Anders Johan Bruzelius

5. Anders Johan Bruzelius, den föregåendes broder, f. 26 nov. 1831 i Västra Tommarp, d. 28 febr. 1901 i Stockholm. Elev vid Lunds katedralskola 1846; avlade fullständig studentexamen 28 apr. 1849; student i Lund 30 apr. s. å,; disp. 25 maj 1850 (Beskrifning öfver fornsaker funna i Skåne, jemte inledande anmärkningar öfver svenska antiqviteter i allmänhet, 1; pres. N. G. Bruzelius); filol.-fil. kand. 31 maj 1853; disp. 10 juni s. å. (Om en beqvämare inrättning samt ett vidsträktare bruk af qvadrat- och rutetalens tabell, 19; pres. K. J. D:s Hill); fil. magister 23 juni s. å.; avlade examen till kammar- och räkenskapsverken 27 maj 1854 och examen till rättegångsverken 27 maj 1856. Auskultant i hovrätten över Skåne och Blekinge 29 maj 1856; e. o. kanslist i justitierevisionsexpeditionen s. å.; anställd som motläsarekanslist i expeditionsutskottets kansli vid 1856–58 års riksdag, som andre motläsare vid 1859–60 års riksdag och som motläsare vid 1862–63 och 1865–66 års riksdagar vid samma utskotts tryckeriavdelning samt som motläsare vid tryckeriexpeditionen vid 1867 års riksdag; auskultant i Stockholms rådhusrätt 23 jan. 1857; v. notarie därstädes 5 juni s. å.; auskultant i Svea hovrätt s. å. (ed 29 sept.); e. o. notarie därstädes 18 mars 1858; e. o. kanslist i ecklesiastikdepartementet 14 juli s. å. och innehade sedermera upprepade förordnanden därstädes; e. o. kanslist i sundhetskollegiet 30 sept. s. å.; kanslist 24 nov. s. å.; sekreterare hos boktryckaresocieteten 1861; redigerade en (ofullbordad) Svensk bibliographi 1862–65; sekreterare hos direktionen för högre lärarinneseminariet i Stockholm 8 febr. 1864–31 aug. 1877; fullmäktig i civilstatens pensionsinrättning 1865, 1867, 1872, 1877 och 1882; notarie i sundhetskollegiet 18 nov. 1867; revisor i civilstatens pensionsinrättning för år 1868; sekreterare i sundhetskollegiet, från 1878 medicinalstyrelsen, 22 sept. 1870; suppleant i direktionen för civilstatens pensionsinrättning 1882–86 och ledamot av samma direktion 1886–92; erhöll avsked från sekreterarbefattningen i medicinalstyrelsen 31 dec. 1896. Ledamot av Svenska läkarsällskapet 1877; RNO 1882.

Gift juli 1890 med Kristina Sofia Rosenblad, f. 4 apr. 1844, d. 5 mars 1901, dotter till skomakaren Johan Rosenblad i Granby i S:t Pers socken av ärkestiftet.

Hågen för biografiska och genealogiska forskningar synes tidigt ha vaknat hos B. Redan före studentexamen utarbetade han en »Ättelängd öfver slägten Bruzelius» (1848) samt lämnade meddelanden till det av A. H. Wistrand år 1853 utgivna supplementet till J. F. Sackléns »Sveriges läkarehistoria». Sedan B. efter avlagda examina 1856 begivit sig till Stockholm och där vunnit anställning i sundhetskollegiet först som kanslist och fr. o. m. 1870 som sekreterare, kom han under sin långvariga verksamhet i denna ställning i beröring med större delen av landets läkarekår och blev därigenom särskilt skickad att fortsätta Sackléns läkarehistoria. Av detta arbete hade dittills utkommit de av Sacklén utgivna båda avdelningarna jämte supplement (1822–35) samt det av A. H. Wistrand utarbetade supplementet (1853). B. inträdde nu i redaktionen och utgav jämte Wistrand och K. Edling »Sveriges läkare-historia, ny följd» i två delar (1872–76). Den fortsatta redigeringen övertog B. ensam. Härvid bröt B. i viss mån med den gamla planen, i det han sökte kombinera det historiska intresset med det praktiska. Den tredje följden av verket avsågs nämligen att utkomma i två avdelningar, av vilka den första skulle utgöra »Svensk läkare-matrikel» omfattande endast levande läkare, den andra skulle upptaga tillägg till biografierna över avlidna läkare. Denna B: s. plan kom dock aldrig att konsekvent fullföljas. Endast första avdelningen kom till utförande. Av denna avdelning »Svensk läkare-matrikel» utgav B. två delar (1885–95), omfattande samtliga då levande läkare jämte tillägg (1895–1901) och ett supplement (1897–98), det sistnämnda upptagande läkare som legitimerats åren 1885–95. 1 supplementbandet. och undantagsvis även i tilläggsbandet har. B. i strid med den ursprungliga planen även låtit biografier över avlidna läkare inflyta. Matrikeluppgifterna grunda sig. till största delen på av läkarna själva lämnade meddelanden, men B. här nedlagt etl icke oväsentligt eget arbete genom att vid redigeringen kontrollera och i stor utsträckning genom egna efterforskningar supplera de inlämnade uppgifterna. I det hela utmärker sig arbetet för nog grannhet och tillförlitlighet. Avslutandet av tilläggsbandet, varav sista häftet utkom först efter B:s död, bildar även avslutning på hela verket »Sveriges läkare-historia». Sackléns plan att »få hela svenska läkarecorpsens ifrån konung Gustaf I:s till närvarande tid förnämsta lefnadsöden bevarade och hopsamlade på ett ställe» har därmed i stort sett förverkligats. Den svårhanterlighet, som blivit en följd av att arbetet utgivits under en lång följd av år och efter skiftande principer, avhjälptes genom det av H. Rosman uttgivna registret (1902).

Noggrannhet och tillförlitlighet känneteckna även B: s övriga biografiska verk: det på uppdrag av Apotekaresocieteten utgivna arbetet »Sveriges apotekare-historia, ny följd» (1878–81), utgörande en fortsättning av Sackléns »Sveriges apotekare-historia» (1833) och upptagande biografier över samtliga då levande och efter .1833 avlidna apotekare, samt de båda matriklarna över filosofie doktorer i Lund 1823 (1874) resp. i Uppsala 1824 (1875). För sitt genealogiska och personhistoriska intresse fann B. även utrymme i Stockholms dagblad, som han träget riktade med bidrag i dithörande ämnen.

Vid sidan av sin anställning i sundhetskollegiet-medicinalstyrelsen var B. även verksam i andra befattningar, bl.a. fr.o.m. 1861 som sekreterare hos Boktryckerisocieteten i Stockholm och 1886–92 som ledamot av civilstatens pensionsinrättnings direktion. — Nekrologerna över B. vitsorda hans punktlighet, noggrannhet, vänfasthet och hjärtliga godmodighet. I mångt och mycket skall han ha varit ett älskvärt barn. Samvetsgrann och oförtruten i sitt arbete, var han i medicinalstyrelsen uppskattad som ett levande författningslexikon och gav ofta överraskande, prov på sitt minnes styrka och omfång.