S Otto Lindberg

Lindberg, Sextus Otto, f 29 mars 1835 i Sthlm, Jak o Joh, d 20 febr 1889 i Hfors. Föräldrar: tolagskamreraren Karl Peter L o Karolina Sandbom. Inskr vid UU 18 maj 55, med-fil kand:ex där 28 maj 56, adjunkt i med naturalhist o farmakognosi vid Kl sommaren 57 —hösten 58, kir kand vid Kl 25 maj 59, lär i naturalhist o farmakognosi vid Farmaceutiska inst i Sthlm 8 maj 62 —maj 65, ML vid Kl 30 maj 63, disp vid UU 3 dec 64, MD där 31 maj 65, prof i botanik vid univ i Hfors från 13 juni 65, ordf i Societas Pro fauna et flora Fennica från 13 maj 66, i Finska vetenskaps-soc från 72. — Fil hedersdr vid UU 6 sept 77, LFS 84, LVA 86, LVVS 88.

G 1864 utomlands m sångerskan Hilda Fausta Cecilia Sällström, f 4 febr 1833 i Sthlm, Hovf, d 14 jan 1914 i Lojo, Nyland, Finland, dtr till operasångarna Peter Mikael S o Märta Kristina Fagerberg samt förut g m löjtn i engelska flottan Charles Oscar Sinclair Samson (d 1860).

Otto L var den yngste av sex bröder o åtta syskon vilket inspirerade föräldrarna till hans extra förnamn. När han var ett år dog på kort tid i scharlakansfeber hans mor o sex av syskonen o fem år senare hans far. För L följde trista inackorderingsår i olika prästhus, skolgång i Klara skola o Sthlms gymnasium. Som gymnasielärare i naturalhistoria hade han mosskännareh K F Thedenius, som genom att ge L tillträde till sitt bibliotek o sitt herbarium understödde hans tidigt väckta håg för botanik. Han hade en märklig skarpblick för växtformer, o som gymnasist gjorde han under exkursioner kring Sthlm o i Dalarna uppmärksammade mossfynd.

I Uppsala vistades L efter studentexamen endast korta perioder o bedrev sina medicinska studier i Sthlm, där hans gynnare Anders Retzius hjälpte honom till bostad i ett amanuensrum på KL Hans intresse för läkarvetenskapen var svalt, o han ägnade under studieåren mer tid åt botaniken än åt medicinen. Vid sidan av studierna hade han olika lärarbefattningar, o under somrarna företog han insamlingsresor till Pite lappmark o till flera av landets södra o mellersta landskap. Han blev specialist på sv mossor o förvärvade rik erfarenhet av deras mikroskopiska byggnad, utbredning o krav på växtlokaler. Genom meddelanden om hans upptäckter i Botaniska notiser o i VA:s översikter blev hans namn känt av Europas bryologer. Sveriges mossflora torde på 1850-talet ha varit världens grundligast undersökta, men L fann under årens lopp 150 för landet nya arter.

Efter examen ville L inte praktisera som läkare utan trogen sitt valspråk: "hellre stor i det lilla än liten i det stora", ville han fortsätta med studiet av mossorna. I Sverige fanns ingen lämplig tjänst, men när lavspecialisten F Nyländer avsade sig botanikprofessuren i Hfors, blev L, trots att han inte kunde finska o saknade examensmeriter i botanik, utnämnd till hans efterträdare. Även om L som lärare — särskilt under vår- o höstexkursionerna — ansåg mossor vara det väsentliga, blev hans undervisning inte ensidig som många befarat. Varken i sina föreläsningar, som han koncentrerat till måndagar o tisdagar för att kunna ägna resten av veckan åt mosstudier, eller i sina undersökningar försummade han de högre växterna. Hans dissertation Om de officinela barkarne visade goda kunskaper i växtanatomi, o några av hans vetenskapliga uppsatser bygger på organografiska o morfologiska studier av fanerogamer. Han förnyade universitetets försummade botaniska trädgård o utökade allsidigt det botaniska museet. Hans tentamenskrav var lindriga — den som nödtorftigt kände Finlands fanerogamer blev godkänd — o antalet botanikstuderande ökade snabbt. Han menade att tentamina o undervisning var av ringa värde o väntade av sina studenter att de genom studier i naturen o av kärlek till ämnet skulle skaffa sig tillräckliga kunskaper.

