Thomas Lewis

Lewis, Thomas, f omkr 1746 i Skottland, d 7 april 1783 i Sthlm, Maria. Gjutmästare vid Carron Co järnverk, Stirlingshire, Skottl, till 66, anställd vid Johan Cahmans grytgjuteri vid Gbg 66—68, erhöll privilegium för ett järngjuteri "efter engelska sättet" i eller vid Sthlm 26 jan 69, drev Bergsunds gjuteri på Södermalm från 69, burskap som manufakturist o järngjutare i Sthlm 31 jan 71, inneh av Nyhyttans masugn i Norberg från 80, anlade järngjuteri där 81. G 74 m Ulrica Benedicta Gahn, f 4 okt 57 i Falun, f 3 dec 43 i Sthlm, Klara, dtr till lanträntmästaren bruksägaren Hans Jacob G o Anna Maria Schultz.

L blev tidigt gjutmästare vid järnbruket Carron i Skottland, som anlagts 1759—60 av bland andra en Thomas L, som antagligen var hans far. Vid detta särskilt för korta skeppskanoner berömda verk utfördes på 60-talet gjutgodset till James Watts första ångmaskin samt, genom J Jennings (bd 20) förmedling, delarna till Sveriges andra "eld- och luftmaskin", som från 67 användes till pumpanläggningen vid Persbergs storgruva.

Trots bolagets motstånd lät unge L jämte en mängd yrkesfolk värva sig till Sverige av brukspatron J Gahman, som 9 febr 64 erhållit privilegium på ett grytgjuteri vid Röda sten utanför Gbg. Dit anlände L 66 o ledde byggandet av en engelsk reverberugn för omsmält tackjärn. Lämpligt tackjärn kunde således köpas från olika håll, o man behövde inte egen masugn. Reverber- eller dragugnen var en teknisk nyhet o fanns förut i landet endast i Meyerska valsgjuteriet i Sthlm (byggd 62, förolyckad några år senare). När den nya ugnen färdigställts hopade sig beställningar, bl a på gjutgods till "eld- och luftmaskinen" vid Dannemora gruvor sommaren 68. L lämnade emellertid Cahman efter 18 månaders tjänst p g a dålig lön.

L sökte i Sthlm upp sin landsman bruksägaren R Finlay (bd 16), o med hans löfte om ekonomiskt stöd ansökte L hos både bergs- o kommerskollegierna 5 jan 69 om privilegium (orig i Statens sjöhist mus) på ett engelskt järngjuteri vid Sthlm. Finlay hade i okt 65 på bankauktion inropat en fastighet, kv Tobaksspinneriet 1, belägen vid Mälaren intill Hornstull på Södermalm. 2 april 69 överlät han fastigheten på L för 60 000 dlr kmt. Mot Finlays borgen upplånade han i Jernkontoret 30 000 dlr för uppbyggnaden. På platsen fanns förut ett bleckförtenneri för soppkittlar, matskedar o d jämte utvärdshuset "Bärg och Sund", varför området kallades Bergsund.

L lät uppföra en gjuteribyggnad stor nog att rymma reverberugnen. Vidare anordnades utrymmen för formning o gjutning. Han ersatte den omständliga o oekonomiska ler- formningen med råsandsformning även vid extra fin gjutning. Han anses ha varit först i landet med denna metod , som omkr 1800 synes blivit allmän för mindre pjäser. Gjutsand hämtades från England o Frankrike o tackjärn köptes i Bergslagen. Från Cahman tog han med sig gjutaren John Wuld o anställde 18 arbetare. Verket drevs med stenkol, o redan i slutet av 69 annonserade L i Stockholms Post Tidningar om "allehanda uti järn gjutne saker" samt etablerade öppen salubod, förmodligen i Gamla stan. Med gjuteriet förenade han en mekanisk verkstad, troligen landets första i sitt slag. I febr 71 erhöll L burskap både som manufakturist o järngjutare. Den 15 i samma månad beviljades förlagslån i kommerskollegium på 15 000 dlr kmt mot borgen av Finlay o dennes kompanjon, grosshandlare H Daveij.

