Swab, släkt

Swab (von Swab), släkt, som inkom till Sverige med Fredrik Schwabe (d 1677), vilken enligt en 1700-talsuppgift (Hülphers) föddes 1614, inflyttade 1630 från Salzburg, och var son till Thomas Schwabe, bosatt i Frankfurt an der Oder. Fredrik Schwabe gifte sig 1644 med rådmansdottern Catharina Reinkel i Falun och blev borgare där. Efter en tämligen misslyckad verksamhet inom kopparhandel och kopparproduktion erhöll han 1656 en statlig förtroendepost som konststatsinspektor i Falun.

Fredrik Schwabes son Anton Swabe (1655–1712) blev bokhållare vid kopparvågen i Falun 1682, och var även brukande bergsman. I sitt äktenskap med prästdottern Helena Bergia blev han far till bergsrådet Anders S, adlad S (S 1). I sitt andra äktenskap, med Christina Arrhusia, senare omgift med biskopen Jesper Svedberg, blev han far till överdirektören Anton S, adlad von S (S 2), vilken avled ogift och själv slöt sin adliga ätt. En brorsdotter till S 1 var Christina Elisabet S (1727–66), gift med lagmannen i Västernorrland Olof af Malmstén (bd 25).

Son till S 1 var Anders S (1723–70), vilken blev student vid UU 1732 och auskultant vid Bergskollegium 1740. Han kom därefter att bli engagerad i sin fars brors (S 2) bägge huvudprojekt, Skånska stenkolsverket nära Helsingborg och Ädelfors guldverk i Småland. Han var sålunda 1743–45 verksam som direktör vid det förstnämnda verket och upptäckte den fyndighet på vilken Bosarps stenkolgruva grundades 1746. Även efter att han lämnat denna tjänst deltog han i arbetet och ärvde 1768 en del av farbroderns andelar, vilka dock såldes av hans änka 1777.

S hade redan 1743 blivit anställd vid Ädelfors guldverk, återgick dit 1745 och utnämndes till direktör 1749. Han var Bergskollegiums stipendiat i kemi från 1746, blev hovjunkare 1750, och erhöll tur som bergmästare 1758. Han blev LVA 1753 och författade mellan 1747 och 1762 sex gruvtekniska arbeten, varav fem om Ädelfors, bland annat ett 1761 om det nya segregeringsförfarande (”precipitationssmältning”) som experimenterats fram där och som låg till grund för mer lyckosamma försök av Samuel Gustaf Hermelin (bd 18).

Son till Anders S var Anton S (1763–1809), vilken blev student vid UU 1776. Han kom liksom sin far och andra släktingar att ägna sin yrkesgärning åt den svenska gruvnäringen och disputerade 1780 på en avhandling om gruvbrytning i Sverige. Han blev auskultant i Bergskollegium 1779, vice notarie 1783, undermarkscheider 1784 och geschworner 1787. Han erhöll bergmästares titel 1793 och utnämndes följande år till bergmästare i Falun. Han blev adjungerad ledamot av Bergskollegium 1808 och assessor 1809.

S besökte 1792 med statsunderstöd bergverken i Sachsen och Ungern och framlade en del av sina rön i VAH; han blev själv LVA 1793. När Samuel Gustaf Hermelin påbörjade sitt stora inventeringsarbete över outnyttjade naturresurser i riket sände denne på egen bekostnad ut S och andra yngre tjänstemän i bergsstaten på olika uppdrag. Sommaren 1795 reste S tillsammans med markscheider Clas Wallman till Västerbotten och 1796 tillsammans med Carl Magnus Robsahm (senare adlad af Robson; bd 30, s 252) till Gästrikland, Hälsingland, och Härjedalen och Röros kopparverk i Norge, vilket dokumenterades i en journal som senare trycktes (Richter 1940). Dessa resor låg till grund för de bägge första kartorna i det s k Hermelinska kartverket, publicerade 1796–97. S:s anteckningar från resor 1797 till Svärdsjö, Dalarna, och till Alfta med flera socknar i Hälsingland, finns publicerade (Rostvik 1998). S författade även 1798 en utförlig beskrivning över Stora Kopparbergets malmfält.

S anlade 1799 en masugn vid Flät i Hälsinglands skogsbygder, men kom främst liksom sin äldre släkting S 2 och sin far att engagera sig i driften vid Ädelfors guldverk, där han införde nya metoder för guldframställning, vilken han kommit i kontakt med vid sina resor i Sachsen och Ungern. Från 1800 arrenderade han guldverket på 30 år, men efter hans död förföll verksamheten och lades ned 1822. De stora ekonomiska förhoppningar som staten haft på verksamheten kom aldrig att infrias. S avled ogift och slöt ätten på svärdssidan.