J Fredrica (Fredrique) Löf

Löf (Löven), Johanna Fredrica (Jeanette Fredrique), f 7 dec 1760 i Sthlm, Klara, d 17 juli 1813 i Torsåker, Söd. Föräldrar: k taffeltäckaren Johan Gottfrid Löwe (Löf) o Catharina Charlotta Stålhammar. Aktris vid K teatern 88–08. – Ogift.

Fredrique L var vid mitten av 1780-talet elev till den franske skådespelaren J M Monvel som vistades i Sthlm 1781–87 och även var lektor hos Gustav III. L debuterade 6 maj 1788 med framgång på K teatern som Siri Brahe i Gustav III:s pjäs Siri Brahe och Johan Gyllenstierna och ansågs allmänt som en av denna scens mest framstående skådespelerskor. C C Gjörwell skrev 1792 till sin dotter fru Lindahl: "På dramatiska teatern är mamsell Löf första aktrisen både till själ och kropp" (Personne, 1, s 209), och Marianne Ehrenström talar i sina minnesanteckningar om hennes påfallande skönhet och grekiska drag, om hennes både klara och milda röst och charmfulla väsen.

Bland L:s övriga scengestalter märks grevinnan i Gustav III:s Den svartsjuke Neapolitanaren, Eugénie i Klosteroffren av Monvel, titelrollerna i Voltaires Semiramis och i Racines Athalie, Roxelane i Favarts Soliman den andre och inte minst titelrollen i Gustav III:s och J H Kellgrens Drottning Christina. – Enligt en uppgift (återgiven hos Dahlgren) kunde L inte själv läsa utan fick lära sig sina många roller genom andras förläsning. Carl Gustaf Leopold har i brev till Gustav III omtalat hur han träget pluggat roller med den stora skådespelerskan (Holmberg).

L, som liksom sina vackra systrar hörde till den gustavianska tidens galanta Sthlm, hade döttrar födda 1779 och 1780 och en senare född son (jfr Örnberg). Ca 1790–92 hade hon ett förhållande med Kellgren (bd 21, s 30 f), som delvis för att skaffa henne en lämplig roll översatte Voltaires drama Olympie. Under flera år hade hon ett förhållande med skulptören J T Sergel och umgicks i Sthlms konstnärssocietet. Sergel talar i sina brev ofta om hur han spisat middag eller druckit kaffe i hennes våning vid Gustav Adolfstorg. I ett brev jan 1813 berättar han att L flyttat till sin måg på landet och att hon blivit sinnesrubbad. Han har gjort flera karikerande bilder av henne i 40-årsåldern, då hon börjat få en viss rondör.

L:s syster Euphrosina (Euphrosyne) (1772–1828) gjorde sig också känd som skådespelerska. Hon debuterade 1790 som Märta Banér i Gustav III:s skådespel Gustaf Adolfs ädelmod och var under 1790-talets första hälft aktris vid K teatern men hade sällan huvudroller. Hon efterträdde Sophie Hagman (bd 17) som hertig Fredrik Adolfs mättress.