Johan Albert Butsch

Butsch, Johan Albert, f. 6 febr. 1800 i Borås, d. 2 mars 1875 å Brunsbo biskopsgård. Föräldrar: färgaren Ambrosius Butsch och Ulrika Brink. Student i Uppsala 20 okt. 1815;. disp. 15 maj 1819 (De pietismo; pres. S. Lundblad); fil. kand. 20 dec. 1820; disp. 18 apr. 1821 (In Apollinem hymnus Homericus svethice redditus, p. 1; pres. J. O. Höijer); fil. magister

14 juni 1821; teol. kand.

15 juni 1824; prästvigd 10 juni 182?; disp. 26 maj 1832 (Historia dogmatis de satis-factione Jesu Christi vicaria inde ab Anselmo Cantuariensi ad Hugonem Grotium per-ducta, p.. 1; pres. J. Thorsander); teol. lic. 15 juni 1832. Docent i teol. prenotioner och kyrkohistoria i Uppsala 27 juli 1824; tf. kalseniansk professor vt. 1826, ht. 1827 —vt. 1829 samt. vt. 1835; uppförd på första förslagsrummet till samma professur 31 jan. 1829; tf. professor i dogmatik och moralteologi ht. 1829—vt. 1830, vt. 1833—ht. 1834 samt ht. 1835; e. o. teol. adjunkt 28 jan. 1830; uppförd på andra förslagsrummet till professor i pastoralteologi 3 dec. s. å. och på första förslagsrummet till andre teol. adjunkt 6 juni 1831; andre teol. adjunkt samt kyrkoherde i Börje prebendeförsamling 10 nov. 1832; medarbetare i Allmän ecclesiastiktidning s. å.—1833; adjungerad ledamot av Uppsala domkapitel flera gånger under 1833; förestod de kateketiska övningarna vt. 1833—vt. 1836; prost i Börje 8 jan. 1834; e. o. ledamot av Uppsala domkapitel 15 febr. 1834; uppförd på andra förslagsrummet till professor i dogmatik och moralteologi 16 juni 1835; förste teol. adjunkt 13 aug. s. å.; examinator i studentexamen ht. s. å. och delvis vt. 1836; kalseniansk professor 30 apr. 1836; kontraktsprost över Ulleråkers kontrakt 5 juni 1837; biskop i Skara 1 sept. s. å.; bevistade riksdagarna 1840—48, 1853—54 och 1859—63; beredde kronprinsen Karl, arvfurstarna och prinsessan Eugenie till deras första nattvardsgång; ordförande i kommittén angående nya predikotexter 6 juli 1849—3 aug. 1850; uppförd på andra förslagsrummet till ärkebiskop 22 dec. 1851; ordförande i kommittén angående ny kyrkohandbok och katekesförklaring 9 juli 1852 (avgav förslag till ny kyrkohandbok 1854, reviderat förslag till dylik 1 nov. 1855 och förslag till ny katekes 5 juni 1856. samt senare yttranden); uppförd på första förslagsrummet till ärkebiskop 14 nov. 1855 men avsade sig utnämningen; bevistade kyrkomötet 1868. LLA i egenskap av biskop 1837; LNO 1838; KNO 1842; KmstkNO. 1844; teol. doktor 1844, promoverad 14 juni 1845; fil. jubeldoktor 31 maj 1872.

Gift 9 aug. 1838 med Vendela Margareta Lundblad, f. 30 apr. 1818, d. 7 juli 1890, dotter till biskop Sven Lundblad i Skara.

