Rutger Macklean

2 Macklean (före friherrebrevets stadfästelse Macklier), Rutger, f 28 juli 1742 i Hjärtum, Göt, d 14 jan 1816 på Svaneholm, Skurup, Malm. Föräldrar: översten frih Rutger Macklier o frih Vilhelmina Eleonora Coyet. Inskr vid LU 1 okt 57, ex jur 21 juni 59, testimonia academica 2 febr 60, auskultant vid Göta hovrätt 12 juni 60, e notarie där 31 juli 62, kanslist 19 nov 62–26 maj 64, sergeant vid Hessensteinska reg 26 febr 63, hovjunkare 4 april 64, kvartermästare vid Jämtlands kavallerikomp 22 jan 70, kornett där 15 okt 70, löjtn där 5 juni 71, kammarherre hos prinsessan Sofia Albertina 75–80, stabskapten vid Kalmar reg o chef för Uppvidinge komp 8 okt 76, innehade kaptens bostället Skåreby, Kristvalla, Kalm, 76–80, Brodda säteri, Slimminge, Malm, från 78, deltog i riksdagarna 78/79,86,89 o 09/10 (led av besvärsutsk 78/ 79, statsutsk 86 o 89, bankoutsk 89, förstärkta besvärs- o ekonomiutsk 09/10 o KU från 26 mars 10), kammarherre hos drottningen mars 80–86, reg:kvartermästare vid Kalmar reg 30 maj–28 nov 81, jordbrukare på Svaneholm från 82, stadfäst som friherre 4 april 83. – LFS 81, LPS 87, LVA 12, HedLLA 12, HedLFS 15, LVVS 16. – Ogift.

M gjorde en insats av grundläggande betydelse för det sv jordbrukets utveckling genom sitt ihärdiga arbete för enskiftets genomförande i Skåne, vilket först ägde rum på godset Svaneholm, som han 1782 ärvde efter morbrodern, friherre G J Coyet. Han lämnade då krigstjänsten och skötte därefter godset till sin död. Jordbruket på de ca 7 000 tunnlanden var illa skött, produktiviteten var mycket låg och de underlydande bönderna mestadels skuldsatta. För M stod det klart, att en förutsättning för ett rationellare och effektivare jordbruk var en sammanläggning av böndernas många utspridda jordlotter. Ett första steg i den riktningen hade tagits genom storskiftesregleringar på 1760- och 70-talen, i synnerhet på kronojord i sydvästra Skånes slättbygd. M:s tillvägagångssätt var emellertid vida radikalare. Det gick ut på att all brukarens jord skulle samlas i ett enda stycke. Detta innebar en utflyttning av gårdarna och en sprängning av bygemenskapen.

Rent praktiskt genomfördes skiftet på Svaneholm så att den av bönderna brukade jorden indelades i halva hemman, 73 i allt, alla med samma areal, så vitt möjligt utstyckad i fyrkant och omfattande ca 40 tunnland åker och 8 tunnland äng. De nya gårdsbyggnaderna uppfördes på grund av virkesbrist med en ny byggteknik, efter M kallad mackelering. Vidare utmättes ett antal "husmanstomter". Under sätesgården, som inrättades till mönstergård, utlades 5 avelsgårdar, s k farmer. Till driften användes mestadels gifta statdrängar, torpare och husmän. Till följd av gårdarnas utflyttning kunde inte dagsverksplikten upprätthållas utan mycken tidsspillan. M upphävde därför hoveriet, som jämte landgillet i natura avlöstes med ett arrende i pengar. Bönderna bereddes härigenom mer tid för det egna jordbruket.

En direkt förebild för sina skiftesreformer hade M funnit på Själland, där ägoblandningen avskaffats och hoveriet upphävts av godsägare som L Reventlow och J H Bernstorff men också av kronan. 1781 hade en dansk skiftesförordning utfärdats, som tydligen verkat vägledande för M (Holmberg, s 51). Trots kraftigt motstånd från bönderna och betydande ekonomiska svårigheter genomförde han principfast sina planer på några få år. Hans syfte var förmodligen till en början främst ekonomiskt: att höja avkastningen. Reformivern var ett utslag av hans fysiokratiska övertygelse att, som han själv säger: "Jorden är den källa, varutur både enskilt och allmänt välstånd härflyter" (inledn till M:s Lärobok ...). Härav följde också M:s syn på egendomsrätten och den fria dispositionen av egendomen, vilken enligt M förutsatte enskifte som en av människans naturgivna rättigheter.

