Niclas Lafrensen

2 Lafrensen, Niclas, son till L 1, f 30 okt 1737 i Sthlm, Ty, d 6 dec 1807 där, Klara. Studier o konstnärlig verksamhet i Paris trol från 63 till 69, åter i Sverige 69—74, i Paris 74—90, därefter i Sthlm, prof:s n h o v 28 juni 92. Gouache- o miniatyrmålare. — LFrKA 73. — Ogift.

Sin första konstnärliga utbildning torde L ha fått i faderns ateljé på Södermalm i Sthlm. Efter dennes död 1756 flyttade han till Svartmangatan 19 i Gamla stan nära Tyska kyrkan o kallas då i taxeringslängderna "miniateurmålare" men lämnade denna bostad redan följande år. Sommaren 63 ansökte L "till vinnande av större perfection uti porträttmålarekonsten", som han "härstädes lärt och i flere år med möjeligaste uppmärksamhet idkat", om pass för utrikes resa. Från 1 okt 64 till samma datum följande år hyrde han några rum utan kök vid rue Saint-Thomas du Louvre i Paris i ett förnämligt kvarter nära Palais Royal. Hyreskontraktet upplyser om att han ämnade stanna i Paris tre år. Bostaden blev dock för dyr för honom, men vart han flyttade är inte känt, inte heller var han bedrev sina studier.

I sin passansökan hade L framhållit, att han tänkt utomlands studera de mest kända porträttmålarna. Att han vid sin ankomst till Paris uppsökte sin berömde landsman Roslin, känd för sin hjälpsamhet mot unga sv konstnärer, kan tas för givet. Två franska konstnärer, gouachens erkände mästare P A Baudouin (1723—69) o miniatyristen J B Massé (1687—67), kom att bli L:s förnämsta inspirationskällor. På miniatyrens område hade han en svår konkurrent i sin skicklige landsman P A Hall (bd 17). Denne, som anlänt till Paris 66, gjorde en rekordsnabb karriär o blev väl anskriven vid franska hovet. Det gällde för L att specialisera sig i en konstart, som ekonomiskt var fördelaktig o där konkurrensen inte var för stor. Det blev gouachen. Under 60-talet ställde Baudouin ut sina sensuellt raffinerade gouachemålningar på parissalongema, vilka förhärligade det galanta liaisonlivets olika sidor o mångfaldigades av tidens skickliga franska kopparstickare.

Av en notis i Sthlms Weckoblad 26 aug 69 framgår, att L återvänt till Sverige "på oviss tid". Han fick snart en rad beställningar på miniatyrporträtt bl a från hovet. Från 70 kallade han sig k hovminiatyrmålare o valdes 12 aug 73 till ledamot av Konstakademin. Förgäves sökte han i dec en ledig professorsbefattning där. Hans vackra självporträtt i miniatyr i FrKA:s samling liksom den ovala bilden av den franska skådespelerskan Mme des Roches (NM) är från denna tid. Förmodligen missbelåten över att inte ha fått professuren återvände han till Paris.

Från hösten 74 var L bosatt vid rue de Saints-Pères tillsammans med sina landsmän hovkonduktör S Schröder o den unge medaljgravören C G Fehrman. Den sistnämndes resejoumal har ett o annat att berätta om hur L o hans vänner levde i vardagens Paris. Vid sidan av miniatyrmåleriet kom L nu att mera intensivt ägna sig åt gouachen. Han kom flera år framåt att förse sitt klientel med genrebilder, som utmärkt passade epokens frivola smak o som genom Frankrikes skickligaste gravörer spreds i stora upplagor. Dessa små intima situationsbilder kom mer o mer på modet, o L blev en lysande efterträdare till Baudouin. Liksom tidigare sin landsman K G Klingstedt (bd 20) gjorde han också miniatyrer till doslock. L:s succés växte med åren. Han förfranskade sitt namn till Lavreince. Hans kompositioner efter samtida förebilder kan visa en viss fantasilöshet o upprepning men också en stor skicklighet i återgivande av accessoarer o tygstoffer o präglas av en raffinerad kolorit.

Som gravör hade L bl a Baudouins o Fragonards skickliga kopparstickare Nicolas de Launay, väl epokens förnämste. Bättre publicitet kunde L inte få än att Mercure de France o Journal de Paris utannonserade hans blad. I färg återgav J F Janinet många av hans bästa gouacher, rariteter som i den internationella konsthandeln betalas med höga priser. Omkr ett 40-tal gravörer har stuckit efter L:s verk. De typiska titlarna på några av hans mest kända graverade arbeten är: L'élève discrète, L'indiscrétion (stick av Janinet), Le billet doux, La consolation de L'absence, L'heureux moment (de Launay), L'assemblée au salon, L'assemblée au concert, Le coucher, Le lever (Dequevauviller), La leҫon interrompue, La soubrette confidente, L'aveu difficile, Le déjeuner anglais (Vidal), L'amour frivole (Beauvarlet), Les deux cages (de Brea), Le Mercure de France (Guttenberg), Le bouquet d'amour (Chapuy), Les offres séduisantes (Delignon), La suite du déjeuner (Duclos).

Teckningar o skisser av L är sällsynta. Måhända ville han inte att de skulle bevaras o förstörde dem. Tessininstitutet i Paris äger en amorös scen, en utsökt sepialavering, liksom det första nervösa utkastet till Le coucher des ouvriéres en modes, tidigare i Eichhornska saml. Exempel på originalgouacher av L med annan motivkrets är de båda skildringarna av parkfester i samband med Gustav III:s besök i Paris 84: den stämningsfulla Marie Antoinettes nattliga fest i Trianon o den livligare La redoute chinoise (båda i Linköpings mus).

Genom franska revolutionen miste L sin kundkrets. Han uppges i Almanach des artistes för 90 som boende på rue de Gramont. När han lämnat Paris är inte känt. I Götheborgska nyheter 25 sept 90 omtalas att "Hovmålaren L från Sthlm" ankommit till Gbg. I maj 91 bosatte han sig i Storkyrkobrinken 10 i Sthlm. Året därpå fick han professors namn, heder o värdighet o från 97 en årlig pension på 500 rdr mot skyldighet att årligen leverera två kabinetts-målningar i gouache till de k samlingarna. Dessa historiska pastischer roade honom mindre än de privata porträttbeställningar han fick. Sitt personliga umgänge hade han med konstnärsvännerna Desprez, bröderna Martin, Masreliez o Sergel. 00 erbjöds han att som aktiv prof träda i tjänst vid Konstakademin men avböjde.