Sven E Lönborg

Lönborg, Sven Erik, f 16 mars 1871 i Kristberg, Ög, d 11 april 1959 i Uppsala, Domk. Föräldrar: folkskollär Per Ludvig L o Augusta Fredrika Forssander. Mogenhetsex vid Södermalms hal, Sthlm, 17 maj 89, inskr vid UU ht 89, FK där 12 sept 91, FL 15 dec 96, disp 8 maj 97, doc i geografi 29 maj 97, FD 31 maj 97, allt vid UU, vik adjunkt o extralär vid Uppsala hal 98–02, tf prof i geografi (med handelsgeografi) o etnografi vid GH 26 maj 03–05, rektor vid Gbgs h samskola 04-13, doc i geografi vid GH 9 nov 05–10 jan 23, ordf för Fören för religionsstudier i Gbg 07–08, 14–15 o 24–26, lektor i historia o geografi vid h latinlärov i Gbg 24 nov 11–1 juli 36, led av domkapitlet i Gbg 11–37. – LVVS 12 (ordf 25).

G 1) 9 okt 1897 i Uppsala, Domk, m Augusta Charlotta Nordberg, f 11 maj 1862 i Mariestad, d 1 nov 1900 i Uppsala, Domk, dtr till Gustava Carlsdtr; 2) 12 juli 1912 på sv legationen i Konstantinopel (enl vb för Vasa, Gbg) m Signe Maria Wallberg, f 6 okt 1878 i Gävle, d 2 april 1948 i Uppsala, Domk, dtr till ing Teodor Fritiof W o Johanna Henrika Bäcklin.

Sven L växte upp i ett mycket enkelt folkskollärarhem. Hans far var rikt och allsidigt begåvad. Tack vare sina ovanliga kunskaper kunde denne ge L och hans äldre bröder en god grund att bygga på. Med skolgången ekonomiskt garanterad av en välgörare tog L sedan mogenhetsexamen i Sthlm med goda betyg. Han fortsatte direkt med universitetsstudier i Uppsala. I lic:examen hade han högsta betyget såväl i historia (för H Hjärne) som i statskunskap med geografi. Hans första vetenskapliga kärlek blev geografin men i dess historiska och kulturhistoriska aspekter. Hans dissertation bar titeln Adam af Bremen och hans skildring af Nordeuropas länder och folk (1897). Avhandlingen bygger på Adams av Bremen arbete Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum (De hamburgska ärkebiskoparnas historia), i synnerhet på den fjärde boken, betitlad Descriptio insularum Aquilonis. Förtjänsten i L:s analys av Adams beskrivning av Norden på 1000-talet ligger i hans förmåga att genom jämförelse med andra källor identifiera länder och folk och skarpsinnigt tolka de gamla författarnas ofta dunkla antydningar. Hela arbetet vittnar om stor beläsenhet och förtrogenhet med antiken och den äldre medeltidens geografiska litteratur. Sina tolkningar av de gamla författarnas lokalnamn fortsatte L i den lilla uppsatsen Några ställen hos Plinius och Tacitus om Nordeuropas geografi (1900).

Redan som fil kand utgav L skriften Kina och dess förbindelser västerut (1894), där han koncist och klart redogör för utvecklingen i Mittens rike från äldsta tid fram till slutet av 1800-talet med de olika förutsättningarna för handelsförbindelser västerut under de skilda perioderna. Arbetet vittnar om stor beläsenhet. – Ett viktigt kulturhistoriskt bidrag av etnografisk natur lämnade L i Gamla hus och hustyper (1903). Dit kan även räknas Finnmarkerna i mellersta Skandinavien (1902), i vilket även geografiska synpunkter beaktas. Han lämnar här en ingående och sakrik redogörelse för de sv finnarnas invandring, kultur och levnadsvanor. Vidare märks den lilla uppsatsen Primitiva samhällen (1904). L framstår genom dessa tre arbeten som en god etnografisk forskare. Flera år senare framlade han en teori om klanen som den primitiva familjen i sitt arbete Den primitiva familjen (1916).

1903 publicerade L den lilla uppsatsen Till frågan om Upplands äldre kartografi. Hans viktigaste arbete inom kartografin och den historiska geografins område är Sveriges karta, Tiden till omkring 1850 (1903). Här har L bearbetat ett förut nästan obrutet fält och lämnat en värdefull och på omsorgsfulla studier grundad redogörelse för de äldre sv kartornas tillkomst.

1902 upprättades en professur vid GH i geografi (med handelsgeografi) och etnografi. De två slutligen kvarstående sökandena L och Otto Nordenskjöld hade båda ensidig meritering, den förre som humanist, den senare som naturvetenskapsman. Samtliga tre sakkunniga satte Nordenskjöld i första rummet med hänvisning till den fysiska geografins centrala ställning inom ämnet. Denne fick professuren, som L uppehållit, men L:s andrarumsplacering var mycket stark.

