Lars Wilhelm Kylberg

1 Kylberg, Lars Wilhelm, f 18 aug 1798 på Såtenäs, Tun, Skar, d 1 nov 1865 i Vänersborg (enl db för Tun). Föräldrar: hovförgyllaren, senare godsäg Laurentz K o Regina Christina Örn. I militärtjänst 12, utex från krigsakad 16, underlöjtn vid Värmlands fältjägarereg 1 okt 16, inköpte Blackstorp, Tun, Skar, 22, löjtn vid Värmlands fältjägarereg 4 mars 23, kaptens avsked 22 maj 23, innehade o brukade Såtenäs från 31, led av Skaraborgs läns hushålln:sällsk från 32, ordf 40—48 o 49—56. — LLA 43, LWS 62, LVA 63.

G 27 dec 22 i Västra Tunhem, Älvsb, m Maria Elisabeth Dorotea Ahlberg, f 27 febr 98 i Gärdhem, Älvsb, d 25 mars 74 i Tun, Skar, dtr till rektorn Claes A o Anna Elisabeth Olbers.

Efter fyra år vid Karlberg o gradpassering vid Göta livgarde blev K 1816 officer vid Värmlands fältjägareregemente. Den blivande hustruns kallsinnighet mot militäryrket o ett "bröstlidande", som han ådragit sig under stormanövern på Ödskölts moar 22, drev honom att lämna militärtjänsten o slå sig ner som jordbrukare på Blackstorp i närheten av Såtenäs. Ekonomiskt oberoende förde han några år ett glatt liv som lantjunkare, men under inflytande av sina umgängesvänner T Rudenschöld, E Nonnen o J G Richert kom han att efter hand intressera sig för möjligheterna att reformera samhället o öka jordbrukets avkastning. När han 31 antog ett erbjudande av sin mor, som löst ut hans äldre halvbror C F Kylberg, att byta Blackstorp mot Såtenäs, blev hans möjligheter att göra oegennyttiga insatser större. Med nästan wieselgrenskt nit verkade han för nykterheten, ledde 34 försvaret mot den svåra koleraepidemin o sökte tidigt få till stånd en allmän barnundervisning i Tun. Han ville göra sin egendom till ett mönsterjordbruk o lät, inspirerad av E Nonnen, utföra ofta kostsamma experiment med nya brukningsmetoder.

39 fick K i uppdrag att utarbeta stadgar för det efter en tids förfall pånyttfödda Skaraborgs läns hushållningssällskap o blev 40 dess ordf, en post som han med något års avbrott innehade till 56. Bakom de nya stadgarnas innehåll stod, som K själv framhållit, framförallt J G Richert. K hade lyckats få med en paragraf, som gjorde det möjligt för sällskapet att gripa sig an med frågor som i allmänhet ansågs ligga utanför hushållningssällskapens behörighet. Utom jordbruket med binäringar kunde därigenom uppmärksamhet också ägnas åt länets kommunikationer — järnvägar o hamnanläggning i Lidköping — ångbåtsförbindelser med England, kredit- o assuransanstalter, ståndscirkulationen, räddning av vanartiga barn o import av överflödsartiklar. Stort uppseende väckte sällskapet, när det 44 i ett upprop uttalade sig för en representationsreform o allmän rösträtt. Uppmärksamheten var inte överallt smickrande, o Skara Tidning beskrev uppropet som "en företeelse i klart abderitisk anda". K — själv praktisk o utrustad med enorm arbetsförmåga •— ledde, stödd av Richert o den hängivne jordbruksaposteln Nonnen, hushållningssällskapet under en glans- period av dess historia. Han belönades 62 med sällskapets guldmedalj, o vid dess 100-årsjubileum instiftades kapten L W K:s minnesfond för länsbors utbildning i lantbruk.

Från 57 ägnade sig K åt folkundervisningen. Vid en skola för sina underhavandes barn stod han tre år själv i katedern o tillämpade med några ändringar sin barndomsvän Rudenschölds idéer. Läsningen koncentrerades till halva veckan, för att inte barnen alltför mycket skulle dras från sina sysslor i hemmet. För sina egna 14 barn var han under många år en sträng o fordrande lärare. För att bemöta angrepp mot Rudenschöld gav han 61 ut skriften Om Sv folkskolan o grefve Torsten Rudenschöld. Tankar o vittnesmål. En andra upplaga tryckt på statens bekostnad delades ut till socknarna o utövade ett väsentligt inflytande på folkskolans utveckling i Västergötland. K:s sista offentliga uppdrag var att som landstingsman leda planeringen o byggandet av Lidköpings lasarett, som var i det närmaste färdigt när han dog.

Redan som kadett var K en flitig tecknare. 18 blev han bekant med Jonas Linner-hielm, som uppmuntrade honom att ägna sig åt landskapsteckning. K tog då konstnärskapet mer på allvar o blev följande år elev hos F E Werner o F Westin. Hans närmaste konstnärsvänner var Alexander Wetterling o Fredrik Boije, o i den senares Konst- o nyhetsmagasin o dess fortsättning Magasin för konst, nyheter o moder publicerade K 30—32 konturetsningar, teckningar o gravyrer inspirerade av bl a A M Lenngrens dikter. Under flera somrars vidsträckta strövtåg från Jämtland till Blekinge o en längre vandring i Norge utförde K en mängd landskapsteckningar, som till en del återgavs i tidens topografiska litteratur, bl a i G H Mellins Sverige framstäldt i bilder. I olja o akvarell målade han landskap men även historiska motiv som Tåget över Bält o Gustaf Adolfs landstigning i Tyskland. Han hade blygsamma föreställningar om sin förmåga men fortsatte sitt konstnärskap till sina sista år, o i hans inrutade arbetsdagar fanns ett par timmar för teckning o målning. Övertygad om att den som kunde skriva även kunde teckna undervisade han — inte utan framgång — alla sina barn i teckning o andra former av konstnärlig framställning.