Carl Arvid Klingspor

2 Klingspor, Carl Arvid, f 30 mars 1829 på Säby, Aspö, Söd, d 15 juni 1903 på Näsby, Bogsta, Söd. Föräldrar: överstelöjtn Carl Gustaf K o grev Aurore Maria Johanna Posse. Kadett vid krigsskolan på Karlberg 13 febr 43, utex 6 febr 50, underlöjtn vid livreg:s dragonkår 14 febr 50, 2:e löjtn 6 juni 57, 1:e löjtn 13 juli 59, 2:e ryttmästare 26 jan 64, 1:e ryttmästare o chef för Upplands skvadron 1 mars 64, sekr i Upplands fornminnesfören 68—94, utg av dess tidskr 71—93, riksheraldiker 26 nov 80, major i armén o ryttmästare i dragonkårens reserv 6 maj 81, Sveriges ombud vid den internat heraldiska utställn i Berlin 1 april—1 juni 82, avsked ur livreg:s dragonkårs reserv med tillst att kvarstå i kåren 30 mars 94. — LSkS 73, KorrespLVHAA 74.

G 21 okt 57 i Aspö, m Hedvig Ulrika Vilhelmina Lilliestråle, f 17 sept 37 där, d 14 febr 17 på Ribbingshov, N Vi, Ög, dtr till löjtn Vilhelm L o Amalia Vilhelmina Bergström.

Ett av K:s exlibris har formen av ett medeltida sigill, som visar en harneskklädd riddare till häst. Riddaren för i sin sköld K:s fädernevapen, o på hästens schabrak syns vapnen för hans farmors, morfars o mormors ätter. Den konstnärligt lyckade framställningen speglar på en gång hans aristokratiska miljö, hans tjänst som kavalleriofficer o hans tidigt grundlagda intresse för genealogi o heraldik.

K blev 1868, när Upplands fornminnesförening bildades, dess förste sekreterare o ett par år senare redaktör för dess tidskrift, där han publicerade omfångsrika personhistoriska anteckningar om kyrkoinventarier o gravstenar m m. Vid sidan därav utgav han i rask följd en rad större o mindre personhistoriska arbeten, många knutna till landskapet Uppland, dess adel o herrgårdar. Några av de viktigaste av dessa utkom i samarbete med Bernhard Schlegel, som en tid tjänstgjort i kammarkollegiet o kände till kammararkivets givande källmaterial. Dit hör verken Uplands herregårdar, Engsö o Den ... ej ... introducerade svenska adelns ättartaflor (med vapenbeskrivningar), "ett försök att tillämpa mer kritiska metoder än som skett i riddarhusgenealogierna" (B Hildebrand 1961) o alltjämt ett standardverk. Han stod ensam som författare till en serie Svenska slott och herresäten (85—87), som efter sekelskiftet skulle efterträdas av den kända serien med samma namn. — Viktig o värdefull är även Sveriges adel under 1600—1700-talen, ett samlat omtryck av de viktigaste adliga likpredikningarna från denna tid.

Sin största betydelse har K som heraldiker, enkannerligen som utgivare av omfattande sv o baltiska vapenbestånd. På detta område fördes han in av sin företrädare som riksheraldiker frih A W Stiernstedt, vars vapenbok, litografi i färgtryck, han fullföljde genom utgivandet av bd 2—5, omfattande de sv introducerade adliga ätterna, sedan Stiernstedt utgivit de högadliga. En förbättrad utgåva av hela den sv adelns vapen, till vilka lades 858 ointroducerade ätters vapen, är hans 90 fullbordade vapenbok i stor folio, där översiktliga register o nödiga källhänvisningar visar K:s vetenskapliga ambitioner. "I likhet med allt annat mänskligt är den ej felfri, men ett vackert arbete byggt på goda förebilder o grundat på samvetsgranna specialforskningar" (A Lewenhaupt 26). Vapenritningarna i 90 års vapenbok, till största delen tecknade av artisten Maria Widebeck, har sedermera använts för klichéerna i adelskalendrarna 99—65 o i Elgenstiernas ättartavlor. Bilderna har därigenom blivit normerande för uppfattningen om de sv adelsvapnens utseende. Det må dock understrykas, att K:s tidsbundna heraldiska doktrin föranlett honom till en stereotypisering, varigenom vissa bilder väl mycket avviker från originalsköldebrevens.

Efter avslutandet av Stiernstedts vapenbok utgav K 81—82 Baltisches Wappenbuch, där vapnen tecknats av prof Ad M Hildebrandt i Berlin. Arbetet överlämnade K personligen till kejsar Alexander III på Peterhof. K:s höga uppskattning av Hildebrandts bedömning av heraldiska frågor o uppgörande av ritningar framgår av en episod från K:s arbete med de sv landskapsvapnen. När UU:s nybyggnad skulle smyckas med landskapsvapen 83, uppdrogs på K:s förslag åt Hildebrandt att uppgöra ritningar till dessa vapen (Scheffer 72). Det är alltså tysken Hildebrandt som från första början svarat för formgivningen av 1880-talets serie av sv landskapsvapen. Sedan dessa på K:s initiativ fastställts av Kungl Maj:t, utgav K 85 för dekorativa syften en serie i färglitografi omfattande riksvapnet, 3 1/2 fot högt, o landskapsvapnen, 2 fot höga. K:s förslag till länsvapen blev däremot ej stadfästa, av allt att döma beroende på det motstånd som restes av riksantikvarien Hans Hildebrand (Scheffer 67).

Som K:s mest betydande insats för att föra ut heraldiken till allmänheten kan nämnas hans 74 i samarbete med Schlegel utgivna handbok Svensk heraldik, som alltjämt kan läsas med behållning som en första introduktion i heraldiken, dess uppkomst o begrepp. 87 utgav K en kort populär sammanfattande framställning, Handbok i praktisk wapenkonst, där han följt sin tyske auktoritet Hildebrandts Wappenfibel så nära att han i vissa fall bibehållit de tyska vapnens sköldformer, hjälmar o hjälmtäcken o endast utbytt själva vapenbilden o hjälmprydnaden mot svenska.

I Svensk heraldik gör han det karaktäristiska uttalandet, att "till den tyska heraldiken sluter sig närmast den svenska". Efter att ha utvecklat denna sats tillägger han, att de "ryska Östersjöprovinsernas adels vapen äro helt å hållet tyska". Det var i de tysktalande länderna som han sökte mycket av sin heraldiska inspiration. I dem rörde han sig hemvant, o där hade han fränder o vänner. Vid ett besök i Reval 81 för att lägga sista handen vid sin baltiska vapenbok begagnade K tillfället att i alfabetiska grupper förteckna domkyrkans huvudbaner, epitafier o gravstenar (förteckn 86 i SAT). Med sina fränder i Tyskland uppehöll K livliga förbindelser markerade främst genom att den i Holstein bosatte frih O M (von) Klingspor, som 21 okt 83 naturaliserades såsom preussisk friherre, adopterade K jämte efterkommande 1 nov så med rättighet (dock ej begagnad) att i preussiska Herolds Amt söka fastställelse av den friherrliga värdigheten. K blev ledamot eller korresponderande ledamot av en rad utländska heraldiska o historiska sällskap.