Under sina docentår i Uppsala hade L skaffat sig lärarutbildning och tjänstgjorde några år som extralärare. Redan innan innehavaren av geografiprofessuren blivit utnämnd, utsågs han till rektor vid Gbgs högre samskola. Under de år han ledde denna skola, utvecklades där en livlig pedagogisk försöksverksamhet. Sina synpunkter framlade L i sin skrift Olika bildningsideal (1906). Vi måste, menar han, lära oss att göra barnen till starka och självständiga personligheter. Vi får ej uppfostra dem från synpunkten att göra dem bekväma för oss. Å andra sidan varnar L för slapphet och klemighet i uppfostran. Barnet skall fostras att göra det bästa det kan. Den enda överlägsenhet som barnet får möta är personlighetens. Uppfostrans mål är frihet, men i förening med vars och ens ovillkorliga skyldighet att under alla förhållanden göra sitt allra bästa. När det gäller den teoretiska fostran är det viktigaste ej vad man läser utan hur man läser. Ett enda brev av Gustav I ger barnet en riktigare bild av honom än tio sidor sammanfattande omdömen. En enda satir av Juvenalis kan ge en bättre kännedom om Rom än en lång skildring av kejsartiden. – Av sina lärjungar såväl i Gbgs högre samskola som i Gbgs högre latinläroverk blev L föremål för mycket stor uppskattning och tillgivenhet.

Ett speciellt område, inom vilket L:s reformverksamhet var banbrytande, är religionsundervisningen. Sina tankar i detta ämne har han bl a framlagt i Religionsundervisningen i skolan (1906). L hävdade att all religionsundervisning måste vara konfessionslös, vara historisk. Den får inte bygga på något som måste tros.

Slutligen bör nämnas L:s pedagogiska reformarbete. Undervisningen i geografi, menade han, måste börja med det konkreta. Barnets första karta bör vara i så stor skala att det känner igen naturföremål, som det självt upplevt i verkligheten. Därför bör en topografisk karta, generalstabens karta över hemtrakten, föregå skolkartan. Kartan, ej läroboken, skall sättas i förgrunden. Klarläggande av longitud och latitud bör göras på globen.

I sin uppsats Examenscensur eller inspektion (1911) framför L tankar som beaktats vid senare skolreformer. Han ivrade t ex för studentexamens avskaffande och studentbetygets ersättande med ett avgångsbetyg från gymnasiets högsta klass och i sammanhang härmed censorernas avskaffande. I deras ställe önskade L gymnasieinspektörer.

I en artikel i GHT 1947 har L berättat om de starka religiösa intryck han mottog från sina föräldrar och som han förde med sig ut i livet. Man kan också förmoda att hans första hustru Augusta L, som skrev religiösa dikter, starkt påverkat honom i samma riktning. L var emellertid som kristen okonfessionell och genuin "rydbergian". Det är som författare av arbeten av religiös, religionshistorisk och religionsfilosofisk ävensom av litteraturhistorisk natur som han blivit känd och uppskattad av en större läsekrets. Redan 1899 utkom hans arbete Israels historia. Kristendomens första tid har L redogjort för i ett arbete betitlat Kristendomens uppkomst?, Några konturer (1907) samt i skriften om Paulus (1908). L:s egen djupa religiositet förde honom till ett hängivet studium av Jesu person, Jesusgestalten bakom evangeliernas berättelser, mästaren från Nazaret bakom kyrkans dogmer. Redan 1906 utgav L Jesu etik, Några synpunkter, en bok, som till stor del utgöres av en polemik mot Ellen Key. I arbetet Jesu liknelser (1908, ny omarb uppl 1927) gör L en fin analys och visar, hur dessa små mästerverk träffar en viss punkt och inte får utsättas för ett snusförnuftigt betraktelsesätt. I Jesu från Nazara (1911), ett verk, som vittnar om författarens varma kärlek till den store Mästaren, för L en energisk kamp mot de kyrkliga dogmerna och även mot sakramentena, vilka enligt L ej instiftats av Jesus. Dessa tankar utvecklade han vidare i verket Mellan påsk och pingst, Det äldsta evangeliet och Lukas-traditionen (1945). I sin bok Ekkehart, Ur mystikens tankevärld (1931) analyserar L den medeltida kristna mystikens väsen. Bland L:s många arbeten i religiösa frågor kan ytterligare nämnas Religion och vetenskap (1914), där åtskilliga såväl praktiska som teoretiska religiösa problem behandlas.

Om Jesus utgjorde den ena polen i den axel kring vilken L:s religiösa och filosofiska intressen och forskningar rörde sig, var forntidens Aten den andra. I sitt stora verk Dike och Eros, Människor och makter i forntidens Atéen, 1–3 (1920–37) har L efter grundliga forskningar i del 1 visat upp storheten hos den demokratiske statsmannen Perikles och den psykologiska djuplodningen hos tragediförfattaren Euripides; i del 2 behandlas med djup inlevelse Sokrates kunskapsteori och etik; i del 3 samt i efterskriften Platons Eros (1939) visar L djupaste insikt om erosmotivet i Platons filosofi. Hans tolkning till svenska är fullödig. Han har även försökt sig på en revidering av dialogernas kronologi.

L:s litteraturhistoriska insats är förutom två böcker om Viktor Rydberg: Från Viktor Rydbergs göteborgstid (1934) och Viktor Rydbergs kärlekssaga (1950), främst en lång rad uppskattande artiklar och uppsatser om den norske författaren Arne Garborg. L ansåg att denne var förbisedd i Sverige. Han hade en syn på kyrka och kristendom som djupt påverkade L.

Under andra världskriget bekämpade L nazismen och den sv regeringens undfallenhet mot denna. Efter kriget förde han en lika energisk strid mot stalinismen och Osten Undéns tillmötesgående av Sovjetunionens önskemål. L förordade Sveriges anslutning till Atlantpakten och varnade för Rysslands planer. Som språkrör för denna sin dubbla kamp använde han i allmänhet GHT. Han var en lidelsefull frihetskämpe i all sin religiösa fromhet och innerlighet.