P F Alarik Liedbeck

2 Liedbeck, Per Fredrik Alarik, son till L 1, f 11 dec 1834 i Uppsala, d 26 mars 1912 i Sthlm, Osc. Studier vid Sthlms lyceum, ord elev vid Teknol inst 3 sept 49, avgångs-ex 10 juni 51, repetitör i kemi där vintern 51—52, verkmästare vid Lundgrens kemiska fabrik i Sthlm 52, vid Norrköpings kemiska fabrik 53, studieresor utomlands 55—56 o 59, gjorde egna kem-tekn undersöknrar 56—57, ledde ombyggn av Ölands alun-bruk, Södra Möckleby, Kalm, 57—58, av en ättiksfabrik i Sthlm 59—60 o en ättiks-o stärkelsefabrik i Finland 61, projekterade o igångsatte en trädestillationsfabrik på Lövholmen vid Sthlm o anlade en liknande fabrik i Finland 61—65, anställd vid stenkolsföretag i Skåne 66, fabriksförest vid Vintervikens nitroglycerinfabrik, Brännkyrka, Sthlm, 66—75, projekterade Luleå trädestillationsfabrik 67, konsult ing i Paris vid Syndicat des fabriques de Dynamite 76—79, i Sthlm för nobelska dynamitfabriker i Sverige, Norge, Storbritannien, Tyskland, Holland, Frankrike o Spanien 79—98, förläggare för uppfinnare, led av styr för Nitroglyce-rinab, Sthlm, 98—06. G 28 aug 77 i Runtuna, Söd, m sin kusin Emma Carolina Catharina Söderberg, f 8 mars 50 i Nyköping, d 5 april 16 i Sthlm, Osc, dtr till prosten FD Carl Theodor S o Fredrika Jacobina Liedbeck.

Alarik L utexaminerades 1851 från Teknologiska inst som mekanist men övergick direkt till kemisk teknologi. På stipendium från kommerskollegium företog han resor i Tyskland, England o Frankrike för att studera kemisk-tekniska fabriker. Under en tioårsperiod tillämpade han sina erfarenheter från resor o egen experimentverksamhet med projektering o om- o nybyggnad av attiks-, trädestillations-, stärkelse- o alunfabriker i Sverige o Finland. 63 började han utgivningen av en översättning o bearbetning efter egna rön av Rudolf von Wagners Handbuch der chemischen Technologie (60) i fem delar.

Från 66 kom L:s verksamhet att inriktas på sprängämnesindustrin. Han anställdes då av barndomsvännen Alfred Nobel i Nitroglycerinab som föreståndare för den föregående år uppförda fabriken vid Vinterviken vid Mälaren. För säkerhets skull hade den placerats mellan två höga berg. Tillverkningen stod på sitt farligaste försöksstadium o de olika råämnena bearbetades i många spridda fabrikshus. Chef för bolaget var Alfred Nobels bror Robert (till 70) som ledde försäljningen till allt flera bergsprängningar, tunnelbyggen o gruvor. L kvarstod som fabriksföreståndare till 75 men genomförde samtidigt jämte Alfred Nobel nyanläggningar på kontinenten o i USA. De närmaste fem åren tillkom genom dem tio nya fabriker, varav anläggningen vid Ardeer nära Glasgow i Skottland (71) var o förblev störst.

Nobel var den outtröttlige uppfinnaren o skicklige organisatören. L var teknikern o konstruktören, som realiserade uppslagen. Ofta måste han resa runt till fabrikerna o anpassa utrustningen till de tekniska nyheterna. L utförde också själv grundläggande förbättringar, bl a genom sin luftinjektor för glycerinets inledande i syrablandningen vid nitrering samt luftomröring i nitreringskärlet (i stället för tunga mekaniska omrörare), varigenom produktionen ökade o blev mera riskfri. Bland övriga allmänt antagna apparater av L:s konstruktion kan nämnas dynamitpressar samt valsverk, pressar o skärmaskiner för röksvagt krut (nobelkrut) m m.

Särskilt i initialskedet fordrades stort mod att arbeta med sprängämnen o pröva sig fram till nya metoder. Olyckor med dödlig utgång inträffade också på många håll. L var med om två svåra explosioner vid Vinterviken, dels 68 o dels 26 maj 74, då 12 personer omkom. Den senare olyckan uppkom genom gnistor från ångbåten Baltzar von Platen, som lossade salpeter vid bryggan. Skadorna begränsades dock genom att L, under det att tvätthuset för nitroglycerin, brann, tog ett par arbetare till hjälp o bar ut nitroglycerinet. För denna rådighet belönades han s å med k medaljen För berömliga gärningar i guld, vilken blev den enda utmärkelse denne blygsamme man mottog.

