Anders Karitz

Karitz, Anders, f 28 febr 1881 i Ö Sönnarslöv, Krist, f 10 febr 1961 i Uppsala. Föräldrar: torparen Per Henriksson o Johanna Nilsdtr Karitz. Mogenhetsex vid Ystads h a l 30 maj 00, inskr vid LU 14 sept 00, teol-fil ex 31 maj 01, teol studier under fem år, FK 31 maj 10, FL 31 jan 11, disp 28 maj 13, FD 31 maj 13, doc i teoretisk filosofi 2 juli 13, allt vid LU, tf prof i filosofi vid GH 1 sept 18—31 aug 19, resestip 22—24, prof i filosofi (med undervisn- o examensskyldighet i teoretisk filosofi) vid UU 12 jan 34—31 maj 46, stiftade Fören för filosofi o specialvetensk 35, led av styr där 35. — LVSL 20, LHVU 34. — Ogift.

Sina mest betydande insatser som forskare och tänkare gjorde Anders K i utforskningen av Thomas Thorilds filosofi och i sina strävanden att klarlägga och praktiskt befrämja relationerna mellan filosofi och specialvetenskap, vilket skedde i nära samband med en av honom företagen omgestaltning av den traditionella psykologin.

K är "den som grundlagt den moderna Thorildsforskningen" (Albert Nilsson). Han har givit oss "en blick på Thorilds betydelse, som är både ny och sann" (Axel Hägerström). Ur arkiven hämtade han fram och publicerade förut okända eller förbisedda skrifter av Thorild. Ett av K genomfört metodiskt studium av Thorilds handstil ledde till avgörande dateringar av vissa av dennes skrifter. Efter att ha säkrat det textkritiska underlaget grep han sig an med att söka ange Thorilds "filosofiska ort" under täta jämförelser mellan Thorild och filosofer, som kan anses ha varit dennes "tankefränder" alltifrån antiken fram till hans egen tid, såsom Heraklit, Platon och Aristoteles, stoikerna och Plotinos, Cusanus och Böhme, Spinoza och Leibniz, Shaftesbury och Rousseau, Herder, Kant och Reinhold, Fichte, Schelling och Hegel samt även Kellgren och Leopold. I denna belysning framstår Thorild som ett ovanligt mångsidigt och mottagligt ingenium med vidsträckta tankeförbindelser. Med stor konsekvens följer han dock sina originellt dragna tankelinjer. I en essay med den drastiska rubriken Konsten att ställa felaktiga problem gör K ett bokslut i den bland Thorildsforskare segslitna striden om huruvida Thorild var "rationalist" eller "empirist". Han anser sig ha visat, att Thorild inte utan vidare kan placeras i någotdera lägret, en åsikt, som A Hägerström, T T Segerstedt och E Cassirer i stort sett tycks dela. K debuterade som Thorildsforskare, och till Thorild "återvände" han slutligen, då han på uppdrag av Sv litteratursällskapet fortsatte utgivningen av dennes brev.

En uppgift som K fann vara av behovet påkallad, var att söka inleda samförstånd och aktivt samarbete mellan filosofi och fackvetenskap. Den omläggning av läran om själsfunktionerna, vilken han genomför, är avsedd att skänka en fördjupad inblick i vetenskapernas ömsesidiga relationer till varandra. En dylik insikt kan emellertid vinnas först i och med att från vetandets skilda områden hämtas uppslag, ägnade att under ingående jämförelser belysa både de histo-riskt-humanistiska och de naturvetenskapliga grundbegreppens och forskningsmetodernas egenart. På grund av sin omfattande lärdom — han var licentiat i fyra ämnen: litteraturhistoria, pedagogik, teoretisk filosofi och praktisk filosofi — ägde K ovanliga förutsättningar härför.

En viktig uppgift för filosofin är enligt K att vara vetenskapsteori. Att K i dessa stycken tydligen var före sin tid, torde i sin mån förklara, varför hans insatser som filosof till en början ej alltid rönte den förståelse, som annars hade varit rimlig. Hans professorsutnämning mötte motstånd och diskuterades ivrigt i pressen. K iakttog för sin del en avgjord distans till de varandra avlösande filosofiska "ismerna"; det är lika vanskligt att hänföra honom till någon namngiven filosofisk skolriktning som det visade sig vara med Thorild. Att K i sin psykologi mest uppehåller sig vid de intellektuella, teore- tiska funktionerna, är med den antydda målsättningen förklarligt. Känsloakter och viljande får ej samma ingående behandling. De kallas av honom "derivativa" funktioner; varför de betecknas som "härledda", blir ej fullt klart. Särskilt inom känslolivets, emotionernas psykologi torde ännu åtskilligt återstå att göra.

Den av K grundade Föreningen för filosofi och specialvetenskap skulle vara ett forum för tankeutbyte och samarbete mellan företrädare för skilda vetenskaper. Där har samlats forskare och studenter från samtliga fakulteter. Föreningen utgav en skriftserie, i vilken föreläsningar vid sammanträdena publicerades. Bland dem som kom dessa strävanden till mötes, var nobelpristagaren The Svedberg. Efter donationer av K och hans syster Hilda Henriksson tillkom "Anders Karitz' stiftelse". Enligt statuterna har denna till uppgift, dels att ekonomiskt stödja "sådan filosofisk verksamhet, som står i direkt relation till specialvetenskaper", dels att dela ut anslag till "forskare, som gett prov på nya uppslag och nya forskningsgrepp, men jämväl till sådana kvalificerade forskare som av skilda anledningar, exempelvis oppositionell inställning till rådande vetenskaplig åskådning, akademisk orättvisa o dyl, kommit att sakna understöd från annat håll". Filosofiskt genomtänkta inlägg i fråga om fred och folkförsoning bör stiftelsen även uppmärksamma. Vidare har stiftelsen att vid behov ge ut nya upplagor av K:s tryckta arbeten och att se till att hans manuskript efter hand publiceras.