C A Waldemar Skarstedt

2 Skarstedt, Carl Abraham Waldemar, son till S 1, f 24 juli 1861 i Lund, d 8 febr 1931 i Sthlm (enl db för Falun, Kristine). Mogenhetsex vid H a l i Lund 8 juni 81, studier vid LU ht 81–86, amanuens vid LU:s bokauktionskammare 83–86, bibliotekarie vid LU:s teol fak 85–okt 86, lärare vid Kristinehamns praktiska skola nov 86–sept 87, medarb i Vermlands allehanda 1 nov 86–1 nov 87, red o utg av Praktiken i Kristinehamn 17 dec 86–29 okt 87, medarb i Kristinehamnstidn 1 okt–15 dec 87, red o utg av Reformatorn 22 dec 87–30 nov 88, medarb i Aftonbladet aug-nov 88 o 15 dec 89–1 mars 90, red o utg av Hudiksvalls allehanda 20 nov 88–14 sept 94, lärare vid Hudiksvalls praktiska skola 90–92, ombud vid folkriksdagen 93, led av styr för Nordsv tidn:fören 94–03 o 11–16, red, ägare o ansv utg av Falu-kuriren 19 maj 94–31, led av styr för Kopparbergs läns allm nykterhetsförb 95–31, lärare vid Falu praktiska skola 98V99, led av Falu stadsfullm 11–13, ordf i Dalarnas djurskyddsfören 04, led av styr för Systembolaget i Falun 11–16, av FK 12–14B, ordf i Sv förb mot vaccinationstvånget 12–15, red o utg av Vaccinations-granskaren 13–14, led av Frisinnade lands-fören:s förtroenderåd från 13, VD i Falu-kurirens ab 16-31, ordf i Gävle-Dala krets av Sv tidn:utg:fören 25–31, led av komm ang skyddskoppympn 30–31, ordf för Falu frisinnade fören.

G 16 okt 1892 i Hudiksvall m Maria Katarina Collini, f 8 maj 1865 i Bollnäs, Gävl, d 4 dec 1947 i Sthlm, Kungsh, dtr till stationsinspektoren o handlanden Georg (Göran) Henrik C o Catharina Wilhelmina (Mina) Fraenell.

Waldemar S växte upp i en högborgerlig miljö. Han bedrev studier vid LU under 1880-talet och verkade där som amanuens och bibliotekarie men avlade aldrig någon akademisk examen. Vid 25 års ålder började S istället försörja sig som lärare vid Kristinehamns praktiska skola. Det var nu han inträdde på de båda banor som han skulle följa i sitt vuxna liv: den vänsterliberale publicistens och nykterhetsmannens.

Som radikal liberal publicist gjorde S en snabb karriär. Efter några år som redaktör för bl a IOGT:s organ Reformatorn och Hudiksvalls allehanda handplockades han 1894 som redaktör för en nygrundad liberal ddning i Falun, Falu-kuriren. På den posten skulle han stanna ända till sin död. Han blev också ägare av tidningen.

Det var som tidningsman S gjorde sin huvudsakliga politiska insats, främst på det regionala planet. Stundtals var han även involverad i skeenden som uppmärksammades över hela landet, bl a var det Falu-kuriren som avslöjade Sven Hedins hot om militärkupp på officersmässen i Falun hösten 1913. S var även aktiv i rösträttsrörelsen, ledamot vid den första folkriksdagen 1893 och representant i Falu stadsfullmäktige. Han var också ledamot av FK under en kortare period. Inom det frisinnade partiet tillhörde S den vänstra flanken; han var aktiv i fredsrörelsen och motsatte sig under 1910-talet den partihöger som närmade sig de konservativas hållning i försvarsfrågan.

S var en närmast idealtypisk representant för det tidiga 1900-talets liberala nykterister, för det s k förbudsfrisinnet. Hos dem förenades politisk radikalism med en stark dragning till natur- och hembygdsromantik. Liksom i politiken präglades S:s karriär inom nykterhetsrörelsen mest av opinionsbildande insatser – i rörelsehierarkin hade han ingen framträdande plats. S hörde till dem som anlade tydliga partipolitiska aspekter på nykterheten. Som redaktör för ordensorganet Reformatorn tog han 1888 – under en av IOGT:s mest uppslitande konflikter – entydig ställning för den radikala och liberala falangen inom orden, och angrep den konservativa gruppering som under året bröt sig ur och bildade Nationalgodtemplarorden. Trots IOGT:s formella politiska neutralitet menade S att rörelsen borde verka öppet för allmän rösträtt. Han stödde även den radikala linjen i de inbördesstrider som präglade IOGT i början av 1900-talet i frågan om religiös neutralitet.

S var en av nykterhetsrörelsens mera framträdande historieskrivare. Han skrev en mängd kortare biografier över bemärkta nykterhetsmän, bl a i samlingen Nykterhetsrörelsens banerförare (1903). Hans perspektiv var typiskt för folkrörelsernas historietolkning, på så sätt att den egna rörelsens kamp framställdes som en marsch mot ljuset, ledd av en rad hjältar att följa och efterlikna. Bland dessa intog S:s morfar, Peter Wieselgren, en särskilt framstående plats.

S:s intresse för ett sunt och naturligt levnadssätt framgick inte bara av engagemang i nykterhetsrörelsen. Liksom många av sina samtida var han aktiv i en rad frågor med naturligheten som gemensam nämnare. S var sålunda vegetarian, djurskyddsaktivist och tobaksmotståndare. Mest framträdande var hans roll i rörelsen mot tvångsvaccinering, bl a som ordförande i Svenska förbundet mot vaccinationstvånget. Han hyste en i tiden inte ovanlig skepsis mot den medicinska vetenskapens självklara auktoritet.

Typiskt för de liberala nykteristerna i det tidiga 1900-talets Sverige var inte bara intresset för naturlighet och renlevnad utan också ett slags vänsternationalism med kulturhistoriska och hembygdsromantiska förtecken. S var sålunda aktiv i Föreningen för svensk kulturhistoria, men framför allt gynnade han som redaktör för Falu-kuriren den gryende hembygdsrörelsen i Dalarna. Med början under 1890-ta-let lät han ge ut ett antal äldre skrifter med anknytning till Dalarna i nytryck, vanligtvis som bihang till Falu-Kuriren. Bland titlarna fanns t ex Daniel Tilas Dagbok öfver H K H Kronprintsen prints Gustavs resa igenom Bergslagerna sept 1768 (1896) och Abraham Hulphers (bd 19) Dagbok öfver en resa igenom, de under Stora Kopparbergs höfdinge-döme lydande lähn och Dalarne år 1757 (1910–21).

Tidningens spalter upplåts även åt lokalhistoriska och etnografiska artiklar av hembygdsforskare och folkbildare som Karl-Erik Forsslund, Pehr Johnsson och Karl Hedlund. S medverkade själv med enstaka bidrag. Texterna samlades i volymerna Gammalt och nytt från Dalarne, som gavs ut från 1920-talets början och ett decennium framåt.