Claus Kurssell

Kurssell, Claus, avrättad 3 juni 1570 i Reval. Föräldrar: ståthållaren över Dorpats biskopsstift Jürgen K o Ebba Yxkull. Trohetsed till Erik XIV 61, anförde en fänika tyska ryttare i sv tjänst från hösten 61, deltog i de sv erövringarna i Estland 61—64, krigstjänst i Sverige mot danskarna 64—66, fältöverste för krigsfolket i Livland 10 april 67, riddare vid Johan III:s kröning juli 69.

K:s släkt hörde sedan generationer hemma i Dorpats stift. När detta erövrades av ryssarna 1558, förlorade K fädernegods o ställning. Han flydde västerut o trädde i sv tjänst som ryttmästare, när svenskarna etablerat sig i Reval. Målmedvetet o ej utan framgång sökte han skapa sig en ny ekonomisk grundval. Under nordiska sjuårskriget förflyttades han med sina ryttare till Sverige o tjänstgjorde tidvis direkt under Erik o den unge hertig Karl. Han uppskattades av båda. Den personliga kontakten med dem gav honom också ekonomiska fördelar. Erik tog honom till råds i livländska angelägenheter o gav honom förläningar i Estland o ett hus vid Järntorget i Sthlm. Hertig Karl gick bl a i god för hans skulder till Bernt Vintappare där. K stod senare i brevkontakt med hertigen o sände honom livländska jakthundar i present. Han synes ha tänkt sig Karl som regerande hertig i Livland.

K återvände till Livland hösten 66, hade 1 jan 67 en militär framgång mot polackerna vid Lemsal o befordrades i april till fältöverste. Hans förhållande till ståthållaren på Reval Henrik Klasson (Horn) blev mycket spänt, o hans kaperier på farvattnen utanför Narva skapade irritation bland både revalska och sthlmska köpmän. K:s fortsatta krigsansträngningar hämmades på grund av brist på folk och pengar. Sommaren 68 erövrade K:s trupper dock Sonnenburg på Ösel. K kvarstod i sin överstebefattning efter Johan III:s trontillträde, erhöll även dennes förtroende o slogs till riddare vid hans kröning.

Missnöje över utebliven o otillräcklig sold hade från början irriterat stämningen mellan de tyska ryttarna o den sv kronan. K hade redan tidigt fört de missnöjdas talan o i jan 70 utlöstes spänningen i en kris. Kung Johan ville nu att K:s ryttare skulle tjänstgöra i Sverige o där få sin betalning. Genom en kupp bemäktigade sig K slottet i Reval, tog där ståthållaren Gabriel Kristersson (Oxenstierna) som gisslan o förklarade sig vilja hålla slottet, till dess de missnöjda fått sina krav tillgodosedda. Han betygade samtidigt sin trohet mot Sverige. Kuppen gav genljud över hela Livland. Hos konkurrenterna väcktes förhoppningar, särskilt hos den danske hertigen Magnus, som från Ösel stod i begrepp att satsa på en samverkan med Ryssland. Kontakt kom till stånd mellan honom o K, som ej ställde sig avvisande.

Från sv sida misstänktes K för att stå i maskopi med fienderna. Till en början synes tanken att hålla slottet hertig Karl till hända ha föresvävat K. Hertigen sökte också förmå kungen att förhandla med K, som han alltid ansett vara en "redelig och uppriktig man" (HKR 6 febr 70). Snabba motåtgärder sattes in. Revals bestämda lojalitet mot den sv överheten isolerade K, o den estniska adeln ställde sig avvisande. Faran var över, när slottet i slutet av mars återerövrades genom en lika överrumplande motkupp, ledd av Nils Dobblare (bd 11). K dömdes till döden o avrättades i juni. — Enskilda intressen o gruppintressen, liksom äventyrliga politiska ambitioner avspeglas i K:s dramatiska livsöde. Han kan i mycket ses som en typisk representant för den livländska adeln under 60-talets kampår.