Jacobsköld, släkt

Jacobsköld, släkt, härstammande från Nils Jönsson (d 1610), som särskilt i sina bok-ägaranteckningar kallade sig "Nicolaus Johannis Smalandius". En 1700-talsuppgift (v Schantz), att han kom från Norge, har ej kunnat verifieras, o hans språk innehåller inga norvagismer (Walde). Obevisad är även en modern hypotes (Walde), att släkten skulle vara en gren av den danska frälsesläkt som hade samma vapenfigurer o namnskick men andra vapenfärger o på 1500-talet kallade sig Rotfeld. N J blev skrivare i det k kansliet senast 1558 o hos hertig Magnus senast 1561. 1563 deltog han i Mårten Helsings beskickning till Skottland för hertigens frieri till Maria Stuart, o en relation på latin av honom om underhandlingarna där finns i avskrift i Khvns UB. Hösten 1568 var N J sekreterare vid fredsunderhandlingarna i Danmark efter Erik XIV:s avsättning. Senare var han en av hertig Karls sekreterare.

J fungerade som budbärare mellan denne o Johan III 1572 o 1574 (Söderqvist; Öd-berg). N J tillhörde Karls följe såväl på friarefärden till Pfalz 1577—78 som på resan dit för bröllopet 1579. 1591 deltog han i gränsmötet med danskarna i Flabäck, o 1592 ingick han i en kommission för rannsakning om skolornas tillstånd inom hertigdömet. N J var nu förste man i hertigens kansli. Då budskapet om dennes o rådets samregering 1593 skulle spridas på marknaderna, sändes han jämte greve Carl Sture till Örebro. 1594 var N J en av dem som skulle förhandla med menigheten i Södertälje, o 1597 sändes han av hertigen till marknaden i Strängnäs. 1601 deltog han i ett nytt gränsmöte med danskarna i Flabäck. N J uppges (v Schantz) ha blivit adlad 1605. Hans sätesgård var Forsvik i Undenäs, Skar. N J var stor boksamlare. Hans bl a under resan med hertig Karl 1578 förvärvade men nu skingrade bibliotek innehöll framför allt historisk litteratur. Det är till stor del känt genom den 1886—88 tryckta katalogen över Christian Hammers (bd 18) bibliotek.

Hans son Peder Nilsson (d 1611) inskrevs 1587 vid Rostocks univ o uppges även ha studerat i Helmstedt o Köln. 1595 återvände han till Sverige, där han blev en av hertig Karls sekreterare. P N:s handstil har ansetts (Tunberg; Berg; Hermansson) föreligga bl a i ett koncept till den 1598 tryckta tyska redogörelsen för detta års händelser liksom i en latinsk översättning därav, i konceptet till ett av utkasten till uppsägelseskrift till Sigismund 1599, i förarbeten, marginaltillägg o ändringar till flera av hertigens testamenten samt i utkast till revidering av landslagens kungabalk. Riktigheten i denna handstilsidentifikation har emellertid åtminstone i det sistnämnda fallet ifrågasatts (Setterkrans). Han deltog i hertigens tåg till Finland 1597 (SRA) o 1599 (Anthoni) o i riksdagen i Uppsala 1598 (SRA). I början av år 1599 sändes P N jämte Axel Ryning till Danmark för underhandlingar (Palme), o i juli s å var det han som läste upp beslutet på riksdagen i Sthlm före sigilleringen (Bexell mfl). 1600 var han ett av de fyra sändebud som i Narva förgäves avvaktade förhandlingar med ryssarna (H Almquist). 1601 o 1602 ingick P N i de beskickningar som förhandlade med danskarna i Flabäck resp Sjöaryd, o vid 1603 års förhandlingar

I Flabäck fungerade han som budbärare mellan de sv delegaterna o hertigen. Vid Karl IX:s hemfärd hösten 1605 var han en av dem åt vilka Estlands förvaltning anförtroddes. En uppgift, att P N 1606 skulle ha blivit en av ståthållarna på Åbo, gäller sannolikt i stället en kamrerare med samma namn. I Estland deltog han även i kriget, t ex i Dorpats belägring dec 1607. 1610 belägrade P N jämte ståthållaren på Reval Anders Larsson (bd 1) Ivangorod, men företaget misslyckades på grund av myteri. Han dog i Reval. P N skrev sig (RR 1607, suppl, f 61 v; Biografica, RHA) till det till honom donerade (Frälse- o rusttjänstlängder) kronohemmanet Kråk i Mölltorp, Skar. Rester av hans arkiv finns i serien Kanslitjänstemäns koncept o mottagna skr, RA.

Hans bror Jöns Nilsson (d 1633) kom genom äktenskap i besittning av bl a säterierna Idingstad i östra Harg, Ög, Arnöberg i (Bond-)Arnö (nu i Kungs-Husby), Upps, Hornby i Ytterselö, Söd, o Skärvsta i östertälje, Sth, av vilka det förstnämnda blev hans sätesgård. 1604 kallas han ståthållare på Stegeborg, då han var ett av de sv sändebud som vid ryska gränsen förgäves väntade på ryska sändebud. 1605 var J N en av dem som skulle undersöka antalet ödeshemman i Finland o mönstra krigsfolket där. 1606 o 1607 sändes han till Nord-Tyskland för värvningar (RR), vid det förra tillfället tillsammans med Henrik Falkenberg (bd 15). En planerad beskickning med J N, nu kallad hovjunkare, o Augustinus Cassiodorus till Nederländerna 1608 har ej kunnat beläggas i holländskt arkivmaterial, varför det är ovisst, om den kom till stånd (Sprinchorn). 1611 namnes han åter som ståthållare på Stegeborg, som nu hörde till hertig Johans hertigdöme. Under Kalmarkriget lånade J N denne pengar för utrustning o avlöning av trupper, o senast 1614 blev han dennes ståthållare i Vadstena län. 1617 anklagades han för att 1613 hemligen ha brewäxlat med sin i Polen landsflyktige svärfar, Johan III:s o dennes dtr Annas köksmästare Polykarpus Copp (bd 8), vars illegitime son Svante Polykarpusson varit hos honom 1615. Tack vare hertig Johans intervention fick J N återvända till denne, sedan han under sex månader efter hovrättens dom kvarstannat i Sthlm o stått till domstolens förfogande där. 1623 blev han vice president i Åbo hovrätt. Vid introduktionen på riddarhuset fick J N namnet, som dessförinnan kan beläggas vid hans söners inskrivning som studenter vid univ i Uppsala o Rostock 1622 resp 1623. Själv använde han det endast ibland. J:s jordebok 1603 innehåller avskrifter av i övrigt okända 1400-talsbrev (fotostat hos VHAA:s dipl: komm, Sthlm).

Släkten utdog på manssidan med hans son, den avsatte o till Tyskland rymde assessorn vid Dorpats hovrätt Johan J (levde 1649).