B: s farfars far Johann Butsch hade inflyttat från Tyskland och slagit sig ned i Borås såsom färgare. Både på fädernet och mödernet tillhörde han välbärgade eller rentav förmögna borgarsläkter i Borås, Redan från början tedde sig B: s levnadsväg i yttre avseende jämn och ljus samt fri från större svårigheter, och sådan förblev den alltjämt. Av naturen innerst vek och mycket känslig, mottog han i gosseåldern djupa intryck av den nöd, som fosterlandet 1808—09 fick erfara, men han fylldes också redan tidigt av en beundran för Karl Johan, som varade livet ut. Stor betydelse ägde för ynglingen hans inackordering som femtonårig student i dåvarande Uppsalaprofessorn, sedermera biskopen i Skara Sven Lundblads hem. Delvis torde det ha berott på denna förbindelse med Lundblad, att. B. efter vunnen filosofisk magistergrad beslöt att ägna sig åt teologiens studium. Såsom teolog kännetecknas B. av stor grundlighet i sitt studium och av lutersk bekännelsetrohet med någon dragning åt kristendomens mystiska sida. Något inflytande synes kunna spåras från den samtida s. k. spekulativa teologien i Tyskland och särskilt från Marheinecke. B. var föga produktiv som författare, men hans teologiska föreläsningar tillvunno sig mycket erkännande. Lång blev hans akademiska lärarverksamhet icke, emedan han redan vid trettiosju års ålder utnämndes till biskop i Skara efter sih faderlige vän Lundblad, vars dotter han kort därefter äktade. Vid sin brud skall han ha blivit vigd under de lönnar, som Jesper Swedberg skall hava planterat å Brunsbo biskopsgård.

Såsom biskop står B. omgiven av en mindre vanlig vördnad. Hans yttre framträdande såväl som hans inre egenskaper bidrogo därtill. Gedigen lärdom, klassisk klarhet, vare sig han begagnade modersmålet eller det gamla romarspråket, starkt utpräglad rättskänsla, ytterlig plikttrohet, vare sig det gällde större eller mindre ting i ämbetsutövningen, stor måttfullhet, som bland annat visade sig däri, att han icke slösade med sina ord men i stället talade väl, när han talade, en personlig värdighet, som inom sig slöt en ovanligt rik fond av mildhet och hjärtlig välvilja, samt framför allt en gammaldags svensk flärdlös, kallelsetrogen och från ytterligheter fri gudsfruktan — allt detta gjorde honom till en stiftets faderlige styresman, till vilken man såg upp med djup vördnad, Några svårare kyrkliga förhållanden inom sitt stift behövde han i allmänhet icke möta, och även detta harmonierade nog bäst med hans personliga läggning. Den s. k. predikosjukan uppträdde dock under hans tid — i början av 1840-talet — i vissa delar av Älvsborgs län. B., som själv besökte dessa trakter, ansåg det ifrågavarande fenomenet härröra från blandade andliga och kroppsliga orsaker och ingalunda endast vara verkan av religionssvärmeri. Sjukdomen borde därför påkalla prästens och läkarens förenade bemödanden. En andlig rörelse av helt annan och i stort sett sund karaktär mötte ock B. redan under hans första biskopstid i anslutning till den bekante prästmannen Mårten Landahls verksamhet. I förstone ställde sig B. icke sympatiskt därtill, men snart fann han, att Landahl var en mycket värdefull man, vilket han ock erkände. B. var mycket konservativ, i det att han för sin personliga del älskade gamla enkla vanor och icke gärna såg förändringar däri. Han talade ock i prästeståndet för ståndsprincipens bibehållande men ville gärna efterskänka oväsentliga ståndsrättigheter och förunna de orepresenterade att inrymmas i ett femte stånd.

Såsom ordförande i kommittén för utarbetande av nya predikotexter har B. inlagt en stor förtjänst om kyrkan, i det att det nya perikopsystemet allmänt erkännes vara synnerligen väl valt. Nära var det ock, att B. blivit ärkebiskop, men han undanbad sig tvenne gånger denna heder, första gången troligen därför, att hans blygsamhet bjöd honom att avstå förtroendeuppdraget åt den, som erhållit förslagsrum framför honom, andra gången åter, då hans utnämning ansågs viss, emedan hans rättskänsla och försynthet synas hava blivit kränkta av det sätt, varpå ärendet behandlades å högre ort.

En stor välgörenhet övade B., men helst i det fördolda, och denna hans egenskap i förening med gästfriheten på Brunsbo gjorde honom helt naturligt älskad och hans minne i vida kretsar välsignat. Karakteristiskt för B. är, att han genom uttryckligt förordnande förmenat sina otryckta skrifter, särskilt tal av olika slag, att överleva honom själv. Och hans tryckta skrifter äro varken många eller synnerligen ägnade att sprida ljus över hans person.