Albert T Lysander

1 Lysander, Albert Theodor, f 29 maj 1822 i Gbg, Kristine, d 25 april 1890 i Lund. Föräldrar: klädeshandl Sven L o Anna Dorothea Winckler. Elev vid N Beckmans privatskola, Gbg, 33, vid Gbgs gymnasium 37–40, studentex i Lund 29 sept 40, inskr vid LU ht 40–vt 48, filol kand 20 juni 43, FK 20 juni 45, disp 31 maj 47, mag 23 juni 47, doc i latinska språket o litteraturen vid LU 9 juni 48–59, adjunkt i äldre och nyare litt:hist 24 maj 59–64, prof i romersk vältalighet o poesi vid LU från 22 jan (tilltr 4 mars) 64, rektor vid LU 75–76. – LVVS 66.

G 5 juli 1859 i Remmarlöv, Malm, m Christina Apollonia Broomé, f 23 jan 1837 i V Sallerup, d 19 aug 1910 i Lund, dtr till prosten Gustaf B (bd 6) o Christina Apollonia Schönbeck.

Albert L:s far grundade ett ursprungligen förmöget köpmanshus i Gbg. I hemmet handleddes L:s studier till en början av modern. Vid Göteborgs gymnasium mötte han första gången J G Ek (bd 12), då lärare vid gymnasiet. 1840 blev L student i Lund, där han kom att stanna under återstoden av sitt liv. Hans huvudstudium var latinet; han blev en kännare av detta språk i dess olika skeden och utsträckte sina studier även till italiensk litteratur.

L:s förre lärare Ek, som 1843 övertagit den latinska professuren i Lund, blev nu hans handledare vid universitetsstudierna, och han kom 20 år senare att efterträdas av L. Med de filologiska studierna förenade L litteraturstudier på de mest skilda områden, och han hade dessutom möjlighet att grundlägga en egen betydande boksamling. Sedan L midsommaren 1847 promoverats till magister och lagt fram en avhandling om Horatius, kallades han till docent i latinska språket och litteraturen.

Med universitetets större resestipendium kunde L företa en resa till Italien och södra Frankrike, som varade hela året 1853. Berättelsen över resan, som väl bildade glanspunkten i hans liv, visar honom äga en mer än vanligt ingående förståelse för antikens litterära, historiska och arkeologiska traditioner och deras sammanhang med varandra. Påtagligt är hans intresse för de latinska inskrifterna, möjligen inspirerat av Th Mommsens första, kort förut utgivna inskriftssamling. Annars återfinns intryck och lärdomar från resan endast i ett par uppsatser. Från det universella antikstudiet återgick L till den filologiska och litterära linjen, den för befordran mest nyttiga, då han 1859 ingick äktenskap med en av döttrarna i det Brooméska prästhemmet i V Sallerup. Hans stort upplagda romerska litteraturhistoria hade utkommit med ett band (1858, genom Carl Dückers mecenatskap) men fler delar blev det inte; arbetet utmärker sig genom grundlighet och noggrannhet.

Flitigt deltog L i det litterära och sociala liv, som under 1850-talet blomstrade inom Akademiska föreningen i Lund. Frukter av denna verksamhet föreligger i Tre föredrag i Akademiska föreningen (1855), i uppsatsen om sagospelet Lycksalighetens ö samt i Lunds studentkalender 1863. Väl bevandrad på flera av litteraturens områden var han t ex vår förste betydande kännare av S Kierkegaard och gjorde också i en uppsats (1851) den sv allmänheten förtrogen med dennes idéer, en uppsats, som Kierkegaard själv sägs ha varit tillfredsställd med. L stod som rådgivare åt C A Hagberg vid utarbetandet av dennes Shakespeare-översättning och åt V Rydberg vid dennes översättning av Faust. Den moderna litteraturen ägnade han alltid ett betydande intresse. Genom sina spirituella litteraturuppsatser i Nya Dagligt Allehanda (1859–63) vann han också ett namn inom publicistiken. I Sthlms högskoleförening höll L (1871) föreläsningar om Goethes Faust och jämförde detta diktverk med Dantes Gudomliga komedi, Atterboms Lycksalighetens ö och Ibsens Peer Gynt. För honom sammanföll Goethes livssyn med kristendomens. På bokförläggaren A Bonniers initiativ åtog sig L utgivningen av en textkritiskt godtagbar upplaga av C J L Almquists skrifter. Till texten fogade L en levnadsteckning (1878), "en skarpsinnig och för sin tid epokgörande framställning, om också starkt färgad av sin författares borgerliga idealism och tvärsäkra omdömen" (Olsson). För L var Almquist en föga komplicerad person och en medelmåttig diktare.

1864 hade L utnämnts till professor i romersk vältalighet och poesi vid LU, en professur som ansågs vara universitetets mest ansträngande. Latinet ingick nämligen obligatoriskt i fil kand- och andra examina. På initiativ av professorn i grekiska C W Linder (bd 23) och med stöd av kollegan i ämnet latin bildades 1865 efter tyskt mönster seminariet i klassiska språk, det första i sitt slag i Sverige. L förestod seminariets latinska avdelning till 1873. Övningarna omfattade historiskt exegetiska tolkningar av latinska författare samt övningar i paleografi, litteraturhistoria och metrik. Själv föreläste L med förkärlek över de romerska skalderna. Liksom sin kollega i Khvn J N Madvig ville han höja de klassiska studierna och också förmedla kännedom om och förståelse av forntiden.

L var en originell och mångkunnig person med omfattande litterära och språkliga intressen. "Han hade ständigt något tänkvärt att säga, gärna också något spirituellt, och man lyssnade alltid uppmärksamt till hans ord", säger Esaias Tegnér d y och tillägger: "Hans röst var ej stark, och hans herravälde över språkets konsonanter, särskilt dess s-ljud, var visst icke oinskränkt". Brodern Elof Tegnérs omdöme är mera snävt, men han menar dock, att L som litteraturhistoriker stod framför Gustaf Ljunggren (s 23). "Han var ängsligt mån om ensamhetens frihet och stillhet, men tillika högst sällskaplig, och det var honom ett behov att bereda sin omgivning glädje och trevnad" (Cavallin). – L bebodde den Lilienbergska gården (nu på Kulturens område), där ett rikt sällskapsliv utvecklades. Hans originalitet återspeglas i flera samtida anekdoter.