Nils I Löfgren

Löfgren, Nils Isak, f 28 sept 1797 i Högsby, Kalm, d 7 dec 1881 där. Föräldrar: inspektorn Nils Daniel L o Gustafva Lundeberg. Elev vid Kalmar trivialskola 2 maj 11, inskr vid LU 30 sept 19, teol dimissionsex där 29 maj 21, prästex i Kalmar 13 dec 21, prästv där 14 dec 21, adjunkt i Vickleby, Kalm, 17 dec 21, tf kh i Sandby, Kalm, 9 okt 22–4 maj 25, tf komminister där 5 maj 23–4 maj 25, adjunkt i Ryssby, Kalm, 5 maj 25–11 juni 28, v pastors n h o v 1 april 29, förordn att bestrida pastoralvården i Kalmar 1 juli 29–30 april 34, komminister där 25 juni 33 (tilltr 1 maj 34)–31 maj 43, sekr i Kalmar nykter-hetsfören 40, v ordf där 41, domkyrkosyssloman i Kalmar 27 okt 41, pastoralex 22 dec 41, kh i Fagerhult o Kråksmåla, Kalm, 15 maj (tilltr 1 juni) 43, prosts n h o v 27 dec 45, tf prost i Handbörds kontrakt 22 sept 55, ord prost där 10 mars 58–80, kh i Högsby o Långemåla, Kalm, från 12 nov 58 (tilltr 1 maj 60). – KorrespLVHAA o Sv fornskriftsällsk 44.

G 7 sept 1832 i Vissefjärda, Kalm, m Sophia Ulrika Klinth, f 7 nov 1803 i Kalmar slottsförs, d 29 okt 1882 i Högsby, dtr till kh Anders K o Helena Maria Svebilius.

Vid sju års ålder kom Nils L till Öland, där fadern var inspektor på några gårdar. 1810 flyttade L:s familj för en tid till prosten N J Lundeberg i Persnäs för att sköta dennes gård och hushåll. L hade "ifrån sina första barndomsår ... funnit sitt största nöje i att i sina lekar efterapa det som hörde till prästeämbetet" och hade "vid tilltagande år" (L:s dagbok) fått lust till studier. Det var därför han 1811 sattes i skola i Kalmar. Redan 1813 blev han informator på Öland åt landsfiskal Lars Olsbons söner i byn Karlevi, Vickleby socken, och hade fått biskop Stagnelius' tillstånd att kombinera denna syssla med sina egna studier i Kalmar. Konditionen hos familjen Olsbon varade med avbrott för studier i Lund och en informatorstjänst i Döderhult ännu 1822. Även framdeles räknade han hemmet i Karlevi som sitt.

Redan som barn hade L intresse för forntiden. Troligen var det själva det öppna, öländska landskapet, där stensättningar, gravhögar och husgrunder så tydligt avtecknade sig, som gav honom avgörande intryck. Under sin prästtjänstgöring på olika orter på Öland och i Småland hade L ögon och öron öppna för minnesmärken, folklore och dialekter. Både i sin dagbok och sina många samlingar visar han tidigt en lätthet att uttrycka sig klart och tydligt. Det verkar som om han nästan alltid gått omkring med papper och penna till hands. Han är en god iakttagare och uttrycker sig väl både i ord och i bild. Huvudintresset ägnar han kyrkorna. L:s iakttagelser har här ett speciellt värde, eftersom så mycket av vårt medeltida arv höll på att försvinna eller förvanskas under hans tid. Men han hade också sinne för annan bebyggelse. Hans fina teckningar från Kalmar, Lund och dess omgivningar är värda allt beröm, liksom exempelvis av kyrkbyarna i Vickleby och Sandby. Av stort intresse är också den bild han ger av ett skurverk, där kalkstenar slipas, och av ruinerna på Björnö.

L tecknade både med bläck och med blyerts; ibland färglade han med ljusa akvarellfärger. Bilderna är ytterst detaljrika och, så långt man kan kontrollera dem, utomordentligt pålitliga. Detaljrikedomen är så stor att teckningarna med fördel kan reproduceras i kraftig förstoring. De åtföljande beskrivningarna gäller huvudsakligen kyrkobyggnaderna, inte inventarierna, men dessa i sin tur är så noggrant återgivna på teckningarna att man får värdefulla upplysningar också om dem. Avbildningarna av Ölands kyrkor blev i stor utsträckning kopparstuckna och signerade av C P Ringberg i Abraham Ahlqvists arbete Ölands historia och beskrifning. Med Ahlqvist (bd 1) hade L blivit bekant senast 1818, då denne tjänstgjorde i Vickleby. 1819 reste de båda till Borgholm och besåg slottet och den tillärnade staden. L hade då redan ritat av samtliga kyrkor på södra Öland. I jan 1822 kom Ahlqvist i sällskap med sin morbror prosten Anders Fornander till L i Vickleby. De höll då på att samla arkivmaterial till Kalmar stifts herdaminne. I sept s å reste L i sällskap med prosten Fornander runt i kalmarstiftets smålandsdel i samma ärende. 1823 träffades L och Ahlqvist flera gånger, främst i slutet av juli och i början av aug, då Ahlqvist var sysselsatt med del två av sin Ölands historia och beskrifning. Till första delen, som utkom 1822, bidrog L med sina Samlingar och anteckningar till Ölands historia och beskrifning från 1816 (hs skänkt av L till Ahlqvist, återlämnad till L; nu i ATA). I Ahlqvists förord till ölandsboken betonas inte L:s insatser tillräckligt. L var emellertid en mycket blygsam person; det framgår ingenstädes i hans dagbok, att han skulle känt sig besviken.

L:s skicklighet som tecknare blev också utnyttjad i flera fall, när församlingar önskade sig en ny eller starkt ombyggd kyrka. Han ritade förslag, som skickades upp till överintendentsämbetet, och återgav också kyrkornas aktuella utseende, för att myndigheten skulle kunna avgöra om förslagen kunde godkännas. Ritningarna förvaras nu i RA. Inget enda av de förslag som L ritat godkändes, men många av de ritningar, som överintendentsämbetet skickade i stället, skiljer sig mycket litet från L:s mer "hemgjorda".

I sitt herdaminne för Kalmar stift, kallat Clerus Calmariensis, som utkom 1836–39, drog L i sin tur nytta av Fornanders och Ahlqvists forskningar. Den sistnämnde har tydligen skrivit många av de äldre biografierna. Bror Olsson, Kalmars senare herdaminnesutgivare, anser att inget annat sv herdaminne i fullständighet och noggrannhet kan mäta sig med detta. De biografiska uppgifterna "har L outtröttligt hämtat ur alla tillgängliga källor men framförallt ur stiftets kyrkoböcker". Också "ifråga om teckningen av prästens egentliga religiösa insats" intar L:s herdaminne "ett bestämt företräde framför samtida eller senare herdaminnen. L har haft fint öra för just det religiösa livets egenart". Sin egen prästtjänst skötte L föredömligt. Han förberedde sina predikningar väl och hade en vacker sångröst. Den godmodige och fridsamme L måste dock på ålderdomen uppleva att många församlingsbor övergav kyrkan för Högsby stridbara missionsförsamling.

Betydelsen av L:s insats har varit mycket stor för kalmarstiftets hembygdsforskning. Han försåg t ex N M Mandelgren med material och hans teckningar och beskrivningar har utnyttjats i nästan all kulturhistorisk litteratur som rör området.