Under sitt fortsatta arbete för enskiftets spridning i Skåne betonade M därför det angelägna i att enskiftet och hoveriets avskaffande genomfördes frivilligt "på övertygelsens väg" av jordägarna och att kronan föregick med gott exempel. Med sina praktiska erfarenheter och sin energi framstod M vid sidan av landshövdingarna T Thott och G F v Rosen som den pådrivande kraften vid förarbetena till 1803 års enskiftesförordning för Skåne, ett arbete som han i fortsättningen följde upp som godeman vid ett stort antal enskiftesförrättningar.

Även jordens praktiska bruk stod i centrum för M:s intresse. Under resor på kontinenten och i Storbritannien studerade han samtidens mest avancerade lantbruk och skaffade sig därefter ytterligare erfarenheter genom samarbete med danska jordbruksexperter och med Linné-lärjungen professor Anders Retzius i Lund (Åberg, s 71). Till M:s teoretiska kunskaper bidrog hans mycket omfattande bibliotek, som innehöll en stor samling fransk, tysk och engelsk litteratur om bl a ekonomi, naturvetenskap och lantbruk.

Resultatet av M:s agrara studier blev en total omläggning på Svaneholm av såväl odlingssystemet som brukningstekniken. Boskapsskötsel främjades som en förutsättning för ökad gödning av jorden och förutsatte i sin tur foderväxtodling (klöver, gräs, rotfrukter och baljväxter), som alternerade med säd i ett ändamålsenligt cirkulationssystem. Mest utvecklat var detta på sätesgården med 8–11 skiftande växtföljder, men det infördes också i enklare varianter på arrendegårdarna, där en viss odlingsföljd påbjöds i kontrakten. En intensivare jordbearbetning utfördes med redskap som M tack vare goda insikter i mekanik själv förbättrade, så att sv och utländska modeller anpassades till de lokala förhållandena. Genom hans outtröttliga ansträngningar tretill fyrdubblades avkastningen på 20 år, medan den underlydande befolkningen växte till det dubbla.

Förutom de föreskrifter som intogs i arrendekontrakten utarbetade M närmare anvisningar i handboken En husfaders göromål (manuskript) och i sin postumt tryckta Lärobok i landtbruket för Skurups socken. För att sprida ytterligare upplysning bland allmogen och höja denna ekonomiskt, intellektuellt och moraliskt, inrättade M skolor på godset. Huvudvikten låg där på praktiskt användbara ämnen som åkerbruk, hushållning och naturlära. Undervisningen, som åtminstone delvis bekostades av bönderna själva, skedde efter J H Pestalozzis av Rousseau inspirerade metoder och med bl a danska läroböcker, vilka M låtit översätta (Molbech, s 174).

Vid sidan av sitt brinnande intresse för agrara reformer var M livligt engagerad i politik. Han var anhängare av en stark riksdagsmakt och väckte genom sin hållning vid 1778 års riksdag, då han invalts i besvärsutskottet, Gustav III:s misshag (C J Ehrensvärd, 2, s 102). 1786 framstår M, då medlem av statsutskottet, jämte brodern Gustaf, som en av de bestämdaste och mest aktiva oppositionsmännen. Han krävde, att statsverkets tillstånd i enlighet med regeringsformen skulle redovisas för utskottet. Riksdagens granskning och kontroll över statsutgifterna var en av de centrala frågor som M också i fortsättningen följde med största uppmärksamhet. Följande riksdag invaldes han sålunda i bankoutskottet. 7 febr 1789 yttrade M sig på riddarhuset i en kort och skarp replik till lantmarskalken i anledning av dennes försiktiga hållning till förslaget om instruktion för hemliga utskottet (Waller, s 24). 20 febr häktades han och brodern jämte andra oppositionsledare och fördes till Fredrikshov, där de förvarades intill riksdagens slut.

Härefter drog sig M tillbaka till Svaneholm men höll sig fortsatt underrättad om riksdagsfrågorna. Genom brodern, som var nära lierad med familjen Ribbing, har han sannolikt fått kännedom om mordplanerna mot Gustav III (jfr L Weibull, s 216). M:s frånvaro från riksdagen 1800 tolkades av samtiden som en protest mot den riksdagsfientliga gustavianska politiken (Schinkel 4, s 67). Intressant är att adeln vid denna riksdag beslöt att låta slå en minnespenning över M "För frikostiga inrättningar till allmogens undervisning, förbättring och välmåga".

