C Bernhard I Meijer

Meijer, Christoffer Bernhard Israel, f 10 dec 1848 i Malmö, S:t Petri, d 6 febr 1925 i Almesåkra, Jönk. Föräldrar: godsägaren o riksdagsmannen Christopher Bernhard Heinrich M o Maria Kristina Grönqvist. Elev vid Lunds h elementarlärov, inskr vid LU 16 sept 67, FK där 5 april 73, konststudier i Khvn ht 73, disp vid LU 22 maj 74, FD där 3 juni 74, korrespondent i Sthlm till SDS nov 75–sommaren 76, medarb i Ny ill tidn 80–83, chef för litt- o teateravd i Fria ordet dec 80–aug 81, red o utg av Jul-qvällen 81 (utg: bevis 15 dec 81)–86, teaterkritiker i Sthlms Dagbl febr–juni 83, medarb i AB jan 85–dec 86.

G 16 sept 1880 i Sthlm (enl vb för S:t Petri, Malmö) m Mathilda Carolina (Lilly) Anderson, f 12 sept 1861 i Malmö, S:t Petri, d 10 okt 1883 i Sthlm, Hedv El, dtr till kirurgiska instrumentmakaren Hans A o Mathilde Fredrikke Wilhelmine Röper.

Under studietiden engagerade sig Bernhard M i den studentskandinavistiska rörelsen och utgav 1870 dikten Vid Danska sångföreningens besök i Lund d. 7 maj 1870, där han besjöng Nordens enhet. Doktorsavhandlingen fyra år senare i ämnet estetik omfattade 56 sidor och hade titeln Om den sköna konstens väsende. Med utgångspunkt i Kants och framför allt i Boströms filosofiska tänkande kom M fram till slutsatsen att skön konst är skicklighet i förnuftig estetisk verksamhet. Han ansåg att denna verksamhet kunde bedömas efter en absolut norm som medgav objektiv rangordning bland dess produkter. Den normen var Personligheten eller Det äkta livet. Av en biografi krävde han t ex inte bara sanning och skönhet i formen utan också att den skulle "sätta läsaren i tillfälle att i andanom se den skildrade personen livslevande". Denna äkta idealistiska produkt skilde sig i viss mån från hans senare litterära alster. Idealismen bevarade han emellertid som filosofisk grund hela livet.

Efter disputationen flyttade M till Sthlm och försökte etablera sig som tidningsman och intellektuell. Han tog entusiastiskt del i den radikala litterära 80-talismen. Det har diskuterats hur nära lierad M var med dess ledande författare. När dessa 1885 gav ut Revy i literära och sociala frågor som ett manifest för Det unga Sverige, inleddes häftet med en programmatisk artikel av M. I 1886 års Revy ... tog dock Gustaf af Geijerstam (bd 17) delvis avstånd från M:s artikel. Han sökte därvid förgäves fylla den roll M likaså utan framgång sökt åta sig, nämligen som samordnare av Det unga Sverige. Det var ett alltför svårskött pastorat. Geijerstams desavouering var dock till stor del en ren försvarsskrift. Sällskapet hade fått utstå angrepp för bl a kotteribildning. Försvaret var desto nödvändigare som M förklarat att det "snart nog skulle sätta socialismen på sitt program". Många av dess medlemmar, bl a M, Geijerstam, Oscar Levertin, Ola Hansson och Hellen Lindgren, var anställda i AB, som redigerades av den starkt socialistfientlige Gustaf Retzius. Efter M:s artikel började Retzius en rad omplaceringar och avskedanden. M själv flyttades från litteraturavdelningen till riksdagsreferatet; med 1886 års utgång lämnade han tidningen. Kotteriet i sin helhet var fördrivet ur AB 1887.

1888 gav M ut romanen Excelsior! En fantasts historia. Den är uppenbart självbiografisk. Huvudtemat är konflikten mellan gammalt och nytt, mellan ungdomlig idealistisk sanningslidelse och krass realism, mellan den nya litterära rörelsen och det etablerade samhället, allt fokuserat i motsättningen mellan M:s alter ego Ragnar Möller och dennes far. Excelsior nedgjordes i samtliga tidningar och den blev M:s enda roman. – Lika liten framgång hade M som skådespelsförfattare. 1913 och 1914 utgav han två kortpjässamlingar. Att döma av repertoarförteckningarna har de förblivit ospelade. De karaktäriseras – liksom Excelsior – av moraldiskussion och intellektualism snarare än av dramatik och liv.

Tre år före sin död publicerade M den 62-sidiga skriften Gud. En gammal fritänkares nya gudsbegrepp. Han sökte där förena tanken på en allsmäktig och god Gud med de påträngande iakttagelser av lidande i ofattbar skala som världskriget erbjöd. Han samlade darwinistisk utvecklingslära, haeckelsk monism och boströmiansk idealistisk filosofi till en syntes, där Gud, världens upphov, själv är underkastad de lagar som gäller för skapelsen.

För eftervärlden har M säkerligen haft störst betydelse som lexikograf. Han deltog i redaktionen för NF:s första upplaga och han var huvudredaktör för de första banden (A–C) av dess berömda andra upplaga. Sjukdom tvang honom dock att lämna detta verk. Ensam gav han ut Svensk-historiskt hand-lexikon (1882) och Svenskt literatur-lexikon (1886) med speciell tonvikt lagd på "vår allra yngsta literatur". Det senare arbetet hör således på sätt och vis till M:s 80-talistiska kotteriansträngningar.

Under ett tiotal år från 1875 var M fast medarbetare i flera tidningar. Dessutom lämnade han tillfälliga bidrag till olika publikationer. Han skrev bl a under signaturerna B. M., Bernardo, Br, och Fidelio.