Nobel bodde från 73 i Paris o hade laboratorium Avenue Malakoff nr 53—59 nära Étoile. I samråd med honom uppgjorde L plan till nybyggnad av Vintervikens dynamitfabrik. Den tekniska utrustningen beställde de av landsmannen Johan Erik Erikson (bd 14), som i Paris hade specialverkstad för precisionsmekanik. Denne flyttade i aug s å sin verkstad till Sthlm o fortsatte där till sin död 83 att tillverka bl a L:s apparater.

75 uppfann Nobel spränggelatinet, o L konstruerade bl a en gelatineringsapparat för detta, som sedan allmänt användes vid dynamitfabrikerna. L o Nobels kemist Georges Fehrenbach ledde igångsättningen av det nya sprängämnets tillverkning i Paulilles (Frankrike), Avigliana (Italien), Ardeer (Skottland), Schlebusch (Tyskland), ni fl platser. För pågående arbeten i S:t Gotthardstunneln genom Alperna medförde gelatindynamit ofantliga besparingar.

L, som var branschens utan jämförelse främste expert, flyttade 76 till Paris som chef för en konsultbyrå. Den tillhörde det av Nobel o hans franske kollega Paul Barbe grundade Syndicat des fabriques de Dynamite. L betjänade därifrån de nobelska dynamitfabrikerna i Frankrike, Spanien, Portugal, Italien, Schweiz, Sverige o Norge. L:s franska konstruktionsritningar på apparater, utförda av Erikson, finns nu i Tekniska museet i Sthlm.

79 bosatte sig L åter i Sthlm o fortsatte därifrån sin verksamhet som konsulterande ingenjör o gjorde särskilt under 80-talet upprepade resor till dynamitfabrikerna i Västeuropa. L:s strävan efter allt bättre apparater o bästa kvalitet gjorde räkningarna ibland betänkligt stora, men de mera ekonomiska huvudmännen Nobel o Barbe avslutade sin diskussion med: "C'est L — faut bien payer!" (Schück o Sohlman, s 181). L var av dem mycket uppskattad.

Från 80 hade L som medarbetare konstruktören Eberhard Seger, o de ägnade sig även åt andra branscher. De samarbetade också med Erikson, vars verkstad på Pilgatan 16—18 (nu Folkungagatan 94) var en teknisk försöksanstalt för många uppfinnare. Erikson tillverkade bl a alla maskiner till Sthlms kapsyl- o stanniolfabrik i samma hus, o Seger erhöll 81 o 86 patent på kapsylmaskiner. 88 övertog L o Seger denna fabrik o bildade ab Sv kapsylfabriken, vari L hade aktiemajoriteten (aktiekapital 150 000 kr). Han ingick också i styrelsen jämte huvudmännen för J E Eriksons mek verkstads ab.

86 var L förläggare till Segers centrifugalseparator (pat 6 dec) o 92 till hans ångturbin (pat 5 sept), en föregångare till STAL-turbinen. L:s bror, gymnastikdirektör Harald L (s ), lät L o Seger utveckla sin idé till en vibrator för sjukgymnastik. 90 var den färdig o s å stiftade bröderna L o Seger ab Vibrator (bolagsordn 28 nov), Sturegatan 4. Denna behändiga apparat prisbelönades vid utställningarna i Chicago 92, Sthlm 97 o Paris 00 o var ett tiotal år i dagligt bruk vid GCI. L stödde också ekonomiskt John Weylandt hos Eriksons vid tillkomsten av dennes fotogenmotor 92.

L var lugn, vänlig, idérik o arbetsam o hade vänner överallt. Han stod i det hjärtligaste vänskapsförhållande till Nobel ända till dennes död 96. L besvärades av en med åren tilltagande dövhet, varför han slutligen helst brevledes höll förbindelsen med Nobel. Dennes sista patent gällde ett progressivt nitrocellulosakrut jämte apparat för framställning därav. Det söktes gemensamt med L, som konstruerat apparaten. Vid denna tid tillverkades sprängämnen efter Nobels patent i ett hundratal fabriker världen över.