Erland Lagerlöf

3 Lagerlöf, Erland, f 7 nov 1854 i Kristinehamn, d 23 maj 1913 i Lund. Föräldrar: regementsläkaren Magnus L o Hedvig Elisabet Margareta Clarholm. Mogenhetsex vid h a l i Karlstad 7 juni 73, inskr vid UU 15 sept 73, vid LU 4 okt 75, FK 14 sept 78, eo lär vid Lunds katedralskola 19 nov 84—vt 86, 87—88 o 92—93, lär vid fullst lärov för flickor i Lund 86—87, FL 30 maj 91, disp 25 maj 92, FD 31 maj 92, docent i teoretisk filosofi vid LU 27 juni 92—ht 97, eo lär vid h a l i Malmö 93—99, lektor i svenska o filosofi vid h a l i Västerås 22 mars 99. Översättare. — Ogift.

Då Erland L:s far i femtioårsåldern blev sjuk o fick ta avsked från sin tjänst, måste L, som hade många syskon, låna medel till studierna. Hans ekonomiska svårigheter lättade dock, när han på nyåret 1879 mottog ett erbjudande att undervisa två söner till bokförläggare Jakob Gleerup samt Einar Billing, den blivande biskopen, o fick god tid för egna studier. Han bodde i det gleerupska hemmet o åtnjöt fritt vivre samt en liten lön. Under denna tid blev han hemligt förlovad med en ung anförvant till familjen. Hon dog emellertid efter en tid i lungsot. En dagbok från åren 79—80 vittnar på ett gripande sätt om deras spröda lycka i skuggan av hennes tilltagande sjukdom. Den vittnar också om bådas varma kristna tro. L hade samman med en bror som gymnasist upplevt en religiös väckelse.

Efter ytterligare en tid som lärare hos familjen Gleerup fick L under många år som vik adjunkt eller extralärare föra en ständig kamp mot trånga ekonomiska villkor, en tid också mot sjukdom som medförde bestående partiell dövhet. Men denna tid inrymde också en betydande litterär verksamhet. 84 utkom hans översättning av Theokritos Idyller, prisbelönt av SA, o under 90-talet utkom den akademiska avhandlingen, ett häfte egna dikter o en översättning av Juvenalis Satirer som fick hedersomnämnande av SA. Om hans egen diktning säger Algot Werin: "Någon poet med produktiv fantasi och egen gestaltningsförmåga var E L inte. Hans dikter är verk av en fint bildad amatör ... utan den poetiska kraft och fyndighet som utmärker översättningarna." Werin erkänner dock, att en del dikter helt igenom bär prägeln av upplevelse o erfarenhet.

De många åren som vikarie o extralärare hade ändå det ljusa med sig, att L fick ägna sig åt ett arbete som han älskade, lärarens, även om han mest fick undervisa i småklasserna o långt ifrån alltid i sina egna ämnen. "Han sattes att undervisa oss buspojkar i femman i historia o geografi. Vi begrep först senare att vi suttit vid ett genis fötter. Men han tog oss helt fångna. Han agerade, nej, han levde historia ...", skriver H S Nyberg (52). L hade vid sekelskiftet tillträtt ett lektorat i Västerås, men tiden där blev inte lycklig. Hans hälsa vacklade i olika avseenden, men framför allt var det hans svaghet för sprit som nu bröt ut i alkoholism av allvarlig art. Han kunde inte sköta sin tjänst o blev på nyåret 05 intagen på en privat alkoholistanstalt utanför Uppsala. Här tog han itu med översättningen av Odysséen, som blev färdig 08. Han befann sig då i Grisslehamn, dit han 06 flyttat efter ett år på anstalten. Alkoholismen var nu inte längre något problem. Han var dock sjukledig från sin tjänst o kom aldrig tillbaka till Västerås. Sin vikarie fick han själv avlöna, o han levde under mycket knappa ekonomiska villkor. Ludvig Nordström har i sin uppsats Den okända hjälteskaran på ett utomordentligt sätt tecknat en bild av L under denna tid o av den karga miljö som han levde o arbetade i. Odysséen fick emellertid det mest oförbehållsamma erkännande o belönades med Letterstedtska priset. Iliaden stod nu i tur.

Sommaren 10 flyttade L till Lund, sin ungdoms stad. En ögonvittnesskildring från april 11 (Erik Norling i Vi 29 maj 48) ger en riktig bild av L som en stillsam o tillbakadragen lärd. Även om de ekonomiska svårigheterna vid denna tid i någon mån lättat, bestod de in i det sista.

Strax före jul 12 kom Iliaden ut. Verket var fullbordat. Det är svårt att avvisa tanken att det mesta i L:s liv, hans begåvning, fostran och studier, hans kamp med svårigheter av olika slag, hans sjukdom o misslyckande, tillsammans kommit att skapa förutsättningen för hans livs storverk, översättningen av Odysséen o Iliaden. Genom att engagera honom helt löste detta honom ur sjukdomens grepp o gav honom åter den kraft som behövdes för att genomföra det.