Johan Lorentz Munthe

1 Munthe, Johan Lorentz, dp 15 april 1729 i Karlshamn, d 27 april 1795 på Kvarnarp, Höreda, Jönk (enl Post- o Inrikes tidn:ar). Föräldrar: tullskrivaren Martin M o Anne Mary Fuus. Inskr vid LU 14 okt 43, ex juridi-cum 16 dec 51, tjänstg vid Göta hovrätt, borgmästare i Eksjö 31 maj 56—86, deltog i riksdagarna 65-66, 71-72, 78-79 o 86 (led av SU 65-66 o 71-72, av lagutsk 65-66), lagmans titel 7 febr 79, brukare av Kvarnarp från 86. 

G 18 juni 1760 i Eksjö m Charlotta Rebecka Cassel, f 22 okt 1734 där, d 18 febr 1793 där, dtr till borgmästaren Samuel C o Anna Christina Tiburtzia.

Efter avlagd juridisk examen tjänstgjorde M till en början i Göta hovrätt och utnämndes 1756 till borgmästare i Eksjö, där han snart intog en ledande ställning. 1764 valdes han till sin stads representant i borgarståndet och deltog sedan i samtliga riksdagar tom 1786 med undantag för 1769—70, då hans val underkändes av borgarståndet.

M anslöt sig från början till mösspartiet och invaldes 1765, ehuru nykomling, i SU. Redan under sin första riksdag framträdde han som en av partiets ledare. Han tillhörde dem, som krävde att G Kierman (bd 21) skulle arresteras. Som ledamot av stora deputationen och dess lagutskott deltog han i handläggningen av författningsfrågan. I tvisten om Fersens memorial angående bankhushållningen spelade han en viktig roll. När denne vägrade att delge utskottet sin till adeln ingivna skrift, kunde M framlämna en avskrift, som trots Fersens protester upplästes. Han hörde också till dem, som 24 febr 1766 krävde att Fersens handlingssätt skulle beivras. Med anledning av upprorsförsöket: i Västergötland vittnade M om det missnöje som rådde i landet, och han yrkade tillsammans med andra på att en ständernas kommission skulle tillsättas för att rannsaka om upprorsmannen Sven Hofmans (bd 19) förbindelser i Sthlm. Samtidigt uppträdde han ivrigt till tryckfrihetens försvar.

Efter tronskiftet framstod M vid frihetstidens sista riksdag som en av de ledande i sitt stånd. I talmansvalet ingrep han aktivt; själv invaldes han åter i SU och utsågs att deltaga i granskningen av de överklagade riksdagsmannavalen. Under överläggningarna om konungaförsäkran ifrågasatte han de adliga privilegiernas allmänna giltighet, och yrkade på privilegier också för de ofrälse stånden. M anslöt sig till den av prosten C Kröger (bd 21) föreslagna bestämmelsen om oavbruten regering och förbud mot nedläggande av ämbeten. Han verkade också med framgång för att endast skicklighet, erfarenhet och förtjänst skulle gälla vid tillsättning av ämbeten. Likväl anslöt han sig inte alltid till partiets radikala flygel. I riksrådsfrågan ville han begränsa licentieringen till tre av råden, och han varnade för att tillsätta en särskild deputation för att granska Nordencrantz' skrifter.

Närmast av kuriositetsintresse är M:s uppträdande 19 aug 1772, då han meddelade det församlade SU "en besynnerlig händelse, som sig på Kungliga slottet tilldragit", men hans ord vid detta tillfälle hörde till de sista som yttrades i den mäktiga församlingen. Om M hörde till dem, som arresterades efter statskuppen, är ovisst.

1778 och 1786 representerade M ånyo Eksjö i borgarståndet. Vid den förstnämnda riksdagen invaldes han i statsutskottet och vid den sistnämnda i bankoutskottet. Han räknades nu till Gustav III:s anhängare men utövade knappast längre något större inflytande. Han hörde dock till dem, som 1786 arbetade för att banken skulle ekonomiskt stödja inrättandet av spannmålsmagasin i alla rikets provinser. I juni 1786 angrep han tillsammans med några ståndsbröder källarmästaren M Kewenter (bd 21) för dennes memorial angående tidpunkten för riksdagens avslutning och gav därmed anledning till dennes lagförande och domen mot honom.

Efter avskedet från borgmästarämbetet 1786 ägande sig M åt skötseln av sin egendom Kvarnarp. Det bör slutligen framhållas att han påståtts vara identisk med barnvisans odödlige borgmästare Munthe (A Tegnér, Sjung med oss, mamma). Troligare är dock att borgmästaren ifråga är Carl Magnus M (1750-1809) i Karlshamn.