Börje A O Knös

6 Knös, Börje Anders Olof, son till K 5, f 5 mars 1883 i Uppsala, d 25 febr 1970 i Sthlm, Hedv El. Mogenhetsex vid h a l i Uppsala vt 01, inskr vid UU juni 01, FK 31 jan 05, FL 19 maj 08, disp 27 maj 08, FD 30 maj 08, kansliex 5 nov 10, allt vid UU, amanuens i ED 10, vid kanslersämb för rikets univ 11—16, sekr i olika riksdagsutsk 14— 28, led av komm ang nykterhetsundervisn 27 juni 14—16 mars 15, sekr i komm ang omorganisation av GCI o gymnastiklärarutbildn juli 15—juli 18, i 1902 års löneregleringskomm maj 16—juni 23, förste kanslisekr i ED 21 dec 17, tf kansliråd där 19— 23, chef för akademibyrån där 19—28, led o sekr i lärarlönekomm dec 20—aug 23, kansliråd i ED 23 febr 23—28, tf statssekr där 31 dec 28—30, statssekr där 30 dec 30-48 (tjänstl från 27 sept 35), led av Sällsk Iduns nämnd 32—58, av NF:s kommission för intellektuellt samarbete i Geneve 34—45, ordf i UD:s upplysningsnämnd 35 (instr 15 nov 35)—44, av K M:t utsedd led o ordf i Comité consultatif för Sv studenthemmet i Paris 35—52, ordf i fören Amitié franco-suédoise i Sthlm 35—52, inspektor vid Franska skolan där 35—55, ordf i 1935 års museisakk nov 35—okt 36, i komm ang skolöverstyns organisation maj 36—juni 38, v ordf i styr för Alliance frangaise 37—45, ensam kommitterad ang fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor juni 38—juni 39 o ang utvidgn av gymnasieorg juni 39—april 40, ordf i 1940 års arkivsakk febr 40—dec 51, i komm ang pappersformaten inom statsförvaltn febr 41—febr 43. — LSkS 31.

G 18 aug 15 i Köping, Kalm, m frih Sigrid Anna Elisabet Hummerhielm, f 23 okt 88 i Segerstad, Kalm, d 3 nov 71 i Sthlm, Hedv El, dtr till kontraktsprosten frih Bror Uno Constantin Johan Hilmar Laurentius Stanislaus Alexander H o Christina Augusta Petersson.

Trogen släkttraditionen följde Börje K i sin utbildning den helklassiska linjen o tillhörde i Uppsala lärjungekretsen kring den lärde grekprofessom o humanisten O A Danielsson. K har i sina minnen från studietiden (Vestrogothica XVI) betecknat 1900-talets första decennium som en guldålder för humanistisk vetenskap med Henrik Schück o Harald Hjärne bland de främsta företrädarna. Vid sidan av de klassiska disciplinerna visade K tidigt historiska o genealogiska intressen — hans studenttid var, skriver han, bunden vid traditionen o historien. Men han fördjupade sig också i modem sv o fransk skönlitteratur o opponerade sig mot den tyska dominansen inom humanistisk vetenskap.

Att K, efter att ha vunnit doktorsgraden på en avhandling om en forngrekisk handskrift, lämnade den lärda banan o sökte sig in i kansliet, sammanhängde med en av riksdagen beslutad inskränkning av de klassiska språken särskilt grekiskan inom skolundervisningen, vilket måste innebära försämrade framtidsutsikter för lärare i klassiska språk. Hans tjänstgöring hos universitetskanslersämbetet o i ED tillät honom dock att behålla kontakten med akademiska o vetenskapliga förhållanden, o sedan han blivit chef för den s k akademibyrån, fick han än mera ägna sin kraft åt universiteten o de lärda verken. Som sekreterare i det särskilda skolutskottet nedlade han därjämte ett betydande arbete vid den stora skolreformens genomförande 27.

Som statssekreterare under tre ecklesiastikministrar hade K ett ansvarsfullt o påfrestande arbete vid utformandet av den sv kulturpolitiken i en tid av politiska o ekonomiska kriser. K ägnade stort intresse åt de internationella frågorna o understödde verksamt vetenskapliga o andra kulturkontakter med utlandet. En svår o kontroversiell fråga blev skolbarnsutbytet med Tyskland, sedan nationalsocialismen kommit till makten, o K framförde i olika sammanhang kravet på garantier mot politisk påverkan. Ett annat känsligt problem var katolska kyrkans ställning i Sverige, o K blev starkt engagerad som medlare o övervakare i skötseln av Franska skolan.

