Carl Göran D Mörner

14 Mörner, Carl Göran Detlof, son till M 10, f 31 okt 1808 på Esplunda, Rinkaby, Ör, d 12 maj 1878 i Sthlm, Klara. Inskr vid UU 11 febr 25, jur fil ex 15 dec 27, kanslist vid kanslistyr:s exp 19 jan 28, jur utr kand 18 dec 29, auskultant i Svea hovrätt 22 dec 29, eo kanslist vid justitiefördeln av K M:ts kansli 24 dec 29, kammarherre 9 febr 30, eo notarie i Svea hovrätt 23 mars 30, v notarie 29 sept 31, eo fiskal där 33, deltog i riksdagarna 34–66 (led av allm besvärs- o ekonomiutsk 34–35 o 62–63, av exp:utsk 40–41, av lagutsk 40–41, ordf där 44–45, led av förstärkta statsutsk 40–41, 59–60 o 65–66, av statsutsk 50-51, av förstärkta KU 50–51 o 59–60, av talmanskonferensen 59–60, av förstärkta lagutsk 59–60, 62–63 o 65–66, av förstärkta bankoutsk 62–63 o 65–66, ordf i KU 65-66), led av FK 67–75 (led av särsk utsk 68), häradsh:s nhov 6 dec 34, fiskal i Svea hovrätt 30 sept 35, adjung led där 18 juni 36, led av övre borgrätten 27 mars 37–44, assessor i Svea hovrätt 27 dec 39, kamrerare vid Serafimerorden 23 nov 40–24 nov 51, hovrättsråd 22 febr 48–51, konsultativt statsråd 21 okt 51–april 58, president i kammarrätten 27 april 58–5 juni 74, direktör i LA från 29 maj 58, ordf i pensionskomm juni 58–sept 62, i riddarhusdir 28 april 60–62, i vattenrätts-kommjan 69–nov 70. — Serafimerriddare 12 maj 73.

G 10 sept 1861 i Sthlm, Klara, m frih Märta Charlotta Gabriella Leijonhufvud, f 8 juni 1826 i Arbrå, Gävl, d 17 okt 1906 i Sthlm, Oscar, dtr till översten frih Carl Greger L o Ulrika Eleonora Silfverstolpe.

Familjetraditionen bjöd att Carl Göran M tidigt förberedde sig för en ämbetsmannakarriär. Efter studier i Uppsala auskulterade han i Svea hovrätt, fick praktisk juridisk utbildning under lagmannen N Callerholm i Hedemora och blev slutligen hovrättsråd 1848. Under denna tid knöt han i arbetet nära vänskapsförbindelser med bl a P Ehrenheim (bd 12), som senare också blev hans hustrus svåger, och G A Sparre, sedermera justitiestatsminister.

Under riksdagarna, som M regelbundet bevistade från 1834, gjorde han sig tidigt känd för konservativa åsikter och han räknades som en av det konservativa lägrets mest pålitliga sympatisörer. Då Oscar I förändrade sitt statsråd i konservativ riktning 1851, utnämndes M till konsultativt statsråd. Hans politiska inställning uteslöt dock inte vissa reformsträvanden. Sålunda arbetade han redan på 1840-talet i riksdagen och senare i statsrådet för en utbyggnad av järnvägsnätet. Han ansåg, i strid med vissa av sina meningsfränder, att staten borde stå som huvudansvarig för denna för dåtida förhållanden nästan ofattbara ekonomiska satsning. M framhöll vid riksdagen 1853–54, att staten mer än enskilda bolag kunde förväntas ha en övergripande plan för järnvägsnätets dragning och utbyggnad, vilken på ett acceptabelt sätt kunde tillgodose det allmännas bästa. I bakgrunden låg också tydliga nationalistiska tankegångar. M ansåg att utlänningar inte borde få ett alltför stort inflytande över sv näringsliv. Han motsatte sig också förslag som syftade till att statens befogenhet att pröva utlänningars rätt att äga fast egendom skulle upphöra. Samhällets rättigheter måste tillvaratas. M hyste dock samtidigt i andra sammanhang en viss principiell misstro mot staten som företagare. Han menade att enskilda oftast skötte sina arbeten med större omsorg. M var i övrigt under sin statsrådstid negativ till en alltför expansiv ekonomisk politik och följaktligen ofta kritisk till finansminister J A Gripenstedts (bd 17) frihandelsvänliga reformer.

Ofta försvarade M det gamla regleringssamhället. En utmärkt plattform varifrån han kunde sprida sina idéer fick M då han utnämndes till president i kammarrätten. M var i denna egenskap — och under debatterna i adelsståndet i anledning av kommunallagskommitténs betänkande — en kraftfull motståndare till den kommunala självstyrelsen. Inför fattigvårdsreformén 1871 argumenterade han mot ett ökat kommunalt inflytande över fattigvården. Han ville bibehålla kammarrättens prövningsrätt och ansåg att inskränkningar i denna utlämnade den enskilde till det kommunala gottfinnandet. M hävdade samhällets understödsplikt och framhöll att reformförslaget i grunden förnekade den obligatoriska fattigvården.

M:s agerande i samband med representationsfrågans slutliga avgörande 1865 är väl dokumenterat. Han tillhörde de ledande motståndarna och deltog ivrigt i de aktiviteter de konservativa planlade och genomförde i avsikt att falla förslaget på hösten 1865. Han sattes i riksdagens inledning som ordförande i det inflytelserika KU och han var ordförande vid motståndarnas generalmönstring 17 nov ett par veckor före voteringen i stånden. M insåg att motståndarna måste ha ett alternativ till det k förslaget, om detta föll. Tillsammans med H Hamilton (bd 18) och A Posse utarbetade han ett förslag till ny representation som grundades på ståndsval. Det förelades dock aldrig riksdagen utan offentliggjordes först genom den utförliga reservation M ingav till adelsståndet 9 dec 1865.

I FK, där M invaldes som representant för Kronobergs län, deltog han aktivt i debatterna kring den försvarsreform som genomfördes 1873. Han motarbetade tillsammans med Hamilton reformkraven, motsatte sig eftergifter i indelningsbördan och ville om möjligt bibehålla indelningsverket.

Den oavlönade tjänsten som direktör för LA var inte bara ett hedersuppdrag, eftersom akademin då också fungerade som ett ämbetsverk med stort inflytande över bl a jordbrukspolitiken och jordbrukets utbildningsanstalter. M verkade med insikt och stort intresse för reformer inom näringen och av hans korrespondens med stipendiater, ämbetsmän och andra berörda framgår att detta arbete upptog mycket av hans tid.

Efter faderns död 1838 innehade M tillsammans med sina syskon släktgodset Esplunda. Efter några år inlöste han emellertid deras andelar och ägde därefter ensam godset. M synes dock huvudsakligen indirekt tagit del i dess förvaltning. 1872 lät han uppföra en ny huvudbyggnad.

M kan karaktäriseras som en rakryggad och ideologiskt medveten politiker med uttalat konservativa drag. Han ville bevara samhällsordningen och trodde på lagarna och deras ofelbarhet. Dessa egenskaper uteslöt inte ett intresse för reformer inom vissa givna ramar. Han uppges ha varit pålitlig, hederlig och outtröttligt verksam.