L undvek nöjen o sällskapsliv o använde all tid han fick över från ämbetsplikter till mossstudier. Under terminerna arbetade han med mikroskop o preparernål, författade, skötte sina växtbyten o sin vidlyftiga korrespondens. Under somrarna reste han o samlade växter inte bara i Finland utan även i Sverige, Norge, England o på Irland. Som framgår av de drygt 150 uppsatser o notiser han publicerade i vetenskapliga tidskrifter o årsböcker ägnade han sig främst åt mossornas synonymi o systematik, under tidigare år åt bladmossornas, från 1870-talet åt levermossornas, o i viss utsträckning åt historisk botanik. För att råda bot mot namnförbistringen försökte han med konsekvens o utan hänsyn till traditioner i flera uppsatser utreda prioritetsrätten vid benämningen av varje mossa, o i många fall nådde han genom kunnighet o ihärdighet bestående resultat. L:s, som det tycks, till en del på intuition o skarpblick byggda mosssystematik har i flera fall långt senare o efter grundliga undersökningar bekräftats av andra forskare. L artbestämde mossor med en snabbhet o säkerhet som förbluffade även fackmän, o han anlitades som expert inte endast av bryologer i Europa utan aven i Nordamerika o Australien. Han bringade ordning i skandinaviska, irländska, engelska o portugisiska mossfloror. Efter studier av samlingar från VA i Petersburg förtecknade o bestämde han mossor från Japan o Sachalin, o i dessa sammanhang beskrev han 250 för vetenskapen nya arter.

L kom att betyda mycket för Societas Pro fauna et flora Fennica. Från 1866 till sin död var han sällskapets ordförande, stadgade dess ekonomi o ökade värdet o spridningen av dess skrifter, åt vilka han ägnade tid som medarbetare, redaktör o korrekturläsare. Han hade svårt att känna sig hemma i Hfors o hoppades länge på en tjänst i Sverige. Han vantrivdes framförallt med konsistoriegrälen kring tjänstetillsättningar o språkfrågor, men när han 1880 inte fick någon röst vid valet av intendent för VA:s botaniska samlingar resignerade han o lät i västra Nyland bygga sig ett hem for emeritiåren. Han skydde all kommunalpolitik men att döma av hans brev engagerade han sig ivrigt i den europeiska storpolitiken, o för världens elände lastade han främst tyskarna o prästerskapet. Den långe rödhårige L med kantiga, besynnerligt mejslade drag brusade lätt upp, var skarp i sina omdömen o svor fantasifullt både i tal o brev men var omtyckt av studenterna inte bara för sin välvilja med betyg utan också för sin humor o vänlighet.

L:s bror Gustaf Anders L (1832–1900) var en naturvetenskaplig begåvning men började 1852 läsa juridik i Uppsala. Lungtuberkulos tvang honom att avbryta studierna o på förslag av sin läkare Magnus Huss (bd 19) reste han till Minas Geraes i Brasilien. Där blev han i Caldas väl mottagen av Huss' ungdomsvän, den förmögne botanisten o läkaren A F Regnell, som beredde honom möjlighet att företa botaniska insamlingsresor. L bragte samman en värdefull samling brasilianska växter, som hans bror köpte o skänkte till Naturhist riksmuseet. Efter nio månader återvände han till Uppsala, tog 1856 kameralexamen o blev 1857 kammarskrivare i kommerskollegium där han blev tf kamrerare 1874. I Brasilien hade han särskilt ägnat sig åt Rhipsalis — ett släkte epifytiska kakteer — o blev efter hand en internationellt erkänd expert på detta område. Han beskrev nya arter o publicerade ett 20-tal uppsatser i tyska botaniska tidskrifter. L gjorde sig dessutom känd som specialist på inomhusväxter.