Lindorm Nilsson eller Bonde (Lilliehöök)

5 Lindorm Nilsson eller Lindorm Bonde, brorson till L 2, f 1562 el 1563, d 22 mars 1608 (Starowolski). Föräldrar: häradshövdingen Nils Persson (Lilliehöök) o (enl Genealogica) Karin Karlsdtr (Store). Uppges ha studerat vid jesuitskolan Collegium Germanicum i Rom (Pärnänen) o blivit prästvigd, innan han omkr 85 återvände till Sverige som katolsk missionär (Steinhuber), kammarjunkare hos konung Sigismund senast 94 (SRA) o ännu 98 (Konung Sigismunds registratur; Grönblad), konungens "secretarius & cubicularius" (gravstenen i Franciskankyrkan i Kraköw enl Starowolski).

L kom efter sin ungdoms katolska utbildning att bli nära knuten till konung Sigismund. Efter dennes val till polsk konung 1587 befann han sig 1589 i Grodno (Y 52) o Warszawa (E 6117). 1591 sändes L av Sigismund från Kraków med pengar till det sv krigsfolket i Estland, vilket föranledde Johan III — tydligen för att slå vakt om Estlands karaktär av sv område — att beordra honom att först föra dessa pengar till Sverige för stämpling. Efter Johans död o Sigismunds trontillträde också i Sverige användes han som ombud vid underhandlingar med den sv adeln hösten 1593 i Sthlm (Pärnänen) o med hertig Karl i jan 1594 i Nyköping (SRA; Calendaria Caroli IX). Kort därpå medverkade L vid festligheterna vid konungens kröning (K 16), men uppgiften, att han redan vid denna tid skulle ha blivit kammarherre hos denne (Pärnänen), torde ej vara riktig (se ovan).

I slutet av 1594 sändes L från Polen till hertig Karl o rådet för nya underhandlingar (Boëthius 1884). Under detta besök i Sverige avvisade L en inbjudan att närvara vid hertig Gustav Adolfs dop (Brahe), men han bevistade (Werwing) i mars 1595 det bekanta, av Sigismunds syster Anna arrangerade s k onsdagsbröllopet på Stegeborg (jfr bd 17, s 592). Han var en av de katoliker som genom beslut av riksdagen i Söderköping på hösten s å fick tillstånd att vistas i Sverige. På sensommaren 1596 sändes L ånyo från Polen till hertig Karl (Boëthius 1886), o vid sin återresa till Polen på hösten s å medförde han dennes avsägelse av regeringsuppdraget i Sverige. Ett mot hertigen kritiskt brev från L till ärkebiskopen Abraham Angermannus (bd 1) på nyåret 1597 blev beslagtaget o gjorde såväl honom som ärkebiskopen illa anskrivna hos hertigen.

Efter inbördeskrigets utbrott anmodade Sigismund sommaren 1597 L att från Danzig föra skepp o pengar till krigsfolket i Estland o Finland. Då denne på grund av hertigens expedition till Finland kunde fullfölja detta uppdrag endast i Estland, skrev han därifrån till konungens befälhavare i Finland, Arvid Eriksson (Stålarm), ett brev, i vilket han skildrade läget så ljust som möjligt ur Sigismunds synpunkt i förhoppning, att brevet skulle falla i Karls händer o därigenom få propagandaeffekt. Så blev fallet, o i ett brev till Sigismund på hösten s å tog L åt sig äran av att ha skrämt hertigen att lämna Finland.

Enligt J Messenius var L en av de svenskar som bistod Christopher Sturcius vid författandet av den i Danzig s å tryckta mot Karl riktade anonyma stridsskriften Ausa ... Caroli. I samband med Sigismunds expedition till Sverige 1598 vistades även L där, men efter slaget vid Stångebro for han på hösten s å från Stegeborg via Sthlm, Väddö o Åland till Åbo (Toijer). Efter att i Finland ha arbetat för Sigismunds sak begav L sig sommaren 1599 på uppdrag av Arvid Eriksson o Axel Kurck (bd 21) till Estland för att skaffa hjälptrupper inför hertig Karls bebådade tåg till Finland.

L var kvar i Estland ännu i sept s å, men efter dess anslutning till Karl 1600 synes han nästan uteslutande ha varit verksam hos Sigismund i Polen. Den likaledes landsflyktige Erik Brahes chifferkalendarium innehåller en notis om ett penninglån från L våren 1602. Vid förhör i Sthlm 1605 nämnde den senare avrättade Peder Eriksson (Petrus Petrosa), att Sigismund sänt L att gratulera den nyblivne påven Paul V (STb). Våren 1607 namnes L i ett brev från Rom bland svenskar vid det polska hovet i Kraków (Leinberg 1891). Den veterligen sista kända uppgiften om honom härrör från korrespondensen kring Sigismunds syster Annas f d friare markgreven Johan Georgs av Brandenburg förlovning med en annan. Det var då genom L som Johan Georgs ombud till Sigismund senhösten 1607 framförde sin herres förfrågan om dennes o Annas godkännande av den nya förbindelsen (Palme 1938).

L skrev sig till det fäderneärvda Gälared i Hillared, Älvsb (HKR). Hans gods belades 1599 med kvarstad (Berg).