Anders Persson (Lilliehöök)

2 Anders Persson, brorson till L 1, d 6 okt 1572 (Genealogica 121). Föräldrar: häradshövdingen Per Bonde o (enl Östenson) Ragnhild Andersdtr (stjärna). Fogde i Sunnerbo i Småland 48—54, vik häradsh i Vadsbo i Västergötland senast 30 jan 54, häradsh där från 12 april 59 o åter från 16 aug 68 (Förläningsreg), befallningsman på Pernau från mellan 27 juni o 9 okt 63 till 29 april 65, ståth över Västergötland 13 juli 68, fick "överste befallningen" över Kalmar slott o län 19 nov 68, riksråd senast 26 jan 69 (SRA), dubbad till riddare 10 juli 69, namnes som ståth i Småland 24 febr 71 (ST).

G 1) m Anna Nilsdtr, d i juni (Beerståhl) eller 12 juli (Phrygius) 1561, dtr till lagmannen Nils Ribbing o (Genealogica 20) Anna Olofsdtr (Stenbock); 2) m Agneta Nilsdtr (E 8676), dtr till riksrådet Nils Klasson (Stolaätten) o Ebba Arendsdtr (Ulv) samt änka först efter Jöran Lindormsson (Forstenasläkten, bd 16, s 382), d omkring 1528, o sedan efter regementsrådet Anders Hansson (Ekeblad; bd 12, s 615), d 1543.

Några år efter sin avgång från fogdetjänsten i Sunnerbo efterspanades A (våren 1556 enl GIR) för att han slagit ihjäl en knekthövitsman. Tre år senare blev A emellertid häradshövding i Vadsbo. Våren 1561 sändes han med några skepp, tre fänikor knektar, kanoner o pengar till Klas Kristersson (Horn; bd 19) i Reval, o på hösten s å var han ett av de båda sv sändebud som underhandlade med den danske kungasonen biskop Magnus av Ösel o Kurland. Under de närmast följande åren var han en av Klas Kristerssons o Svante Stures medhjälpare i Reval tills han 1563 fick befälet på Pernau. Som lön för mödan fick A flera gods i Estland. Då avdankade tyska ryttare våren 1565 genom överrumpling lyckades komma i besittning av Pernau, blev han tillfångatagen o förd till Kurland. Först 1567 blev A utväxlad (Swen Elofsson).

Kort tid efter det att han sommaren 1568 av Erik XIV utnämnts till ståthållare i Västergötland, uppsökte han hertigarna Johan o Karl i Vadstena o anslöt sig liksom brodern Esbjörn till deras uppror. Därifrån sändes A o Gustav Baner (bd 2) över Vättern för att förmå västgötarna att ansluta sig till upproret (Bielke), o två i Bogesund den 16 aug daterade brev vittnar om att A lyckats förmå borgerskapet där o ett antal adelsmän o fogdar att svära Johan trohet (SRA). Johan belönade honom med befälet på Kalmar o genom att göra honom till riksråd samt vid sin kröning dubba honom till riddare.

Som ståthållare i Småland var A en av dem som på gränsen vid Knäred 1571 utväxlade ratifikationerna av freden i Stettin, o han var också den ene av de båda personer som i Tiohärads lagsaga skötte uppbörden av Älvsborgs lösen. Enligt ett rådslag sommaren 1572 skulle han o hans bror Nils vara bland de sex adelsmän som alternerande skulle ha tillsynen över den på Gripsholm fångne Erik XIV. Per Månsson Utter (Genealogica 41) uppger att A omkom genom drunkning.

A:s sätesgård var det möderneärvda (Östenson) Fårdala i Åsle, Skar, o den bevarade gravstenen vittnar om att han begravdes i Äsle kyrka. Som förläning innehade han under Erik XIV:s regering Edsbergs härad i Närke o under Johan III:s Kåkinds härad i Västergötland.