Axel H I Lutteman

1 Lutteman, Axel Hugo Isidor, f 27 sept 1880 i Sthlm, Kat, d 6 april 1920 där, Hedv El. Föräldrar: kusken Axel Gustaf Theodor Andersson o Anna Charlotta Högren. Mogenhetsex vid Södra latinlärov i Sthlm vt 99, inskr vid UU ht 99, teol fil ex 29 maj 01, teor teol ex 15 sept 03, prakt teol ex där 15 dec 03, prästv 20 dec 03, v pastor i Amsbergs kapellförs, Stora Tuna, Kopp, 04–05, i Lundby, Vm, 05–06, predikant vid Mikaelskapellet i Uppsala 1 okt 05–31 dec 07, Sv kyrkans diakonistyr.s resesekr för ungdomsvård 1 jan 11–15 febr 12, komminister i Köping 13 maj 11 (tilltr 12)–17, lasarettspredikant där 1 maj 12–17, diakonistyr:s stiftsombud 13, led av Västerås stiftsråd 14–19, sekr där 14–17, bitr förste sekr i diakonistyr 17, ord förste sekr där från 18, TL vid UU 31 jan 20.

G 4 juni 1912 i Härnösand m TK Ester Lundström (L 2).

I föräldrahemmet rådde en kristlig anda. Axel L var studiebegåvad. I gymnasiet fann han i den nästan jämnårige kyrkoherdesonen J Landquist (bd 22) en vän, med vilken han kunde diskutera litterära, religiösa och moraliska frågor. Från denna tid mindes L särskilt att G Hauptmanns revolutionära arbetardrama Vävarna gjort ett starkt intryck på honom. Närmast för att göra sina föräldrar till viljes började L studera teologi. Faderns plötsliga död påsken 1902 blev en vändpunkt i L:s liv, och han tvekade inte längre om valet av levnadsbana.

Efter prästvigningen 1903 tjänstgjorde L som vice pastor i Amsberg och Lundby, där hans medryckande väckelseförkunnelse fick gensvar i vida kretsar. Han anordnade också bibelsamtal, friluftsgudstjänster, ungdoms-och symöten, husförhör och söndagsskolfester. Han vann sin biskop Nils Lövgrens förtroende och blev dennes privatsekreterare, vilket ledde till att han fick anknytning till andra kristliga sammanslutningar som t ex KFUM.

Under åren som predikant vid Mikaelskapellet i Uppsala kom L i kontakt med den ungkyrkliga uppsalarörelsen under dess genombrottsår. Han började forska och rönte stark påverkan av E Billing och N Söderblom, ungkyrkorörelsens initiativtagare. Under en studieresa till England 1908 fick L upp ögonen för den anglikanska kyrkans försök att nå arbetarklassen med sitt budskap.

I en "religionspsykologisk studie" granskade L ungsocialisternas tidning Brand för året 1910 (studien ingår omarbetad i L:s otr lic:avhandl Det religiösa inslaget i socialismens teleologi 1920). Han hävdade att de ungsocialistiska klubbarna till sin natur inte var så mycket politiska som religiösa, där troende sökte uppbyggelse.

Den s k korstågstanken, som särskilt grep de yngre i ungkyrkorörelsen med M Björkquist i spetsen, ledde till att dess medlemmar parvis drog land och rike runt för att väcka menigheten till insikt om att folkkyrkan var allas andliga hemvist. L deltog med liv och själ i hetsiga Folkets hus-debatter om kristen tro och moral. Han ansåg att offentliga debatter var en effektiv arbetsmetod. I linje med sina ovan berörda forskningar hävdade han att socialismen bottnade i ett religiöst behov och att animositeten mot gudstjänsten berodde på att denna uppfattades som något auktoritärt. L ville bryta igenom de "täta törnehäckarna" (L:s eget uttryck) som skilde arbetarna från kyrkan.

Även sedan L som komminister i Köping fått sin tillvaro fastare tryggad, fortsatte han denna apologetiska fronttjänst, nu ofta som värd och inbjudare. På Johannisdal (nära Köping) sammanförde han under tre somrar (1912, 1913, 1915) representanter för kyrka och arbetarklass till fria diskussioner. Ett ovärderligt stöd hade han i sin maka Ester (L 2). Han strävade efter att vara "en präst för alla".

När befattningen som förste sekreterare i Sv kyrkans diakonistyrelse (SKDS) anförtroddes honom, innebar detta en befordran till större uppgifter och förflyttning till Sthlm. Han mottog kallelsen med stor tillfredsställelse, särskilt som han fick fria händer för nya uppslag. En njurinflammation ändade emellertid två år senare hans liv.

I L:s aktiva och mångskiftande gärning tog han sig alltid tid, hur upptagen han än var, för enskilda själavårdssamtal, när det behövdes. Bakom den briljante talaren och organisatören doldes en inåtvänd mystiker. Det har sagts om honom att bättre än på predikstolen och vid förhandlingsbordet trivdes han inom altarrunden.