Om man vid de tidiga gustavianska riksdagarna närmast kan beteckna M som en förespråkare för en författning av frihetstida typ med adeln som bärare av den konstitutionella tanken, så är det uppenbart, att han senare också påverkats starkt av franska upplysningsidéer. Han var från början anhängare av den fysiokratiska föreställningen att makten främst bör representeras av jordägarna. Denna uppfattning riktade sig väl snarast mot ämbetsadeln men var också förenlig med en mer vittgående privilegieutjämning – i linje med det v Engeströmska förslaget och kungamördarnas författningsprogram. M:s inställning i representationsfrågan utvecklades i varje fall alltmer i radikal riktning, vilket bl a kom till uttryck vid riksdagen 1809/10, då han anslöt sig till bondeståndets krav, att gällande privilegier skulle strykas ur grundlagen (Hofsten, s 168).

Till samma riksdag medförde M ett utkast till regeringsform, som nära anslöt sig till den franska konstitutionen av 1791. Detta blev emellertid aldrig framlagt (Waller, s 61 o 129). Det är ej helt klarlagt vilken roll M egentligen spelade vid denna riksdag. Han hyllades vid sin ankomst till Sthlm och betraktades tydligen i vissa kretsar som en självskriven medlem av ett författningsutskott. Redan före riksdagens öppnande uppvaktade M jämte E G Adelsvärd hertig Karl "med bestämt utlåtande, att ingen konung antages, innan regeringsformen förut är gillad och antagen" – en radikalisering av härskande uppfattning under frihetstiden. Valet vid riksdagens början av M till elektor uteslöt emellertid, att han då kunde väljas till konstitutionsutskottet. Det var först i mars 1810, när riksdagen led mot sitt slut och efter det att M avsagt sig sitt elektorskap som han valdes in i KU. Om M haft inflytande på utskottets sammansättning är obekant, men det är tydligt, att han ej blev nöjd med dess författningsförslag. Man kan anta, att åsikterna särskilt skilde sig i fråga om maktfördelningen, där grundlagsförfattarna företrädde en jämviktsteori, som präglades av en positiv syn på en stark kungamakt. Detta stred i grunden mot M:s uppfattning.

M betraktades av ledande samtida som republikan, och uppfattningen att han skulle ha varit "gustavian" från sommaren 1809 låter sig ej upprätthålla (Trolle-Wachtmeister, s 210 o 249). Det väldokumenterade samarbetet mellan den "mackleanska klubben" och ledande gustavianer som Jacob De la Gardie och Eric Ruuth berodde förmodligen på ett gemensamt intresse av att åstadkomma ett uppskov i tronföljdsfrågan och därnäst av att presentera en samlad opposition mot regeringen. Samverkan skedde här anmärkningsvärt ofta på radikal grund (Andgren, s 42, o Waller, s 115). Ett exempel är De la Gardies bekanta motion 13 jan 1810 om privilegieutjämning, representationsreform och allmän revning, som i sak låg nära M:s uppfattning. Direkt eller indirekt blev följden av De la Gardies förslag, att frågan om en representationsreform på allvar togs upp. Därmed uppnåddes ett mål som M länge arbetat för, även om den slutliga lösningen inte blev den representation och ständiga enkammarriksdag efter modell av den franska nationalförsamlingen som föresvävat honom (konc till anförande i riddarhuset 1809, tr hos Waller, bil 3). Riksdagen 1809/10 satte punkt för M:s politiska verksamhet, och sina återstående år ägnade han åt jordbruksfrågor och omfattande läsning på Svaneholm. Där var han respekterad av bönderna på grund av sin stränga rättvisa och patriarkaliska omsorg om dem, men folkkär var han knappast. Under bonderesningen 1811 stormade underlydande slottet i protest mot den militära utskrivningen och misshandlade M.

Av samtida utländska besökare karakteriserades M som anspråkslös och älskvärd till sitt sätt, en man som behandlade alla lika, var full av esprit och därtill synnerligen beläst och kunnig på vitt skilda områden, en sann företrädare för upplysningstidens ideal.