Jesper Matsson Krus

Krus, Jesper Matsson, f 1576 eller 1577, d I nov 1622 på Lemsjöholm, Villnäs, Åbo o Björneb, Finland. Föräldrar: riksrådet Mats Larsson o Anna Björnsdtr. Häradsh i Övre Satakunda, Finland, 00, ryttmästare för en fana finska ryttare 22 april 01, i slottsloven på Pernau 25 sept 05, lagman i n Finlands lagsaga 2 juli 06, kallas överste 30 juli 07 (RR, fol suppl 82), överste för finska krigsfolket 23 mars 08, till grevens av Mansfeld ankomst befälhavare för krigsfolket i Finland o Livland 28 maj 08, grevens av Mansfeld löjtn 2 okt 08, kallas fältöverste 8 juli II (RR, fol 310) men fältmarskalk 21 okt s å (RR, fol 443), var riksråd 10 jan 12 (RR, fol 25) men ej 21 okt 11 (RR, fol 443), överste i Västergötland 10 jan 12, generalfältmarskalk 12 maj 12, fältöverste 16 juni 12, fullm att förestå fältet vid danska gränsen i konungens frånvaro 4 sept 12, var riksskattmästare 22 juni 15 (RR, fol 503), fältmarskalk o general över krigsfolket i Sverige 22 juni 15, slagen till riddare vid Gustav II Adolfs kröning okt 17, guvernör över Riga stad, slott o län 26 sept 21, led av revisionskommissionen i Livland 26 sept 21, avsked 22.

G 25 sept 14 på Åbo slott m frih Brita De la Gardie, f april 81 i Åbo, d 11 aug 45 i Sthlm (begr 6 okt där, Nik), dtr till riksrådet o generalfältherren frih Pontus D o Sofia Johansdtr (Gyllenhielm) samt senare omg m riksdrotsen frih Gabriel Oxenstierna Gustafsson.

K:s far hörde till hertig Karls anhängare. 1599 tog K jämte en Olof Persson Nyslott i besittning för hertigens räkning. Han utmärkte sig under kriget med polackerna i Livland, där han deltog i belägringen av Dorpat o Wolmar 07, striden vid Dünamunde 09 o belägringen av den ryska fästningen Ivangorod 10. Inför hotet från Danmark sändes han till Älvsborg o skötte under det följande kriget gränsförsvaret i Västergötland med undantag för en kommendering till Kalmar sommaren 11. Han lydde Gustav Adolfs order att föra över kriget på fiendens mark, men då hans stridskrafter var underlägsna, ägnade han sig främst åt förödande härjningar i Bohuslän, varvid bl a Kungahälla o Uddevalla brändes. På Kölleryds hed i Halland tillfogade han Kristian IV:s trupper ett svårt nederlag 22 febr 12. K följde kungen till Narva 14. Han bar nyckeln o manteln vid Gustav Adolfs kröning 12 okt 17, då han slogs till riddare.

K tjänstgjorde också som riksskattmästare o lade ner ett stort arbete på att insamla de medel som krävdes för Älvsborgs lösen. Han var en skicklig hushållare o lånade kronan stora penningbelopp mot ränta o säkerhet i gods. 18 sändes han till Finland för att rannsaka över den finska adelns gods. De längder han därvid gjorde upp utgavs 1860 av Wilhelm Gabriel Lagus under titeln Undersökningar om Finska adelns gods och ätter.

Efter Rigas erövring blev han dess förste guvernör. Han upprättade ett kansli, kontrollerade förvaltningen o följde med bister vaksamhet borgarnas förehavanden. Till Axel Oxenstierna skrev han, att han mötte ett sådant motstånd i staden, "att jag icke en stund är säker där". Under vintern insjuknade han i vattusot. I juni 22 kom han kungen till mötes på flottan i Duna. Han var då sjuk, fick kort efteråt avsked o dog s å på sin gård Lemsjöholm i Finland. Från landet flyttades hans lik till Åbo domkyrka o därifrån till Sthlm. Han begrovs i Storkyrkan 17 jan 24 i kungens närvaro o vilar där under ett ståtligt fristående gravmonument. K hörde till den fåtaliga men inflytelserika kretsen av inhemska högre officerare med krigserfarenheter. Genom sin maka, en syster till fältherren Jakob De la Gardie, var han befryndad med Vasaätten. Han stod högt i gunst hos Gustav Adolf, fick stora förläningar o köpte många gårdar i Finland o Livland. 19 arrenderade han Drottningholm av änkedrottning Katarina Stenbock. På Svartmangatan 6 i Gamla stan uppförde han ett präktigt hus, där han 21 fick privilegium att inhysa "främmande gesanter och andra ståndspersoner".