Samarbetet med departementschefen fungerade mycket bra under Sam Stadeners tid som ecklesiastikminister (30—32), även om K pressades hårt av arbetsbördan. Arthur Engbergs tillträde 32 torde inte ha hälsats med någon glädje av K, men de förenades i sina sympatier för fransk kultur o klassisk bildning. 33 års omstridda läroverksstadga, som gynnade latinet o franskan i gymnasiet, tillkom i intimt samarbete mellan Engberg o K. I den kris som ledde till att K 35 beviljades tjänstledighet eller som han själv uttryckte det "avkopplades för s k kommittéuppdrag", spelade flera faktorer in. Motsättningar hade uppstått mellan Engberg o K o mellan K o en del av departementets personal; vid denna tid började också tendensen att politisera statssekreteraretjänsterna alltmer göra sig gällande.

Omständigheterna kring K:s försättande i disponibilitet o de otillräckliga o halvhjärtade försöken att soulagera honom gjorde K bitter o kom honom att beklaga, att han någonsin blivit ämbetsman (brev till Aug Ehrensvärd). Å andra sidan fick han genom frikopplingen från den betungande kanslitjänsten helt andra möjligheter att odla sina vetenskapliga intressen o göra betydande kulturinsatser. K har också själv betecknat åren efter 35 som sin lyckligaste tid.

Av K:s många offentliga uppdrag må nämnas ordförandeskapet i utrikesdepartementets upplysningsnämnd, som tillkom 35 för att sprida upplysning om Sverige i utlandet o därmed övertog en del av de internationella frågor som K tidigare handlagt, samt inspektoratet för Franska skolan, som han skötte i 20 år med stor takt o skicklighet. Huvudparten av K:s offentliga verksamhet under senare år ägnades emellertid åt 40 års arkivsakkunniga, där K var "arbetande ordf" i 12 år. Arkivsakkunniga, som tillsattes på initiativ av statsrevisorerna, utarbetade grundläggande föreskrifter om gallring av statsförvaltningens arkivmassor, däribland en allmän gallringskungörelse, framlade förslag till lösande av riks- o landsarkivens byggnadsfrågor, som bl a ledde till uppförande av ett nytt riksarkiv, samt drog upp riktlinjer för en serviceverksamhet inom arkivväsendet.

Kulturförbindelserna med Frankrike ägnade K ett hängivet intresse, han var ordf i kommittén för sv studenthemmet i Paris, och i Cartesiusfonden verkade han för utgivning på franska av värdefulla sv vetenskapliga arbeten. K:s eget omfattande författarskap, som, bortsett från doktorsavhandlingen, helt hänför sig till tiden efter 35, var inriktat dels på Frankrike dels på Grekland. Av hans arbeten i fransk lärdomshistoria må särskilt framhållas boken om Rabelais. K utvecklade sig till en av de främsta kännarna av nygrekisk kultur o litteraturhistoria, o hans på ålderdomen (62) publicerade standardverk om nygrekisk litteratur fram till 1821, skrivet på franska, är ett imponerande resultat av många års lärda mödor. K författade också historiska o biografiska studier, byggda på grundliga arkivforskningar, t ex om Daniel Athenaren, en märklig diplomatisk agent i sv tjänst under stormaktstiden, o om sv officerare i Greklands frihetskrig. Av stor betydelse blev K:s omfattande o skickliga översättarverksamhet i fråga om nygrekisk litteratur. Moderna grekiska författare som Niko Kazantzakis o G Sēferis presenterades genom K för en sv publik, o för SA:s räkning gjorde K värdefulla utredningar om grekiska kandidater till Nobelpriset.

Tillsammans med riksarkivarie Ingvar Andersson o prof H S Nyberg redigerade K på 1950-talet en serie häften med studier o essäer under namn av Humanistisk kultur. Med dessa ord skulle man bäst kunna karakterisera K:s liv o gärning. Han var en sann humanist o intill sin höga ålder outtröttligt verksam i kulturens tjänst.