C Albert Lysander

2 Lysander, Christian Albert, son till L 1, f 27 juni 1875 i Lund, d 19 mars 1956 i Malmö, S:t Petri. Mogenhetsex vid Lunds h a l vt 93, utex från Frans Schartaus praktiska handelsinst, Sthlm, 31 maj 94, kontorist i Sthlm 94–95, inskr vid LU ht 95–vt 02, teol fil ex där 14 dec 97, teor teol ex 17 sept 01, prakt teol ex 24 maj 02, prästex i Lund 5 o prästv 6 juni 02, pastorsadjunkt i S:t Petri förs, Malmö, 1 okt–31 dec 02, kyrkoadjunkt där 1 jan 03-1 dec 09, lär vid Tekla Åbergs h lärov för flickor, Malmö, 03–13, predikant vid Malmö asyl 21 nov 04–1 dec 09, led av Malmö fattigvårdsstyr 07, ordf där 25–28, v pastor i S:t Petri 1 dec 09, reg:pastor vid Kronprinsens husarreg 09–13 o 15–28, led av stadsfullm i Malmö 10–28, v ordf 18–19 o 1:e v ordf 27–28, kh i S:t Petri 13 aug 12 (tilltr 1 maj 14)–1 april 50, inspektor vid Malmö h lärov för flickor 14–32, led av kantorskomm jan–maj 15, av kyrkobokföringskomm juni–aug 15, reg:pastor i Kronprinsens husarreg 15–28, ordf i Malmö sammansatta kyrkoråd o gemensamma kyrkostämma 22–31, frater superior i Sodalitium confessionis apostolicae 22–44, inspektor vid Malmö h a l för gossar 27–46, kontraktsprost i Oxie kontrakt 1 maj 29–31 dec 48, ordf i Malmö kyrkofullm 32-38, tjänstg eo hovpredikant från 17 juni 35, led av Lunds stifts domkapitel 1 jan 37–27 juni 42, av kyrkomötena 38 o 41.

G 30 mars 1906 i Malmö, S:t Petri, m Anna Möller, f 6 juli 1877 där, ibid, d 10 juli 1961 där, ibid, dtr till stadsläkaren Otto Julius Ulrik M o Magdalena Mathilda Fredrika Klein.

Albert L avlade mogenhetsexamen i Lund med högsta betyg i matematik och fysik och genomgick sedan Frans Schartaus handelsinstitut i Sthlm. 1894–95 hade han anställning på affärskontor där. Vad som förde honom över på den teologiska banan är okänt, men inflytande från modern torde ha medverkat. Den dåtida lundensiska universitetsteologin har knappast utövat något starkare intryck på honom, däremot den äldre lundateologin med dess starka högkyrklighet. Påverkan kan också spåras från danskt kyrkoliv i dess grundtvigianska form. L blev ingen lärd teolog utan var snarare skeptisk mot teologins förmåga att fixera trosinnehållet. Från honom härstammar det bekanta yttrandet: "Jag saknar filosofisk läggning, men jag har aldrig saknat den".

I okt 1902 kom L som adjunkt till Malmö S:t Petri, där han skulle komma att utföra hela sitt livsverk. Han var därtill under flera år en uppskattad regementspastor vid Kronprinsens husarregemente. Efter en valstrid, som delvis fördes i pressen med många politiska inlägg (bl a av Värner Rydén), blev L 1912 kyrkoherde i S:t Petri och kom under sin långa tjänstgöring där att växa samman med sin församling. Genom sitt giftermål blev han befryndad med stadens gamla familjer. I det kommunala livet tog han livligt del. Han blev bla invald i stadsfullmäktige, där han under två perioder innehade ordförandeposter. Han blev prost i sitt eget kontrakt och ombud för stiftets prästerskap i kyrkomötet och domkapitlet. I frimurarorden nedlade L ett högt skattat arbete, som förde honom till posten som ordens högste prelat. L var den mest betydande initiativtagaren till stiftandet (1919) av Den apostoliska bekännelsens brödraskap (Sodalitium confessionis apostolicae) och under en följd av år dess frater superior. Samfundet stiftades "till inbördes hjälp att fördjupa, stärka och ordna medlemmarnas andliga liv".

Som predikant i samma kyrka under nästan ett halvt sekel samlade L under sin predikstol en växande och trogen församling, vilken genom radioutsändning ytterligare utvidgades. Hans predikan var lättförståelig och aktuell och på samma gång bibliskt förankrad och djupt uppbygglig. Med trohet mot evangeliet förenade han en klar förståelse för sin tids behov och frågeställningar. Ordvalet var enkelt, fritt från teologiska specialuttryck och uppbyggelsespråkets klichéer och salvelse. Han kunde åt stunden ge en religiös lyftning, som i sin korta predikan vid de tre nordiska konungarnas möte i Malmö 19 dec 1914. En särskild genre utgör den samling Fältpredikningar (1914) som han utgav som en hälsning till sitt gamla regemente. Albert Wifstrand har i sin studie över den andliga vältaligheten uppmärksammat L:s predikospråk. Han talade med fast och klar röst utan alla gester eller åtbörder. Predikningarna var fullt utskrivna; ingenting lämnades åt improvisationen.

I tidens kyrkliga strömningar får L räknas till den modifierade högkyrkligheten med anglikansk anstrykning. Han ägde en ekumenisk förståelse och en stor kännedom om den romersk-katolska kyrkan. Mer än sin samtid förstod han dennas tradition. Han brukade flitigt kyrkans skrud, återinförde korstecknet och lyfte kalken under läsningen av konsekrationsorden. Efter tacksägelsen för de döda infördes själaringning. Han tillhörde också de första som ivrade för den engelska prästdräkten, den vända kragen och mörk kavaj. Som kyrkoherde i Petri genomförde han ett rikare gudstjänstliv, dagliga morgonandakter vid altaret och tätare tillfällen till nattvard. Mot dessa L:s strävanden samlades en krets, som i skriften Rom eller Wittenberg uttryckte mera ortodoxt lutherska uppfattningar.

Redan som ung präst (1908) hade L gjort en studieresa till Nordamerika; han ville där följa emigranternas öden och lära känna vår dotterkyrka Augustana. Han blev i fortsättningen en flitig resenär och besökte de flesta av Europas länder samt Palestina. Med sin snabba och eleganta penna beskrev han också sina iakttagelser såväl av kyrko- och fromhetsliv som av kulturlivet i allmänhet i ett antal reseböcker, som Kyrkliga resebilder (1920), Kors och tvärs (1929) och Kring det Heliga landet (1936). Som minnestecknare vid fyra prästmöten (1919, 26, 32, 38; inalles 243 levnadsteckningar) har han genom sin stora personkännedom, allmänna bildning och varmhjärtade humor gjort ett beundransvärt arbete, även om karakteriseringen någon gång slår fel.

L intog en bemärkt plats i sv kyrkoliv under 1900-talets första hälft. Han ägde en fast präglad kyrklig åskådning och strävade efter förnyelse av kyrkolivet i högkyrklig anda. Med naturlig säkerhet rörde han sig i alla kretsar. Hans konversation var fyndig och spirituell.