Modée, släkt

Modée, släkt, vars sv stamfar ömsom (Svea hovrätts arkiv E VI a 2 a a: 137:18, f 4 o 6, samt 206:17, f 27, 29 o 29v) skrev sig Julius Modeus och Gillis Mode (d något av åren 1661–63 enl RR). Han var född i Holland (Svea hovrätts arkiv E VI a 2 a a: 206:17, f 13v), men de tidigast i början av 1700-talet belagda ättartavleuppgifterna (v Schantz) om förfäder i hög social ställning i Utrecht har ej kunnat verifieras i arkiven där. Han uppges (M 1116; Sköldebrevsaml) ha varit i sv krigstjänst i 42 år och kan beläggas som fänrik tidigast 1621 samt tjänstgjorde 1622–23 i Riga (Likv 4:7). Han befordrades till kapten senast 1625, till överstelöjtnant mellan 1626 och 1632 och till överste senast 1655 (SRP) samt uppger sig 1661 (Svea hovrätts arkiv E VI a 2 a a: 206:17, f 33) vara överste för ett infanteriregemente. Ättartavleuppgiften, att han skulle ha blivit generalmajor, måste vara oriktig, eftersom han 1663 (RR) efter sin död nämnes som överste. 1659 var han kommendant i Windau i Kurland, där han 15 sept efter en kort belägring måste kapitulera, då den av danska krigsfångar bestående besättningen lagt ned sina vapen (Fagerlund). 1626 (Svea hovrätts arkiv E VI a 2 aa: 206:17, f 17) gifte han sig med den 1604 stupade ryttmästaren Åke Bengtssons dotter Beata Örnflycht (d tidigast 1653 enl Svea hovrätts arkiv E VI a 2 a a: 214:4, f 7£), och av sin svärmor Margareta Farensbach fick han godset Eijefer i S:ta Anna, Estland. Från aug 1652 föreligger koncept till ett adelsbrev för honom med namnet Modee von Chronenburg – hans mor uppges (v Schantz) ha varit dotter till en holländsk rådsherre vid namn Johan von Cronenburg – men detta koncept har i motsats till andra adelsbrevskoncept från denna tid varken datum eller sådan tergalpåteckning att det kan anses vara godkänt; brevet är ej infört i RR, och han blev aldrig introducerad på riddarhuset.

Hans son Reinholdt Modeus eller Modee (1629–91) kom i sv krigstjänst 1645 (Adelsbrev) men gick sedan i rysk tjänst och blev där 1653 vid artilleriet först kapten och sedan överstelöjtnant (M 1116). Då kriget mellan Sverige och Ryssland bröt ut 1656, flydde han till Karl X Gustav i Frauenburg och förordnades till överstelöjtnant vid fältartilleris täten (M 1116; Sköldebrevsaml). 1657 blev han inspektör för arsenalen och tyghusen i Preussen och Pommerellen (Carlbom). 1658 och 1659 skrev han brev från Marienburg (E 297; M 1292). Han blev 1661 överstelöjtnant vid Skaraborgs regemente, adlades 1663 och var från 1674 till sin död överste för Bergsregementet (från 1680 Drottningens livregemente till fot och från 1694 Garnisonsregementet i Malmö) och samtidigt från 1675 kommendant i Malmö stad, där hans regemente var förlagt i garnison. Han begravdes i S:t Petri kyrka i Malmö.

Han var svärfar till generallöjtnanten Georg Lybecker (bd 24) och far till Charles M (d 1736). Denne var i fransk krigstjänst 1696–1702, deltog i sv tjänst i belägringen av Thorn 1703, sårades i vänstra benet i slaget vid Holowczyn 1708, blev tillfångatagen i slaget vid Poltava 1709, fördes 1710 till Sol Vytjegodsk vid Dvina och kom hem 1722, då han blev överstelöjtnant. Hans äldre bror Henrik M (1667–1743) deltog i några holländska sjöexpeditioner i Engelska kanalen från 1688 och i sv tjänst vid landstigningen på Själland 1700, försvaret av Stralsund 1711–12 och slaget vid Gadebusch 1712 samt blev tillfångatagen vid Tönnings kapitulation 1713. Efter någon tids fångenskap i Tönder i Sönderjylland flydde han sjöledes till Amsterdam, varifrån han till lands begav sig till Stralsund (M 966). Senare deltog M i norska fälttåget 1718 och fick 1719 befälet över de till Norrköpings försvar mot ryssarna sammandragna uppbådsstyrkorna. 1720 fick han överstelöjtnants karaktär. Deras äldste bror, Julius M (1657–1740), kom i sv krigstjänst redan 1674, deltog som page i Johan Gyllenstiernas ambassad till Danmark 1680, följde ett skepp till Portugal 1681 och deltog i kriget i Ungern 1687, landstigningen på Själland 1700, belägringen av Thorn 1703 och tåget till Sachsen 1706 samt blev svårt sårad av fyra kulor i halsen, ena axeln och bröstet i slaget vid Holowczyn 1708. Efter att ha blivit tillfångatagen i slaget vid Poltava 1709 fördes han till Kostroma vid Volga, varifrån han kom hem 1722. M fick då överstes titel. Han blev 1734 kommendant på Bohus och fick avsked 1740.

I äktenskap med en dotter till generallöjtnanten friherre Barthold de Mortaigne (bd 11) var Julius M far till kanslirådet Reinhold Gustaf M (M 1). I sitt äktenskap med en sondotter till landshövdingen friherre Anders Grelsson Lindehielm (bd 23) blev denne svärfar till v presidenten Pehr Georg Fahnehielm (bd 15) och far till stammodern för släkten Egerström (bd 12). Bland sönerna var Gustaf M (1733–1801), som deltog i pommerska kriget och blev överste 1790. Hans dagbok från resan till Pommern 1757–58, hans huvudbok 1783–96 och hans anteckningar i artillerivetenskap mm finns i Westinska samlingen i UUB. En annan son var amiralen Carl Wilhelm M (M 2), som blev svärfar till generallöjtnanten och statsrådet greve Axel Otto Mörner och till amiralen friherre Magnus Daniel Palmquist. På manssidan torde släkten M ha dött ut med M 2:s son Gustaf Eric M (1777–1828), som deltog i sjöslagen vid Högland 1788 och Ölands södra udde 1789, blev kabinettskammarherre 1809, fick överstes karaktär 1814 samt blev överste i flottorna och överadjutant hos konungen så och generaladjutant 1815.

Intet genealogiskt samband med denna släkt har kunnat dokumenteras för ett antal personer med samma namn i Östergötland och Småland, bla kh Erik Julius M (1741–1810) i Västra Harg, Ög, vars far, som var kornett, skrev sig Julius Modéer.