E Wilhelm Bergman

2. Emanuel WilhelmBergman, den föregåendes broder, f. 21 maj 1836, d 30 sept. 1897 i Stockholm. Elev i nya elementarskolan i Stockholm; student i Uppsala 22 maj 1856; avlade kansliexamen 29 jan. 1861. Idkade jordbruk å Björkfors i Norrbotten; e. o. amanuens i riksarkivet 9 febr. 1866; andre amanuens 30 dec. 1874; amanuens 16 nov. 1877; arkivarie 8 juli 1885; tillika riksarkivets räkenskapsförare; kyrkoråd i Finska församlingen i Stockholm. Fil. hedersdoktor vid universitetet i Helsingfors 31 maj 1897. LSkS 1876; RNO 1891; innehade en finländsk orden.

Gift 23 aug. 1862 med Angélique Emilie Peyron, f. 6 nov. 1833, d 20 sept. 1904, dotter till grosshandlaren och generalkonsuln Karl Adam Peyron.

B. inträdde på arkivbanan under en tid, då man utom och inom Sverige sökte lösa såväl det svåra gallringsproblemet som det ej mindre svåra problemet att underlätta utvinnandet av det för särskilda forskningsuppgifter betydelsefulla materialet genom att upplösa förvaltningsarkivens merendels formella gruppering av akterna och ersätta denna med en gruppering efter innehåll under samtidigt frånskiljande av sådana arkivalier, som ej syntes äga »historiskt» intresse. I de försök, som gjordes att i svenska riksarkivet tillämpa detta, numera på grund av de ursprungliga fyndomständigheternas betydelse, materialets storlek och undersökningarnas oförutsebara växlingar utdömda system, blev B. en outtröttligt flitig medarbetare, överallt inom den del av riksarkivets bestånd, som ordnats efter nyss antydda grunder, finner man spåren efter hans grupperingsförsök; bland handlingar, som av honom »fördelats och inordnats», märkas särskilt stora partier justitierevisionsakter och enskildas suppliker samt från vissa ämbetsverks arkiv överlämnade arkivalier. Det i längden hopplösa arbetet med de i sin lös-ryckthet gärna till synes ointressanta arkivfragmenten avlockade en gång (1882) B. reflexionen, att de av honom behandlade handlingarna ofta icke ägde synnerligen stort värde men just därigenom »stundom framkalla bryderi i avseende på bestämmandet av på vilken samling de rättast böra läggas», ett bryderi, som dock aldrig hos B. torde ha utlöst något tvivel om systemets berättigande. Det mest bestående resultatet av B: s ordningsarbete var sammanförandet av i leveranser från kammararkivet ingående handlingar från viktiga enskilda arkiv, främst M. G. De la Gardies då i detta fall den ur innehållssynpunkt valda grupperingen ofta något så när motsvarade den ur proveniensens synpunkt naturliga, undangjordes i varje fall en arbetskrävande förberedelse för dessa delvis mycket omfattande arkivs slutliga ordnande. B: s vetenskapliga skriftställarverksamhet var helt präglad av hans arbete i arkivet. Jämte fackskrifter, varibland märkas det av forskare ofta anlitade registret över rådslagen och de åt M. G. De la Gardies papper ägnade förteckningarna, offentliggjorde han ett antal källavtryck samt meddelanden och uppsatser från ganska skilda områden av vår historia. Betydelsefullast av dessa äro måhända några ur hembygdsintresset framsprungna undersökningar till Västerbottens historia, vilka bära vittne om och befruktats av hans långvariga och mångsidiga sysslande med ämbetsverksarkivens handlingar. På mödernet av finländsk härstamning, ägnade B. åt de i riksarkivet befintliga källorna till Finlands historia ett liknande intresse, som visserligen icke fann mera omfattande uttryck i hans produktion men som gjorde honom till en kunskapsrik, outtröttlig och oumbärlig hjälpare åt finländska forskare. Även i övrigt ådagalade B. under sin ämbetsutövning gentemot allmänheten en »intresserad tjänstvillighet, som sträckte sig vida över den formella rättens fordringar». — B: s personlighet präglades av samma varma religiositet, som gav brodern Karl Henrik Bergman hans särställning i svenskt kyrkligt liv. I hans litterära produktion återspeglas hans religiösa intressen och sympatier av några refererande eller direkt till källorna anslutna framställningar ur den svenska 1700-talspietismens historia samt av ett urval ur den franske teosofen Saint-Martins skrifter jämte kommenterande anmärkningar till dessa av den katolske mystikern Franz v. Baader, som han översatte och inledde med en biografisk skiss. Oaktat B. i sin opposition mot all intellektualism och abstrakt dogmatism på det religiösa området kände sig dragen till även utpräglat radikala religiösa företeelser och vissa former av mystik, förenade han personligen med det inre livets innerlighet en »ren och fast läroståndpunkt» (Mazer).