Nils G Bruzelius

4. Nils Gustaf Bruzelius, den föregåendes brorson, f. 28 apr. 1826 i Västra Tommarps församling, d. 28 apr. 1895 i Lund. Föräldrar: prosten Johannes Bruzelius och Sofia Jakobina Kruse. Elev vid Lunds katedralskola 1839; student i Lund 8 okt. 1842; disp. 14 juni 1845 (Observationes zoologicae, 2; pres. V. Liljeborg); filol.-fil. kand. 12 juni 1847; disp. 21 juni s. å. (Theorierna angående menniskoslägtets racer, 8; pres. E. S. Bring); fil. magister 23 juni s. å.; vistades för studier i Köpenhamn 1 mars–aug. 1857 och besökte med understöd av universitetets större resestipendium Danmark, Tyskland, Schweiz och (Frankrike 1858 samt företog även senare utländska resor, bl. a. till arkeologkongresserna i Köpenhamn 1869 och Bologna 1871. E. o. amanuens vid Lunds universitets historiska museum och myntkabinett 29 maj 1849; amanuens därstädes 30 aug. 1851; e. o. biblioteksamanuens 24 dec. s. å.–okt. 1855; förordnades 10 mars 1855 att vid historiska museet och myntkabinettet bestrida föreståndarens göromål, tills professor i historia bleve utnämnd; docent i nordisk arkeologi vid Lunds universitet 18 maj s. å.; examinerade i studentexamen ht. 1856–ht. 1860; adjunkt vid Malmö h. elementarläroverk 12 dec. 1860; rektor vid Ystads l. elementarläroverk 26 apr. 1865; åtnjöt tjänstledighet på grund av sjukdom från dec. 1881; erhöll avsked 19 juni 1891. KorrespHA 1865; LFS 1870; hedersledamot av Sällskapet för Nordiska museets främjande 1880; RVO 1883; var dessutom ledamot av flera utländska lärda sällskap.

Gift 1) 3 aug. 1863 med Ida Charlotta Dyberg, f. 31 okt. 1840, d. 17 maj 1864, dotter till handlanden Olof Dyberg i Malmö; 2) 9 okt. 1867 med Karolina Gabriella Alexandra Hallbeck, f. 13 aug. 1844, dotter till fanjunkaren, possessionaten Karl Alexander Hallbeck.

B. hade ärvt den kärlek till Sveriges fornminnen, som framträtt hos fadern, bekant som en vaken fornsakssamlare, och hos farbrodern Magnus B. Sitt intresse för arkeologien lade B. bl. a. i dagen under sin tjänstgöring vid historiska museet i Lund. Han var den förste, som på grundval av tidigare förteckningar över skilda fornsaksgrupper upprättade en gemensam fortlöpande katalog över samtliga föremål i museet. Katalogen påbörjades 1855 och fullföljdes av initiativtagaren de närmast följande åren. Det var under B:s' tjänstetid, som den dyrbara och ovanligt rikhaltiga Sven Nilssonska fornsakssamlingen inköptes, och under sina resor på kontinenten lyckades han genom köp och byte förvärva åtskilligt utländskt jämförelsematerial, t. ex. från pålbyggnaderna i Schweiz och från det märkliga gravfältet vid Hallstatt i det forna Österrike. Samtidigt anknöt han även personliga förbindelser med åtskilliga utländska lärda. Själv var B. en klarsynt, praktisk och intresserad vetenskapsman med öppen blick för den komparativa forskningens betydelse och med ingående kännedom om särskilt det skånska arkeologiska och kulturhistoriska materialet. Han var dessutom en energisk och outtröttlig samlare liksom så många av hans släkt. Han visade detta ej blott under sin museitjänstgöring i Lund utan framför allt som skapare av Ystads läroverks museum, på sin tid det största i sitt slag inom landet (över 5,000 nummer).

Såsom Vitterhets- historie- och antikvitetsakademiens stipendiat företog B. arkeologiska undersökningar i Skåne, Halland, Blekinge och Småland 1852–55 och i flera skånska härad 1859–66. Åren 1868–69 ledde han vid utgrävningen av Ystads hamn intressanta undersökningar och tillvaratog viktiga fynd för Ystads museum. Även på ålderdomen fortfor B. att ägna sitt intresse åt fornforskningen. Så var det bl. a. han, som räddande ingrep, då vid värmeledningens inläggande i Lunds domkyrka ett dyrbart arkeologiskt, material höll på att gå förlorat (jmfr hans uppsats i Lunds veckoblad 31 maj 1890).