Till L:s olycka gick Finlay i konkurs 71, o i nov s å förordnade Hall- o manufakturrätten på Jernkontorets uppmaning om inventering på Bergsund. L uppgav tillgångarna till 157 842 dlr kmt, vilket nästan balanserade skulderna, men värderingen var under den rådande deflationen orealistisk. Landets ekonomiska kris gjorde det svårt att få ny förläggare, varför L 72 nödgades begära sig i konkurs, påpekande att orsaken ej var "överflödig levnad, vårdslös hushållning, dobbel, svek eller dylikt" (Munthe, s 279). Kommerskollegium o Jernkontoret möjliggjorde dock driften genom förlagslån 19 nov s å. L hade mångskiftande tillverkning med bl a kugghjul, vattenledningsrör o hushållsartiklar. Hans grytor, kastruller o andra artiklar såldes genom järnkrämare, även i Finland.

Våren 75 erhöll L förlag, löpande tills vidare, av det stora handelshuset Bohman, Hassel & Görges i Sthlm mot sin svärfars borgen. Följande år (27 mars o 11 okt) avskrev kommerskollegium o Jernkontoret sina fordringar. Handelshuset skötte därefter försäljningen mot 2 % provision o en lugn period följde. God hjälp fick L av gjutaren William Wilde, som 75 kom från England. Liksom Carron Co tillverkade Bergsunds gjuteri även kanoner o kulor, o 75 ville Carrons chef köpa ritning o beskrivning av L på ett borrverk för helgjutna kanoner.

Genom brevväxling med Carron 74—81 följde L utvecklingen av Watts ångmaskin o övervägde tydligen att sätta igång tillverkning av sådana. En "eld- och luftmaskin" av gjutjärn byggdes 76 i ett pumphus vid Tanto kronobränneri i Sthlm. L uppbar 77 årsarvode för dess skötsel o ersattes särskilt för dess förbättring. Den eldades både med stenkol o ved, varav åtgick 160 famnar 78.

L samarbetade också med bergmästaren o metallurgen Bengt Qvist, som 70—76 vid Ersta på Södermalm anlade landets första degelstålgjuteri. Denne hade studerat stenkolsbrytning i England o ansåg fyndigheter möjliga i Närke, där Jernkontoret 74 o 75 bekostat borrningar. L tillkallades som expert på engelsk geologi, reste till örebrotrakten o tillstyrkte provborrningar där. Ett bergborrningsbolag bildades 77, vari L tecknade 1/4 av kapitalet, som förskotterades av Qvists svåger, apotekare F J v Åken i Örebro, bolagets drivande kraft. Borrningarna, ledda av Qvist, misslyckades emellertid.

80 köpte L av köpman W Groen en masugn, Nyhyttan i Norberg, där Wilde placerades som gjutmästare o avsikten var att blåsa eget bättre tackjärn till Bergsund. L byggde en ny blåsmaskin, en cylindrisk tackjärnsbälg med starkare bläster med reducerad vattenåtgång. L skrev 26 maj 80 att han ämnade bygga flera till försäljning. Emellertid smälte pipan o ugnen förstördes 81 på grund av att arbetarna inte var vana vid blåsmaskinen. I dec 82 var dock 6 bäl-gar klara till avsalu, o mot slutet av 80-talet var de i bruk vid många verk.

81 erhöll L bergskollegii tillstånd att i Nyhyttan uppföra ett gjuteri, det första i Bergslagen, o för hans tackjärn o gjutgods fastställdes stämpeln T:LEWIS. Där göts bak- o fyrugnar, pannor o hushållsgods (exempel på produktionen i form av mortel o pressjärn i museet på Surahammar). För Avesta kopparverk göts valsar, svarvade vid en anordning på hyttehjulet. En mjölkvarn gjordes med gjutna kugghjul o trilla. Den hade jämn gång o liten vattenförbrukning.

L gav bergmästare S v Stockenström i uppdrag att experimentera fram en liten masugn för gjuttackjärn vid Nyhyttan, o L deltog själv i försöken. Men de många misslyckandena o ständiga ändringarna försämrade L:s ekonomi. Som förlagsman för Nyhyttan inträdde i maj 82 svågern läkaren Henrik Gahn, som hann förskottera 9 922 rdr. Efter en tids sjukdom avled emellertid L av lungsot följande år i sitt hem på Bergsund. Behållningen i boet var 14 121 rdr. Industrianläggningen vid Bergsund förblev i bruk ända till 1929. Trots att L rycktes bort i unga år kom han "att spela en viktig roll i den svenska järnförädlingens historia" (Jernkontorets hist, 3: 1 s 80 f).