Tillbaka

Pehr Lilliehorn

Start

Pehr Lilliehorn

Sjöofficer

1 Lilliehorn, Pehr, f 19 nov 1729 på Em, Döderhult, Kalm, d 25 aug 1798 på Kråkerum, Mönsterås, Kalm. Föräldrar: majoren Peter L (före adl Berg) o Dorothea Leijoncrona. Volontär vid Kalmar reg 43, vid amiralitetet 46, arklimästare där 4 nov 48, till sjöss i holländsk, neapolitansk o engelsk tjänst 49—53, löjtn 4 maj 54, anställd i fransk örlogstjänst 56—58, kaptenlöjtn vid sv amiralitetet 31 jan 60, deltog i riksdagarna 60/62,65/66,69/70,71/72, 78/79,86 o 89, kapten vid amiralitetet 6 nov 70, överstelöjtn där 22 sept 73, upprätthöll landsh:tjänsten i Kalmar vid två tillfällen 75 o 76, överste 26 febr 77, v lantmarkskalk 22 febr 89, konteramiral 28 april 89, avsked 12 okt 90.

G 2 juli 1761 på Sigridsholm, Lunda, Sth, m frih Margareta Christina v Danckwardt, f 16 aug 1736, d 30 aug 1819 på Kråkerum, dtr till hovjägmästaren frih Gustaf Adolf v D o Ebba Gustaviana Falkenberg.

L sökte sig i unga år till amiralitetet. 19 år gammal gick han i holländsk kofferditjänst, bl a ombord på slavskeppet De Jonge Erf-Stadthouder. Därefter följde en neapolitansk sjötjänst, under vilken han sårades i strid med turkiska chebecker. 1752 deltog han som konstapel på det engelska skeppet Britannia under en valfångstexpedition till Grönland. Vid hemresan till Sverige året därpå led han skeppsbrott vid Doggers bank. Efter att ha vistats hemma några år o befordrats till löjtnant gick han i fransk örlogstjänst på skeppet L'Intrépide, seglade till Afrika o Sydamerika o var med om två drabbningar. En tid hade han kommandot på det erövrade engelska skeppet Boscawen.

L kallades hem 1758 under pommerska kriget o deltog i sjökommenderingar under detta krig. Han var en ivrig riddarhuspolitiker men enligt J A Ehrenström känd som utomordentligt egennyttig, "processmakare och försedd med ett elakt hjärta". Vid de riksdagar han under frihetstiden bevistade hade han till att börja med hårt angripit hattarna, o 1760 munhöggs han i plenum så häftigt med F Horn att en duell följde, vari båda sårades. 1769 stödde han däremot hattarna i flera frågor o han har räknats till hovpartiets anhängare (Malmström). Vid 1771 års riksdag uppträdde han som stark rojalist. Han uppmanade under diskussionerna om förslagen till ändringar i kungaförsäkran adeln att med värjan i hand försvara sina rättigheter, att segra eller dö. Vid 1789 års riksdag ställde han sig i kungens tjänst o blev förordnad att fungera som vice lantmarkskalk i C E Lewenhaupts frånvaro. Med stor flegma uthärdade han de bullrande uppträdena på Riddarhuset o lyckades genomdriva förenings- o säkerhetsakten "som en befallningsman av konungen tillsatt, utan avseende på lag och ordning" (F A v Fersen).

L gjorde sig innerligt hatad bland sina ståndsbröder men förvärvade Gustav III:s tacksamhet o utsågs till konteramiral för sitt välförhållande under riksdagen. I sjöslaget vid Ölands södra udde 26 juli 1789 förde han befälet över en division av örlogsflottan. L som saknade erfarenhet på sin post o inte varit till sjöss på 20 år förhöll sig märkvärdigt passiv. Trots upprepade anmaningar av hertig Karl vägrade han att segla fram o höll hela tiden sin division utom stridsavstånd. Slaget slutade utan avgörande resultat.

Efter striden fråntogs L befälet av den förbittrade hertigen, arresterades o ställdes inför en av denne förordnad amirali-tetsöverrätt i Karlskrona. Enligt de tryckta protokollen från rättegången anförde L till sitt försvar, att hans egna signaler inte blivit åtlydda av officerarna, men efter långvariga förhandlingar förklarade rätten honom skyldig till ohörsamhet mot högsta befälet o dömde honom till döden 27 april 1790. Inför Gustav III gjorde L gällande att domen var en hämndeakt mot honom av adliga ovänner. Också kungen tycks ha ansett att det rörde sig om en förföljelse. L blev benådad i juli 1790 men måste ta avsked (dock med bibehållen lön) o under 3 år vistas utom riket. I maj 1793 insinuerade L i ett brev till hertig Karl, att han före slaget fått order av kungen att inte låta hertigen vinna en avgörande seger. Påståendet återges bl a i A F Skjöldebrands memoarer men torde sakna grund. L vistades under landsflyktsåren i Tyskland. De sista åren av sitt liv bodde han på sin egendom Kråkerum.

Alf Åberg


Svenskt biografiskt lexikon