråket hade fört honom in i Walter Scotts underbara sagovärld, och. han företog sig att göra den älskade hembygden till medelpunkt för sin dikt, söm han kallade »Bålet vid vägen», till minne av den plats, där dess hjälte, Ekhults-Per, blev skjuten år 1678. Den börjar med följande stämningsfulla rader, karakteristiska för författaren och hans kärlek till hembygden:

Du trofasta barndomsminne,
hav tack, att du ej förgår.
---------------------
Än hör jag granarna susa
kring prästastenen med makt,
jag ser de dallrande ljusa solstrålarnes glimmande prakt.
De finnas ej mer, mina granar,
och prästastenen är sprängd,
men deras vålnader manar
jag ännu, trots tidernas längd.

De missräkningar och motgångar, som drabbade C, gjorde honom med åren bitter. I många hänseenden vandrade han ensam och oförstådd genom livet. Hans vetenskapliga och litterära intressen ha knappast i längden befruktat hans lärargärning utan snarare vänt hans håg därifrån. Under sådana förhållanden kom den ej heller att lämna någon varaktig frukt. Han hälsade säkerligen feriernas ankomst med minst lika stor glädje som eleverna. Långt efter föräldrarnas död betingade han sig alltid ett rum i prästgården för att kunna tillbringa några härliga sommarveckor på det ställe, där han hade sina käraste minnen:

Här glädjen står i himlens höjd
hos allt vad väsen har.
Jag är ej ensam med min fröjd
i dessa ljuva dar.
---------------------
Min barndoms skog, hur härligt är
ditt skygd en junidag,
då unga sommaren dig klär
i hela sitt behag.